[LAT-P] Audrie Janvier (Foxears)

Spirry
Magibefolkning
Magibefolkning
Inlägg: 946
Blev medlem: 11 feb 2008, 19:47
Ort: Barrikaden

[LAT-P] Audrie Janvier (Foxears)

Inlägg av Spirry » 18 sep 2009, 19:06

Audrie Janvier,
Peyrusse-Massas, Frankrike


”Mademoiselle Janvier.”
Den äldre mannen på det magiska hotellet höll upp dörren för henne och bugade sig lätt.
”Merci, monsieur”, svarade Audrie och nickade artigt mot mannen.
”Jag hoppas er vistelse blir excellent, mademoiselle”, tillade han innan han stängde dörren så att hon blev själv i rummet.
Audrie slängde handväskan på sängen och gick fram till resväskorna som hade blivit uppburna innan henne. Nackdelen med att tillhöra en rik och välkänd familj var att man var tvungen att vara artig mot alla andra rika och välkända människor, hur sliskiga de än var. Så som hotelldirektören. Han tillhörde inte eliten av riktiga överklasstrollkarlar, men han var rik och det hade han blivigt genom att smöra för människor med samma fina släktband och förmögenheter som familjen Janvier hade. Audrie tyckte egentligen inte att hon var förmer än någon annan, men hade bestämt sig för att inte sätta sig upp mot familjens innersta tankar om sig själva. Hon satte sig ner på sängen och tog av de högklackade skorna och sträckte ut tårna. Hon såg fram emot de kommande åren även om hon egentligen inte hade gått med på att bo på det här hotellet under tiden. Hennes föräldrar hade vägrat att låta henne bo på universitetets campusområde som en vanlig mugglare utan om hon nu skulle studera vidare så skulle hon bo så som det anstod en äkta häxa av rent magiskt blod. Dessutom hade hotelldirektören kommit bra överens med hennes far om ett anständigt pris för en dotter till en god vän och kollega. Hon hade knappast fått gå på universitetet alls innan hennes föräldrar hade kollat upp att professorn som skulle undervisa hennes klass faktiskt var trollkarl. De var fortfarande emot det hela när hon åkte för att spendera två långa år med näsan i böcker om gamla romare tillsammans med en massa mugglarstudenter.

”Kommer du hem och hälsar på ibland?” hade hennes nioåriga lillebror frågat.
Det hade varit den jobbigaste biten, att lämna Zacharie ensam. Hon visste att hon var hans enda vän. Hon hade alltid tröstat honom när han hade varit ledsen. Problemet Zacharie hade var att han stod upp emot sina föräldrar när han tyckte att någonting var fel, han sa emot och han gjorde det öppet. Audrie visste att det till stor del var hennes fel. Hon hade upptäckt att världen inte var som hennes föräldrar hade lärt henne i början på sin utbildning på Beauxbatons, men hon hade aldrig drömt om att säga emot. När hon berättat för Zacharie om världen utanför Peyrusse-Massas och släkten Janvier hade han skapat sig drömmar om ett annat liv och en annan livstro, någonting som hade vänt deras föräldrars vrede emot honom.
”Det är klart jag gör”, sa hon. ”Jag lämnar dig aldrig.”

Audrie stod framför spegeln och gjorde sig i ordning för kvällens examensfest. Trots att hon inte längre gick på Beauxbatons så hade hon aldrig haft behovet av att lägga på mer smink än vad som tilläts där. Trots att hon kunde tycka att det var kul att testa och leka med olika färger så blev det inte så mycket när hon väl lade sin sminkning inför fester. Hon strök handen över den nyinköpta klänningen som låg elegant på den slanka kroppen samtidigt som hon försökte komma på någonting bra att göra med håret. Hon hade klippt sig ganska kort bara någon vecka innan de skulle ta sin examen och nu hade hon stora problem för att få upp allt hår.
”Kommer du Audrie?” frågade en av hennes kursare och bankade på toadörren. ”Jag måste kissa!”
”Snart!” ropade Audrie tillbaka samtidigt som hon försökte sätta upp det bruna håret.
Hon sprayade på lite mugglarhårspray över frisyren så att den skulle hålla sig samtidigt som hon tänkte tillbaka på sina två universitetsår. Det hade tagit flera veckor innan hon kunde prata ordentligt med sina kursare. Audrie hade börjat få lyssna på helt ny musik och tänka om rätt rejält innan hon kunde hänga med i deras samtal. Trots att mugglarnas liv inte tilltalade henne på något sätt så tyckte hon ändå att de här åren hade varit några av de bästa i hennes liv.

