Joseph Ling [HS - Golden Dragon's Wand Shop] (Foxears)

Angfiel
Spelledare & Admin
Spelledare & Admin
Inlägg: 1698
Blev medlem: 03 feb 2008, 23:17
Ort: Snapes sovrum

Joseph Ling [HS - Golden Dragon's Wand Shop] (Foxears)

Inlägg av Angfiel » 13 aug 2012, 11:24

Butiksägare till den relativt nyöppnade trollstavsbutiken Golden Dragon's Wand Shop i Hogsmeade

Joseph Ling (泠金龙) spelas av Foxears


Hogsmead

Klockan var 7 på kvällen när den lille äldre mannen långsamt tog sig fram till dörren på butiken och låste den. Han vände på skylten så att folk som gick förbi utanför kunde se ordet ”CLOSED” klart och tydligt. Husalfen han hade bytt till sig mot en av sina produkter var fortfarande mycket ung och stod nervöst i dörröppningen till köket, där den äldre mannen inte satt sin fot på över ett år.
”Kvällsteet kommer till ert arbetsrum om fem minuter, sir”, sa den lågt.
Den äldre mannen nickade i husalfens riktning innan han fortsatte i sitt makliga tempo mot arbetsrummet bakom några hyllor fyllda med avlånga kartonger. På arbetsbänken, under en nedkylningsförtrollning, låg en stor röd blodig klump. De flesta skulle nog ganska snart identifiera det som ett hjärta, och mer specifikt så var det ett drakhjärta från en kinesisk eldboll. Efter att ha slagit sig ner på pallen vid bänken plockade mannen upp skalpellen bredvid och började arbeta på hjärtat. Många beställde färdigskurna, och många hade svårt att hantera att skära i hjärtat, men när mannen tog en titt på sin spegelbild i den mörka fönsterrutan så fanns där inte ett spår av att han skulle tycka det var obekvämt. Det enda som mötte honom var pigga ögon i ett annat ganska fårat gammalt ansikte, uppenbarligen av asiatisk härkomst.

Den äldre mannen föddes för över 90 år sedan i en by i norra Kina och gavs namnen Jinlong (Gyllene Draken). Han var andra barnet i en syskonskara bestående av fyra pojkar. Han härstammade från en av de äldre och rikare magikersläktena i Kina och när det var dags för honom att få sin magikerutbildning kom han utan större problem in på Elexirens och besvärjelsernas magiskola. Hans bästa ämnen under skoltiden var teckenmagi och formelstudier. När han var klar med skolan så hade han planer att gifta sig med flickan han hade förälskat sig i under skoltiden, och han friade till henne några veckor efter examen. Flickan tackade dock nej, då hon hade fått intresse från annat håll som intresserade henne mer. Detta tog Jinlong hårt och han påbörjade kort därefter som lärling till en av Kinas mest framstående trollstavsmakare, Shen Tianming (mystisk gryning). Herr Shen var en mycket gammal, men energisk herre, som lärde Jinlong många saker och när Jinlong erkände att han också ville bli en framstående trollstavsmakare gav Herr Shen sin välsignelse till honom. Efter närmare 17 år som lärling till Herr Shen, där Jinlong hade studerat alla den äldre mannens anteckningar och gjort bra ifrån sig i sina egna försök att tillverka trollstavar, gick Herr Shen plötsligt bort en vinter. Jinlong packade ner den äldre herrens anteckningsböcker och gav sig då ut på resa i världen för att lära sig mer om trollstavstillverkning i andra länder. Under sina 10 år på resande fot besökte han två magiska stammar i Afrika och några indianstammar i Amerika. Han avslutade resan med ett antal år i Ryssland där han jobbade och studerade med andra trollstavstillverkare. Under sin tid i Ryssland tog han namnet Iosif, då hans kinesiska namn var en omöjlighet för de allra flesta att uttala.

När Ling återvände till Kina var kommunismen på stark uppgång inom landet, och såväl magiker som mugglare var drabbade av den här uppsvinget. Planen han hade haft var att starta en liten trollstavsbutik och sälja trollstavar i Kina för en obestämd tid framöver, men på grund av den kommunistiska revolutionen gick affärerna inte alls på det sätt som Ling hade hoppats och han började protestera mer och mer vilket snart gav honom stora problem. Släkten tog snart avstånd från hans åsikter och allt vad han sa om kommunismrevolutionen och Ling insåg snart att kommunistpartiet planerade att göra sig av med honom, på ett eller annat sätt. Med hjälp av många krympningsformler packade Ling ihop alla sina ägodelar; trollstavar, anteckningar, böcker och ett och annat klädesplagg, innan han gav sig av mitt i natten. Han vågade inte transferera sig då han var rädd att bli spårad och flydde istället på kvastskaft över norra gränsen till Ryssland/Sovjet. Där fortsatte han längst med transibiriska järnvägen till västra Ryssland och tog snart kontakt med sina gamla vänner som hjälpte honom att införskaffa rysk identifikation.

