2017-01-01 Det här forumet är nu arkiverat. Vänligen använd http://forum.svenskahogwarts.com istället! (Du behöver skapa ett nytt användarkonto.)

Yelizaveta Ilyinichna Domasheva (fulmoonraven)

SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 121
Blev medlem: 05 feb 2009, 12:35
Borta t.o.m.: 04 dec 2014
Segar t.o.m.: 04 dec 2014
Ort: Rektorns kontor
Kontakt:

Yelizaveta Ilyinichna Domasheva (fulmoonraven)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » 22 nov 2016, 00:25

Yelizaveta ”Eliza" Ilyinichna Domasheva
Irkutsk, Ryssland

Klockan hade passerat midnatt, men Eliza låg spänt vaken och lyssnade efter tecken på att hennes far kommit hem. Även när arbetet höll kvar Ilya sent in på kvällen, tittade han alltid till sina barn innan han gick och lade sig. De få gångerna han faktiskt kom hem någorlunda tidigt försökte han göra en vana av att spendera så mycket tid med dem som han kunde, och han var alltid snabb med beröm och uppmuntringar. De kvällarna värderade Eliza mycket högt.

Hennes mor hade inte lika mycket till övers för henne, och Eliza fick ofta smaka stryk i ”uppfostringssyfte”, även då hon inte gjort något fel. Detta var något som sällan hände hennes syskon. Elizas mor skylde på att hon var ett ovanligt styggt och ouppfostrat barn, men Eliza hade sedan länge förstått att anledningen till att hon fick stryk för samma saker som hennes syskon fick beröm berodde mindre på hennes uppförande, och mer på det faktum att hon med sitt mörka hår och djupt burna ögon inte likande varken sin far eller mor. Eliza hade slutat bry sig om vad hennes mor tyckte om henne, även om hon alltid höll sig för att aktivt provocera henne. Om Elizas mor tyckte illa om henne, så var inte det hennes fel.

Sina syskon däremot, brydde sig Eliza otroligt mycket om. Hon var näst äldst i syskonskaran. Hennes storebror, Kazimir, var knappt ett år äldre än henne. Han hade alltid varit deras mors favorit, då han var både den förstfödde och enda pojken. Egentligen borde kanske det ha get upphov till en rivalitet mellan syskonen, men de har alltid varit bästa vänner. Deras småsystrar, Irinushka och Nadezhda, var båda mycket yngre, och även om Eliza älskade dem djupt, hade hennes roll alltid varit mer av en förälder till dem än en kamrat.

Den tid barnen hade haft, som inte upptogs av hemundervisning i etikettregler, rysslands historia och annan viktig kunskap, brukade Eliza och Kazimir spendera tillsammans, ridande, lekande, spelande. Detta hade gjort det svårt för Eliza förra året, när Kazimir fick sitt antagningsbrev till Durmstrang. Utan honom i huset var det inte mycket som distraherade henne från sin mors ogillande.

Just som Eliza höll på att somna, hörde hon hur dörren till hennes rum öppnades. Trots sin upprymdhet, fick hon kämpa för att öppna ögonen när hennes far böjde sig fram för at stoppa om henne.
Ilya log när han upptäckte att hon var vaken.

”Hej lilla du. Borde inte du sova?” frågade han mjukt.

”Jag ville prata med dig”, Eliza kvävde en gäspning. ”Om provet.”

Ilyas leende växte när Eliza än en gång gäspade, och han satte sig vid sängkanten.

”Hur gick det?” frågade han.

”Första delen gick ganska bra. Jag är helt säker på att jag fick rätt på hälften av frågorna, och den andra hälften är jag ganska säker på. Men det var några saker som jag inte visste alls, så jag skrev ingenting. Men mest bra tror jag. Sen fick vi fika. En pojke hjälpte mig att dra ut min stol, vilket var lite onödigt. Men han var ganska artig så jag pratade med honom. Det var lite roligt, han råkade spilla sitt te rakt i knät på en annan pojke, stackarn”, Eliza tog en paus i berättelsen, och fnissade då hon mindes hur generad pojken hade blivit, och var glad att hon i stunden lyckats hålla sig från att skratta rakt ut åt hans olycka. Hennes far log.

Eliza fortsatte,
”Efter det fick vi gå in i ett annat rum och bli förhörda på etikett, vilket gick… också bra tror jag. Jag tänkte i alla fall på min hållning hela tiden, och de flesta frågorna var inte så svåra. Och jag var artig mot examinatorerna, som du sa att jag skulle, även om jag inte kunde alla frågorna. Sen så skulle vi göra en gruppövning. Vi var i samma grupp som hade fikat, vilket inte var så bra för både pojken som spillde te och pojken han spillde på var i gruppen. Förutom dem var vi bara tjejer, så självklart ville de leda. Men de bara bråkade med varandra, och sen började de faktiskt nästan slåss, så jag fick säga till dem med samma ton som jag använder på Irina och Nadya när de inte vill sluta bråka, så att de skämdes båda två. Sen delade dem på ledarrollen, och de lyssnade på allt jag föreslog, vilket var ganska roligt. Och vi lyckades lösa vår uppgift! Vi skulle säga vilken tsar som gjorde mest för Ryssland.” En gäspning avbröt Eliza, men hon fortsatte snabbt.

”Sen fick vi gå in i var sitt rum, och så petade de på oss med trollstavar, vilket kändes väldigt konstigt, och pirrade och stack i hela kroppen, mest där de petade vid staven. Sen fick vi dra bokstäver ur en påse, men jag fick inget riktigt ord. Och testa några trollstavar. Vilket var ganska coolt för det sköt en massa lila gnistor ur den, vilket de verkade glada över. Också fick jag blåsa i en vissla, och det blev en ganska fin melodi, även om jag inte försökte spela musik. Och så fick jag lägga handen på en kristallkula, men det var bara rök i den. Men de verkade ganska glada över mitt resultat ändå, fast de sa inget till mig om hur det gick. Sen fick vi gå hem.”

Ännu en gäspning.

”Det låter som att du gjorde lika bra ifrån dig som din bror”, hennes far gav henne en lätt kyss på pannan. ”Sov nu, lilla vän. Dröm sött”