Siobhan O'Flannery [HV: Relationsexpert] (Juli)

Angfiel
Spelledare & Admin
Spelledare & Admin
Inlägg: 1698
Blev medlem: 03 feb 2008, 23:17
Ort: Snapes sovrum

Siobhan O'Flannery [HV: Relationsexpert] (Juli)

Inlägg av Angfiel » 13 aug 2012, 21:01

Relationsexpert på tidningen Häxornas Värld

Siobhan O'Flannery även känd som "Sharon Shamrock" spelas av Juli


Belfast, Irland

Kamerablixtarna lyser upp hennes ansikte, och hon får anstränga sig hårt för att inte blinka eller kisa med ögonen. Hon ler sitt bländande leende, det som prytt så många tidningsomslag genom tiderna, och vinkar mot fansen och journalisterna. Hon är en aning överförfriskad och gör sitt bästa för att inte vingla på de skyhöga klackarna som syns genom den höga slitsen på den guldglittrande, tighta klänningen. Överallt ropar dom hennes namn och överallt sträcks autografblock fram tillsammans med fjäderpennor. Sharon Shamrock niger elegant för sin publik innan hon transfererar sig bort från den fullpackade gatan utanför lokalen där den exklusiva festen ägt rum. Ett par sekunder senare befinner hon sig hemma i en av sina två lägenheter, övernattningstvåan i Belfast. Hon slår sig ner i en fotölj och tar omedelbart av sig de svarta skorna. Därefter suckar hon förnöjt och rör på tårna för att dom ska återfå cirkulationen. Hon går in i köket och tar fram en flaska med Ogdens gamla eldwhisky och häller upp en generös mängd i ett litet kristallglas innan hon går in i vardagsrummet och sträcker ut sig i den gammelrosa soffan med sammhetsdynor och snidade trädetaljer. En brasa sprakar redan muntert i den öppna spisen, husalfen visste hur hon ville ha det när hon kommit hem. Egentligen borde hon sova, hon skulle upp tidigt i morgon, men trots att hon redan är berusad så har hon sug efter mer, och en liten whisky hade ju ingen dött av. De hon skulle träffa dagen efter var ändå vana att vänta på henne.

Sharon Shamrocks riktiga namn var Siobhan O'Flannery och hon var född och uppväxt i Belfast. Hennes mor och far var mugglare och hade blivit lika chockerade som hon när en trollkarl hade knackat på dörren en dag strax efter hennes elfte födelsedag och meddelat att hon fått en plats på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. I skolan hade hon blivit sorterad till Gryffindor och där hade hon trivts bra. Det hade tagit tid att anpassa sig till den nya världen som öppnats för henne men hon var öppen för nya utmaningar och klarade de flesta ämnen bra. Hon var ganska populär bland kompisar, hon tog för sig och sa alltid vad hon tyckte. Med tiden blev hon även populär hos pojkarna, hon kom tidigt i puberteten och utvecklade breda höfter, stor rumpa och stora bröst samtidigt som hon tilldelades en getingmidja. Eftersom pojkarna tyckte mer om att umgås med henne än de andra flickorna så blev hon utfryst och fann sig plötsligt stå utan vänner vilket gjorde att de sista åren på Hogwarts blev påfrestande. Även om hon hade en del pojkvänner och killkompisar att umgås med så saknade hon det där med att ha andra tjejer omkring sig att kunna dela erfarenheter och tankar med. Siobhan fick även höra en hel del glåpord för det faktum att hon var mugglarfödd då hon hade ett intresse för femtiotalet och gärna klädde sig i såna kläder och lyssnade på sådan musik medan de andra lyssnade på musik som var populär inom magivärlden och klädde sig därefter.

Hon gick ut skolan med Acceptabelt i de flesta ämnen, men det räckte gott och väl för Siobhan för hon hade inga planer på en akademisk karriär. Faktum var att hon redan fått kontakt med en modellagentur i London som erbjudit henne ett fotojobb. Hon lämnade sina oroliga föräldrar på Irland och åkte till England dagen efter hemkomsten från skolan. Mannen på agenturen var först tveksam då hon hade betydligt större mått än kvinnorna han brukade fotografera till sin tidning, men Siobhan var förberedd. Hon hade tagit med sig en hel trave med bilder på mugglarmodeller som Marilyn Monroe och förklarade vad pinupmodeller var. Han höll med om att kvinnorna var vackra och gick med på att ge henne en chans. Det hela blev en succé, tidningen sålde som aldrig förr och Siobhan blev bombaderad med jobberbjudanden. Efter bara ett par månader fick hennes mor och far ett brev som innehöll en bröllopsbild. Siobhan och ägaren av agenturen hade gift sig i all hast efter en blöt utekväll.