Ling stannade nästan femton år i Ryssland, och det var en rörig tid även i detta land, men affärerna gick ändå bra på det sätt att han skaffade sig ett känt namn i landet och var en av få trollstavstillverkare som folk sökte sig till för att hitta stavar. Under perioder hade han stora problem att få tag på hjärtan från kinesiska eldbollar och även om det också gick bra så gillade han inte riktigt att arbeta med hjärtat från den norska ryggdraken. 1989 bestämmer han sig dock för att det är tid att förflytta sig igen och den här gången väljer han att bosätta sig i Amerika, men den vistelsen blir dessvärre inte långvarig. Skräcken för kommunismen är fortfarande stark i Amerika och Lings koppling till såväl Kina som Sovjet gör det svårt för honom att få några affärer gjorda och efter mindre än fyra år återvänder Ling till Europa och bosätter sig istället i Paris. Han trivdes bra i Frankrike, men efter så många år som han spenderat halvt på resande fot så började han känna sig rastlös efter nästan 17 år i landet som gjorde sig berömda världen över för sin goda mat. Nu var han dock gammal, över 90 år och kände nog att det trots allt skulle bli sista gången han flyttade. Han tog sina saker ännu en gång, packade dem och flyttade till Storbritannien. Han lyckades få ett bra pris på ett hus i magikerbyn Hogsmead med butik på bottenvåningen och en liten lägenhet på våningen över. Det hade tidigare varit ett café eller en bar, så det tog Ling några månader att få i ordning stället så att det föll honom i smaken. Nu har han befunnit sig i Hogsmead i över två år, och han har snabbt förstått att de ungdomar som behöver sin första stav väldigt sällan kommer till Hogsmead för att köpa den, däremot har han börjat göra sig ett namn även här. För all del så kom han ju mer erfarenheter främst från sin kinesiska mästare, men också från andra delar av världen och även 90 år gammal så inser han att han aldrig slutar lära sig om mystiken bakom trollstavstillverkning.

Drakhjärtesträngarna som Ling lyckades separera från hjärtat ligger i en liten låda, som även den har en nedkylningsförtrollning över sig. Resten av hjärtat, som han inte kan använda till trollstavar har han lagt på en tallrik och gett till sin husalf. Det skulle bli middag dagen därpå, för det fanns få saker som Ling fann så aptitligt som ett bra tillagat drakhjärta. Tekannan bredvid honom är halvfull, men han har redan druckit ett antal koppar av det. Han känner sig väldigt glad över hur enkelt det var idag att få tag på kinesiska produkter så att det kunde kännas som att han var hemma, även om han visste att han aldrig igen kunde återvända till sitt hemland.

Han reser på sig och tar sig upp för trappan emot sovrummet. Klockan var nästan tio och han skulle behöva sömnen för att komma upp klockan fem nästa morgon för att än en gång gå igenom sina dagliga rutiner. Varje dag var väldigt lika för Joseph Ling, som skylten på butiksdisken proklamerade att han hette. Han gick upp klockan fem och satt med tillverkningsprocessen fram till nio då han öppnade butiken. Han spenderade timmarna i butiken då ingen kom dit med att skriva ner upptäckter han gjort, eller läsa böcker om mer studier. Han brukade ta sin lunch i butiken, och likaså kvällsmaten en timme innan han stängde. Efter stängningstid avslutade han och städade upp efter det han hade gjort på morgonen och gick och lade sig. Han jobbade såhär sex dagar i veckan, och under söndagarna så ägnade han hela tiden åt trollstavstillverkning, men en ringklocka på butiksdörren tillät kunder att även komma förbi denna dag om han var inne. Han var en person som njöt av ensamheten han hade, men också av sällskapet av de människor som kom in för att köpa stavarna. Bara någon gång ibland kunde han sluta ögonen och se framför sig flickan som hade tackat nej till hans frieri, och då undrade han tyst för sig själv hur hans liv hade sett ut idag om hon hade sagt ja.