Efter två års högskolestudier i latin och antikens kultur på universitetet i Paris flyttade Audrie hem igen. Det var sommaren innan Zacharie skulle börja på Beauxbatons. Han hade längtat efter det så sen han började prata och hon hoppades verkligen att han skulle trivas där.
”Var med i talangjakten Zacharie”, uppmanade hon honom innan han åkte iväg. ”Dina dikter är helt fantastiska, de kommer älska dem på Beauxbatons.”
Hon hade alltid försökt uppmuntra sin lillebror och speciellt den talang han hade för att skriva. Hon visste att deras mor aldrig sa ett gott ord till honom, och hon var rädd för att alla tankar om hur usel och oduglig han var skulle förstöra honom helt. Hon hoppades verkligen att hans tid på Beauxbatons skulle hjälpa honom.
”Jag lovar”, sa Zacharie och log. ”Jag ska skriva något extra fint!”
Audrie kramade om sig bror och bad inom sig att han verkligen skulle trivas på slottet.

Det hade gått några veckor in på terminen och Audrie hade många gånger tänkt tillbaka på sin egen skoltid. Speciellt det första året hade stått i centrum för hennes tankar nu då Zacharie gjorde samma sak. Hon mindes nyfikenheten, stressen och längtan över att hamna i en elevförening. Till och från så hade hon nästan inte brytt sig alls i vilken förening hon hamnade i, bara hon fick vara med i någon, men i slutänden hade hon liksom många av döttrarna i släkten Janvier bundit sig till Jeudi. Hon hade trivts i Jeudi som fisken i vattnet och även hennes lillasyster hade kommit med där några år senare. Audrie Janvier hade aldrig varit i ledningen för elevföreningen, men det var inte heller någonting hon ville. Hon tyckte att studierna tog upp nog med tid de två sista åren och då höll hon ändå bara på med ämnen som hon ansåg mycket intressanta. Tyvärr hade hennes favoritämne, latin, inte gått att läsa vidare på Sec-nivå, men hon hade fortfarande behållit god kontakt med professorn i ämnet för att utveckla sina kunskaper. Under nästan hela sin studietid hade hon varit engagerad i Textilarbete och Design vilket hennes föräldrar hade uppskattat som ett gott arbete för en kvinna även om själva handarbetet borde utföras av en husalf. Hon är fortfarande mycket förtjust i att sy och designa sina egna kläder även om kläderna ofta håller sig det aktuella modet.

”Audrie, din far och jag har tänkt ett tag”, sa hennes mor en höstmorgon vid frukostbordet. ”Du är snart tjugotre år och vi tycker att det börjar bli dags för dig att hitta en man som kan ta hand om och försörja dig.”
Audrie hade lust att ge sin mor en blick som talade om för henne exats hur fruktansvärt dum den idén var, men hon svalde snabbt för att lugna ner sig lite över den chockerande nyheten. Hon ville inte gärna bli tvingad att gifta sig.
”Nu har du lekt i några år, läst på om saker du tycker är roligt, men det leder inte längre än så och det är bäst att vi hittar en ordentlig man till vår äldsta dotter”, instämde hennes far med en nick.
”Jag tror inte att jag vill gifta mig ännu”, invände Audrie försiktigt.
”Du kan inte bo hemma för alltid”, svarade hennes far. ”Hur skulle det se ut?”
Audrie vände blad i tidningen som låg bredvid henne på bordet för att se alla jobbannonser komma emot henne.
”Jag skulle vilja jobba lite först”, sa hon lågt.
”Kvinnor ska inte jobba och slita”, svarade hennes far. ”De ska vara hemma och vackra och vänta på sin man.”
Hennes mor nickade instämmande, men Audrie kunde inte alls hålla med. Hon skulle inte kunna tänka sig att gifta sig med första bästa man som hennes föräldrar slängde upp i ansiktet på henne, även om det lät som ett liv när hon hade hittat någon. Hon satt tyst och läste igenom jobbannonserna.
”Dessutom, vad skulle du jobba med?” frågade hennes mor leende. ”Designa kläder kommer vara lättare när du är gift.”
Audrie skakade på huvudet och hennes blick fastnade på en specifik jobbannons.
”Lärare”, sa hon.
”Vadå?” frågade hennes far.
”Beauxbatons söker en ny lärare i latin.”
Audries humör var plötsligt helt förändrat och hon glömde nästan bort vad de hade pratat om. Hon kände sig plötsligt jättesugen att få komma tillbaka till Beauxbatons, dessutom så skulle de två åren på mugglaruniversitetet komma till praktisk nytta.
”Är du verkligen säker på det, gumman?” undrade hennes mor.
”Helt säkert, mor” svarade Audrie. ”Kan jag gå från bordet? Jag måste börja skriva på en ansökan.”
Hennes föräldrar utbytte en blick som tydligt sa att de inte var helt förtjusta i hennes nya påhitt, men verkade acceptera det och hennes far nickade som svar på hennes fråga. Audrie torkade sig runt munnen med en servett, reste sig och försvann upp på sitt rum.

Ugglan flög ut genom fönstret och lämnade Peyrusse-Massas för att nå sitt mål. Audrie hade bifogat sina intyg från studierna på universitetet i Paris, samt en kopia av sina betyg från Beauxbatons. Hon hoppades på att få tjänsten, tänk vad överraskad Zacharie skulle bli när hon dök upp mitt under hans första år och skulle undervisa honom. Hon tittade längtande efter ugglan och hoppades att hon själv snart skulle ha samma resemål som den, Beauxbatons.