Madoc Atrox [Familjen Atrox Auktionshus] (Taura-Tierno)

Post Reply
Angfiel
Spelledare & Admin
Spelledare & Admin
Posts: 1698
Joined: 03 Feb 2008, 23:17
Location: Snapes sovrum

Madoc Atrox [Familjen Atrox Auktionshus] (Taura-Tierno)

Post by Angfiel »

Ekonom på Familjen Atrox Auktionshus

Madoc Taliesin Atrox spelas av Taura-Tierno



Sunderland, England

”... och sen var det inte alls det, utan det var en GRINDYLOGG!”

Madoc utbrister i skratt åt Alexanders skämt, så mycket att han nästan snubblar över sina egna fötter. På någon nivå så vet han att skämtet inte hade varit hälften så roligt om han inte, innan de gick från Alexanders lägenhet, hade hävt i sig en extra stark honungsöl, lite eldwhiskey, och ett glas av vad en av Alexander kallar för ”Drakspya”, som smakade gräsligt men brände bra. Faktum är att han nog hade sett skämtet som ganska kränkande och opassande i nyktert tillstånd, men nu är det bara förträffligt roligt.

”Du är så grotesk, Alex,” säger Madoc när skrattet har avtagit. Han och Alexander har känt varandra länge; de gick på Hogwarts tillsammans, men i olika elevhem. Madoc gick i Slytherin, medan Alexander gick i Ravenclaw, så de hade aldrig riktigt möjlighet att lära känna varandra väldigt bra där, utan riktiga kompisar blev de först ett par år efteråt. Nu, åtta år efter att de gått ut från Hogwarts, ser Madoc Alexander som sin bästa kompis.

”Ah, men det var ju så kul! Jag hörde den från någon på jobbet ...”

Madoc rynkar lite på ögonbrynen vid omnämningen av deras arbetsplats. Det är inte så att han ogillar att arbeta på Familjen Atrox Auktionshus generellt, men just nu är det fasligt jobbigt. Han jobbar med ekonomi på familjeföretagets huvudkontor i Diagongränden, och för tillfället så verkar hans betydligt äldre bror – nästan nästan 40 år äldre – ha fattat ett särskilt dåligt tycke för Madoc. Detta i sig är inte ovanligt. Deras far, Christopher, var från början gift med en Felicia Amend, och fick med denna barnen Nathan och Kaitlyn. När Felicia dog gifte fadern om sig med Sophia Honeycutt-Meadows, och fick där först Madocs ett par år äldre syster Ashleigh, och sedan Madoc själv. Nathan har alltid ogillar både Madoc och Ashleigh; Kaitlyn har aldrig brytt sig om dem. Ashleigh kommer han däremot bra överens med. Men det är inte hon, utan Nathan, som olyckligtvis är en avdelningschef på familjeföretaget. Det som gör det drägligt är att Madoc vanligtvis får sina uppgifter från sin far, som har en högre position. Just nu, däremot …

”Ugh,” svarar han . ”Jag vill inte tänka på jobbet. Min käre bror har satt mig på att inventera hela åttonde magasinet. Som att jag inte har bättre saker för mig.” Ursäkten för detta var givetvis att ”Madoc är så duktig och noggrann, och det behöver bli rätt”. Det är visserligen helt sant att Madoc är noggrann och duktig på att räkna, men det innebär inte att någon annan inte skulle kunna göra det dugligt, och Madoc är övertygad om att hans bror bara gör det för att jävlas. Madoc vill heller inte springa till sin far och gnälla; det kortet tänker han spara tills han verkligen behöver det.

”Ja, just det … men skulle inte hon … vad heter hon … Claire, hjälpa till? Det är ju niiice. Jag tror hon gillar dig” Alexander flinar lite åt honom.

”Jag är GIFT, Alex!” Madoc låter nästan lite förnärmad, för han skulle såklart aldrig svika sin fru, Placida. De kommer bra överens, kan prata om många saker, och har ett mycket fint hus utanför Sunderland, på en klippa precis vid kusten. Snart borde de få barn också. Det är anledningarna till att Madoc ser det som ett stabilt och bra äktenskap. Mycket bra, med tanke på att han mer eller mindre blev tvingad till att gifta sig med henne, efter alla påtryckningar från sin familj, innan han egentligen kände henne – men han trivs faktiskt med henne, och vill inte förlora det. Dessutom älskar hon att måla, och Madoc själv tycker det är väldigt roligt och avkopplande att teckna, så de har till och med något gemensamt! ”Och även om jag inte vore det så är hon ju halvblod.” För ja, ett halvblod är inget han skulle vilja ha intima relationer med. Trots att det sitter något i bakhuvudet som viskar att det finns fler anledningar till att han inte skulle vilja något sådant, så väljer hans undermedvetna att tränga undan de tankarna riktigt ordentligt. ”Och hon gillar mig inte, hon vet att jag är gift.”

