Sida 1 av 1

Marti Giacometti (Caraki)

Postat: 15 sep 2015, 12:29
av SORTERINGSHATTEN
Marti Paul Giacometti, Saint-Maurice, Schweiz

Föreställ dig en myra. Den strävar och arbetar men blir ändå nästan alltid brutalt mördad av människor ändå. Marti Giacometti visste hur det kändes. Han satt där med franska grammatikregler framför sig, och ändå fattade han ingenting. Visst kunde han väl prata relativt bra franska, i alla fall så att han kunde göra sig förstådd och förstå annan franska, men det var ändå italienska han kunde bäst. Några tyska-kunskaper hade han väl också, men eftersom han bodde i en italiensk-talande del av Schweiz var inte det ett språk han talade särskilt ofta.

Detta var alltså hans franskaläxa han hade framför sig. Efter sommarlovet skulle han börja på Beauxbatons, något han inte såg fram emot speciellt mycket. Men det gjorde hans familj. Ända sedan han var en baby hade de tjatat om den där skitskolan. "Men Marti, vem tror du att du är? Titta på dina systrar, var mer som dem!" sade dem när han protesterade. Hans båda systrar, Eréene, 16, och Gabrielle, 22 nämndes hela tiden, och då verkligen hela tiden i alla slags konversationer. Eréene gick fortfarande på Beauxbatons och Gabrielle tog examen med toppbetyg i alla ämnen för ett par år sedan. Båda var vackra och graciösa på grund av sina balettlektioner. Marti tog också balettlektioner. Han hatade balett. Det gjorde ont att stretcha och det var för tråkig musik och han ramlade hela tiden. Fanns det ens någon som helst poäng med det? Enligt mamma gjorde det det.

Hans mamma, Carmen, var det värsta med det hela. Hon var 46 år och en plåga att leva med. Det var hon som tjatade mest om Beauxbatons. Både hon och hennes man jobbade i en kittelbutik som de själva ägde. Det tjänade de ganska mycket på. Kanske inte så mycket att familjen blev rika, men definitivt åt det hållet. Pappa Leon var 50 år och den största trolldrycksnörd man kan finna. I och för sig är han väl sådär på att göra trolldrycker, men att läsa om dem, det gör han hela tiden. Babblar om dem också.

Marti suckade och sköt franskaläxan en bit bort från honom. Han orkade inte med den. Så var det med det mesta han gjorde, han orkade inte. Andra trodde att det var lathet och brist på kunskaper, vilket han ständigt blev påmind om, men det var det inte. Han kunde liksom svaren, men det var ju bara så himla tråkigt. Djur och natur däremot, intresserade honom. Inte magiska djur, för det mesta, utan mer mugglardjur, som katter, möss och ormar. Han hade alltid velat ha en katt, men hans familj tyckte att katter "luktade illa". Det höll han definitivt inte med om.

De skulle bara klaga och klaga hela tiden. Inget duger till dem, det ska bara bli bättre hela tiden. En sak de klagade på ofta var Martis kropp. Den var liten och tunn och inte ett dugg bredaxlad som de ville att han skulle vara. Men Marti har faktiskt läst att mycket idrott kunde leda till försenad pubertet, så det var faktiskt inte hans fel att han hade fått balettlektioner fem gånger i veckan i halva sitt liv. Baletten hade å andra sidan gjort honom både stark och vig. vilket underlättade ifall han blev arg på någon. Det blev han ganska ofta. En till sak familjen klagade på. "Akta ditt humör!" sade dem konstant till honom när han hettade till. Men det är faktiskt inte hans fel.

När han kom att tänka på det, var inget av det här hans fel egentligen. Det var inte hans fel att han var tvungen att gå på Beauxbatons. Ändå skulle han göra det. Vad var det för fel på världen egentligen?