Äktenskapet höll dock bara i ungefär två år. När Siobhan inte ville skriva under ett nytt kontrakt när det gamla gått ut så blev det komplikationer som ledde till skilsmässa. Siobhan skrev istället kontrakt med ett annat företag som gav mer jobb och bättre betalt och där träffade hon också make nummer två, en fotograf med vackra, mörka ögon. Det var han som kom på att hon måste ha ett artistnamn, och tillsammans kom dom på Sharon Shamrock. I och med det fixade Siobhan ett utseende som passade till namnet. Det mörkblonda håret blektes och lockades med spolar, hon tränade framför spegeln för att få till det där leendet som Marilyn Monroe hade haft, och hon målade läpparna illröda. Eftersom trollkarlsvärlden alltid haft ett annat mode än mugglarvärlden så var Sibhans stil helt okänd och hon blev välkänd genom sina bilder och hyllades som nyskapande, trots att stilen egentligen var gammal.

Äktenskapet med fotografen blev inte långvarigt, dom arbetade mycket båda två och träffade knappt varandra. Efter skilsmässan åkte hon på semester till Frankrike och där träffade hon make nummer tre, en eldig fransman. Hon flyttade till Frankrike och jobbade där i de tre år som äktenskapet varade. När hon sedan flyttade tillbaka till England var hon betydligt mer säker på sig själv och hur långt hon kunde gå. Det var inte bara de brittiska magikerna som gillat hennes stil, utan det hade gillats utomlands också. Hennes självförtroende växte och hon var fruktansvärt nöjd över att äntligen fått visa alla, tjejerna på Hogwarts, de som retat henne för att hon var mugglarfödd, att hon var bättre än dom. Bättre än alla.

Fjärde äktenskapet var med en lovande musiker. Tidningarna älskade dom och under den perioden spårade de vilda festerna ut ytterligare. Den mannen gillade inte bara alkohol och Siobhan var inte sen att hänga på. Hennes karriär gick nedåt en aning då hon inte orkade jobba lika intensivt och för att den skulle få sig ett uppsving så gjorde hon en del utvik. Det togs emot med blandade känslor. En del blev arga för att dom tyckte att hon saknade självrespekt medan andra tyckte att hon var modig. Siobhan själv gjorde det varken av och till, folk köpte bilderna och all publicitet var bra publicitet i hennes ögon. Med tiden blev det vildare och vildare och tillslut insåg Siobhan att hennes utseende och därigenom karriär skadades av det hårda levernet, och eftersom den unga musikern inte ville ta ett lugnare tempo så begärde hon skilsmässa. Hon tillbringade ett år som singel med att arbeta hårt och intensivt för att få ordning på sin karriär igen. Under den tiden gick musikern in i väggen och han blev aldrig kändare än så.

Mönster är svåra att bryta och Siobhans nästa pojkvän blev make nummer fem. Han var Italienare och dom tillbringade ett halvår i England och ett i Italien innan dom beslutade sig för att gå skilda vägar.

En natt efter en sen fotografering tillbringade hon på ett billigt hotell iförd peruk och solglasögon för att inte bli igenkänd. Klockan var mycket och hon smuttade på en drink i baren och fick kontakt med en man som också var gäst. Hans engelska var knagglig och den ryska accenten grov, men Siobhan lyckades ändå förstå vad han sa och av någon anledning hamnade dom sedan på samma rum där dom tillbringade natten. Dagen efter bytte dom kontaktuppgifter och skildes åt. Det tog inte lång tid innan de båda inledde ett förhållande och efter några månader gifte dom sig i hemlighet i hans hemland. Äktenskapet varade ovanligt många år, kanske främst av den anledningen att dom inte sågs särskilt ofta utan bara ett par gånger per år, och under tiden kunde Siobhan roa sig med andra män utan att han någonsin fick veta något. Han var spännande och lite farlig i sitt yrke men med tiden började han vilja slå sig ner och bad henne att komma och bo med honom. Han skulle skaffa henne ett hus och hon skulle aldrig mer behöva jobba. I och med det försvann de sista känslorna för mannen och hon förklarade med hårda ord att hon inte ville ha något mer med honom att göra och vägrade tala mer med honom. Det enda hon skickade med skilsmässopapprena var ett kort meddelande där hon nämnde som i förbifarten att han skulle bli far.