”Men jag har sett hur hon tittar på dig, Madd ...”

Den kommentaren gör Madoc lite illa till mods. Han må vara duktig på att charma folk när han vill, men han är inte särskilt duktig på att upptäcka när folk visar just ett sådant intresse för honom, särskilt inte när kvinnor gör det. Rent objektivt så vet han att det inte är ovanligt att folk tycker att han är attraktiv. Han har brunt, halvkort hår, gröna ögon, skarpa ögonbryn, en proportionerlig näsa och ett i allmänhet smalt ansikte. Han är relativt smal utan att vara spinkig i övrigt, och håller sig i god form. Det, tillsammans med att han kommer från en rik familj, tenderar att generellt sett göra kvinnor intresserade av honom – men han är sågottsom blind när det gäller att peka ut de specifika fallen, om det inte blir alldeles övertydligt. Därav så blir han något osäker på vad han ska tro om sin kollega, Claire, nu när Alex insisterar. ”Men jag är fortfarande gift och hon är ett halvblod, Alex. Sluta nu.”

”Jaja, du gör som du vill. Desto mer åt mig!”

Madoc himlar synligt med ögonen åt sin vän, och hoppas att Alex inte kommer göra något dumt. Madocs bror skulle säkert gladeligen få Alexander sparkad, bara eftersom det var Madoc som lyckades fixa jobbet åt honom. Alex är visserligen smart och flitig, men är långt ifrån lika duktig på att ge ett bra första intryck som Madoc. Men så är Madoc uppvuxen i den finaste och mest centrala delen av släkten Atrox; han har uppfostrats till att föra sig artigt, göra bra intryck och knyta så många viktiga kontakter som möjligt sedan han var liten. En vän är bättre än en fiende (om personen inte heter Brendan-Synclair), har han alltid blivit tillsagd av sina släktingar. Det var en hård och strikt uppväxt, men han ser det inte som dåligt, utan det har gjort honom till en bra människa. Det, tillsammans med att han är något av en naturbegåvning på att läsa människor, gör att han enkelt kan charma folk och säga vad de vill höra.

Jobbet på familjeföretaget behövde han däremot ingen charm för att få; att han är en Atrox, och alltid har varit väldigt duktig på siffror, räckte mer än väl för att han skulle kunna arbeta med ekonomi där. Hans skinande betyg från Hogwarts gjorde såklart bara hans familj ännu mer benägen att anställa honom, så att de kan visa upp kvalificerad kompetens inom företaget. Han fick anställning direkt efter Hogwarts, men de första åren inom företaget, innan han fick några viktiga arbetsuppgifter, spenderades främst med vidare studier om ekonomi och liknande saker.

”Alltså, Madoc, jag tror att vi gått för långt,” säger Alexander en liten stund senare, och ser sig omkring. ”Det här är inte rätt väg.”

De befinner sig nu på en bakgata någonstans i Diagongränden, och mycket riktigt så är det inte alls här som deras favoritbar, som de går till ofta, ligger. ”Jag tror vi svängt fel,” svarar Madoc. ”Jag har råkat gå förbi här förut också. Men det blir bara en liten omväg, så ingen fara.”

Madoc har mycket riktigt gått här flera gånger förut – uppenbarligen är just den här vägen väldigt lömsk med att lura in folk, tänker han för sig själv – så han vet i alla fall hur man ska gå för att komma rätt. Han leder sin vän framåt, och strax går de förbi det där utestället som han aldrig någonsin skulle gå in på, och som han har behövt gå förbi varje gång han har gått fel. En bar som enbart killar går på … Han kan inte låta bli att stirra på byggnaden.

När det gått alldeles för många sekunder kommer han på sig själv med att man inte ska titta på sådant, så han vänder bort huvudet snabbt, och skakar lite på sig, som att han skulle ha sett något motbjudande. ”Så äckligt, alltså,” säger han och ökar stegen, bort från det stället, så de kan komma till den riktiga baren. Han känner ett plötsligt behov av mer alkohol, efter promenaden.

Post Reply