Lucas Eisenhower [TDM - AC: MT] (Foxears)

MAGIVÄRLDSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 114
Blev medlem: 02 mar 2010, 12:22
Borta t.o.m.: 04 dec 2014
Segar t.o.m.: 04 dec 2014
Kontakt:

Lucas Eisenhower [TDM - AC: MT] (Foxears)

Inlägg av MAGIVÄRLDSHATTEN » 09 okt 2010, 14:40

Lucas Eisenhower, Peterhead, Skottland
Avdelningschef på Avdelningen för magisk transport

Lucas Eisenhower suckar och lutar sig bak i stolen på sitt kontor. Idag hade varit en av de jobbigaste dagarna någonsin. Han hade knappt hunnit anlända till jobbet innan han blivit kontaktad med ett högst akut fall. De hade tagit en man en bit innanför Storbritanniens gräns som flugit från Egypten med ett otroligt stort innehav av en sorts Hyoscamus-växt, en nära släkting till Bolmörten, och det var bara förmiddagen. Under lunchen fick flampulvernätet problem då flera av Diagongrändens eldstäder återigen utsatts för vandalism samtidigt som han förberedde sig inför ett viktigt möte samma eftermiddag med kvastföretaget Komets direktör
angående säkerhetsbrister i deras nya kvastmodell.
Han har skickat order hit och dit under dagen till sina arbetare och inte fått en lugn stund alls. Klockan var nu sju på kvällen och den sista rapporten för dagen har precis kommit in. Lucas suckar när han ser högen med pappersarbete som är kvar att göra. Hade han vetat att det skulle vara såhär jobbigt att vara framgångsrik och lyckad hade han aldrig ens försökt, utan kämpat mot sin ungdomsdröm att bli professionell quidditchspelare. Det hade förstås aldrig varit ett alternativ för honom trots att han hade varit en duktig spelare under skoltiden så hade han aldrig varit tillräckligt bra och hans föräldrar hade redan banat vägen för honom med kontakter, kontakter och åter igen kontakter.

I vanliga fall hade Lucas tagit med sig pappersarbetet hem och satt sig med dem i sitt arbetsrum efter en god middag, men inte idag. Kvällen innan har han haft ett stort bråk med Isolde, sin fru, och de var verkligen inte på god fot med varandra. En middag i nuläget skulle vara ungefär lika klokt som att duscha i stinksav och han hade redan skickat en uggla om att han inte skulle vara hemma till middagen. Förhoppningsvis skulle deras son Cronus äta middag hemma i Peterhead och hålla henne sällskap så hon inte rustade upp för ytterligare ett krig.

Isolde och Lucas gifte sig när de var ganska unga; Isolde hade bara varit 20 år och han själv 27. Det hade varit menat att de skulle gifta sig om än kanske inte så tidigt, men när de börjat gå ut för att lära känna varandra hade känslorna snabbt blivit överraskande starka och innan han visste ordet av hade Isolde kommit och berättat att hon var gravid. De skyndade sig med att anordna ett bröllop och året därpå hade deras första son Cronus fötts. De hade älskat varandra på ett helt annat plan på den tiden, tre barn senare hade de liksom tappat gnistan. Diemos hade fötts hela åtta år efter sin storebror och Damon året därpå. Lucas var stolt över alla sina barn som hade visat tecken på att bli riktiga Eisenhowers.
Cronus hade valt vägen via ministeriet för att bli advokat, Diemos var quidditchkapten och visade stort ansvar för sina yngre släktingar på Hogwarts och Damon studerade på Durmstrang med goda resultat. När barnen inte var hemma längre så visste de inte längre hur de skulle bete sig mot varandra. Irritationer som legat och gnagt genom åren kände osäkerheten och flammade upp i stora bråk. Han älskar henne fortfarande, men resten kommer inte av sig själv längre. Bråken är självklart ingenting de visar utåt, för så länge som Eisenhowers namn står högt i aktning skulle de visa närmast möjliga perfektion mot omvärlden.

Släkten Eisenhower är ytterligare ett ansvar som Lucas har på sina axlar. För några år sedan hade titeln som släktens överhuvud överlämnats i hans händer och idag har han flera problem även med släkten. Bland annat en lite avkomma till släktens blodsförrädare som springer omkring på Hogwarts och det har diskuterats fram och tillbaka i flera år vad som ska göras med henne. I nuläget ligger det på hans son Diemos ansvar att se till att hon inte springer omkring och talar om för alla vem hennes far var. Ytterligare problem håller på att stapla upp sig då han nyligen fått höra att 21åriga Vesta blivit gravid och vägrar att avslöja vem som är pappan till
barnet. Även om hon hävdar att det är en trollkarl som är fin nog duger det inte för släkten att få en oäkting. Flickan vägrar dessutom att bli bortgift, som att det inte var svårt nog att hitta en man åt henne i hennes nuvarande stadium! Hon har fått för sig att hon ska uppfostra ungen helt på egen hand och varken hennes föräldrar eller han själv verkar kunna få ur henne den löjliga tanken.

Drömmar är sådant som är tvungen att ge vika för släktens rykte, i vilket fall orealistiska drömmar så som Vestas önskan att uppfostra ett oäkta barn, vars far dessutom var okänd, på egen hand eller som när han själv hade önskat bli professionell quidditchspelare. Hade Lucas följt den drömmen hade han nog fortfarande haft kvar den vältränade kropp som han hade i sina unga år. Innan han och Isolde gifte sig tränade han fortfarande mycket, men när de fick barn och karriären började ta mer tid så slutade han med det utan lade sin tid på sina söner och jobbet för att försörja dem. Nu i femtioårsåldern saknar han de starka armmuskler och sin tidigare vältränade överkropp även om han har fått behålla det slanka utseendet. Andra bevis på att han börjar bli gammal var de gråa hårstrån som börjar leta sig fram i det svarta håret. Tack och lov har han inte blivit tunnhårig med åren, utan håret låg fortfarande relativt tjockt på huvudet. Ansiktet var smalt och skarpt hårt skuret med något insjunkna ljusbruna ögon i centrum.

Lucas gnider sina tinningar. Magen vrålar efter mat och ju hungrigare han blir ju mer sjunker koncentrationsnivån. Han undrar irriterat var den förbannade husalfen han bad skicka upp mat har tagit vägen. Några minuter senare, då Lucas har läst om samma mening på en rapport flera gånger om, knackar det på dörren och husalfen kliver in.
”Er middag, sir”, säger den blygt och ställer ner den framför honom på skrivbordet när han sopat bort rapporterna.
”Var vid Merlins kuk har du varit, jag svälter ihjäl här!” fräser han argt åt husalfen som omedvetet ryggar tillbaka. ”Vad har ni lagat egentligen, helstekt gris?!”
”Jag ber om ursäkt, sir”, svarar husalfen och bugar sig varje gång han pratar. ”Vi hade problem med ugnarna, sir.”
”NI hade problem?” Lucas vet inte om han ska skratta eller gråta, frustrationen stiger liksom den röda färgen i ansiktet. ”Gå och bränn öronen i de där sabla ugnsluckorna så ska du se att de fungerar alldeles utmärkt!”
”Ska bli, sir”, säger husalfen lågt och skyndar ut ur rummet innan Lucas hinner säga mer.
Straffa och skrika åt husalfer var inte alls lika tillfredställande som han i ilskans stund hade tänkt sig. Han suckar uppgivet och ser ner på tallriken där två ägg tittade upp mot honom bredvid en stor bit ost- och skinkpaj.