Några månader senare föddes hennes dotter Sinead och Siobhan var mycket lycklig. Tidningarna betalade stora pengar för att få bilder på den lilla familjen och det ställde hon gärna upp på, men efter ett par månader kände hon att hon ville komma igång och börja jobba på riktigt igen, och därför lämnade hon Sinead till sin mor och far, som vid det här laget var gamla men villiga att ta hand om flickan.

Efter att ha blivit självständig igen så gick Siobhan ner till sin ursprungsvikt och fortsatte jobba. Hon återgick snart i gamla vanor och gifte sig för sjunde gången med en journalist som intervjuat henne angående barnuppfostran.

Äktenskapet fick ett abrupt slut när hon träffade en intensiv man som snabbt rörde om hennes värld. Han var på många sätt lik henne själv, manipulativ och beredd att göra vad som behövdes för att få det han ville ha, och i början var deras relation väldigt spännande. Det var omöjligt att säga vad som skulle hända dagen efter och hon gillade det. Efter en kort tid blev hon med barn och det var ungefär däromkring dom lärde känna varandra tillräckligt bra för att kunna slappna av i varandras närhet och visa sina innersta sidor, vilket inte alls fungerade. Relationen gick från spännande till stormig till kaosartad och eftersom Siobhan var kvinna var det hennes blåtiror som uppmärksammades och ingen tyckte det var konstigt att hon flyttade hem till sina föräldrar sista månaden innan barnet föddes, och stannade där medan skilsmässan gick igenom. Två år efter Sineads födsel kom sonen Malachy till världen och Siobhans föräldrar var glada över att hon verkade ta sin mammaroll på allvar denna gång, men lyckan varade bara i ungefär fyra år, för sen var det dags för nästa äventyr.

Kanske kunde hon göra en karriär i USA också? Siobhan hade träffat en man som överöste henne med gåvor och lovade henne att i hans hemland spelade det ingen roll att hon snart fyllt 40 och var tvåbarnsmor, hon skulle ändå göra succé. Så Siobhan packade sina väskor och drog med sin nionde make till USA i några år, där hon försökte ge sin karriär en nytändning. Under tiden fick hon brev om att hennes mor dött, men kunde inte komma ifrån till begravningen då hon hade en riktigt viktig plåtning. Efter ett tag fick hon dock inse sig besegrad. Hon var för gammal för att kunna slå igenom på nytt och hon återvände hem efter ännu en skilsmässa.

Väl hemma jobbade hon som vanligt och gjorde fotojobb och intervjuer här och var. Hon var sällan hos sin far och sina barn i Belfast, det hade hon inte tid med. Det fanns så mycket att göra och så mycket att se. Kändisfester, plåtningar och mingel. Hon ingick sitt tionde äktenskap med en uppfinnare och det var efter den skilsmässan som hon började kalla sig själv för relationsexpert. Var man inte det efter tio äktenskap? Det faktum att inget av dom hållt var ju bara en detalj, ingen hade varit gift fler gånger än hon i kändisvärlden och därför kunde dom inte säga något mot henne, då hon givetvis satt på den yttersta sanningen. Hon hade alltid haft höga tankar om sig själv, och ju äldre hon blev desto högre blev dom. Hon hade jämt varit vältalig, skämtsam och flirtig och få hade genom åren sagt emot henne vilket gjorde att hon gärna gav råd men aldrig tog emot några. Ville man hålla sig på god fot med Siobhan så gällde det att beröma henne för hennes insatser, oavsett vad som bestått i, och att lyssna på det hon sa, gärna utan att avbryta mer än med "ohh" och "ahh".
Ifrågasatte man val hon gjort genom åren, utviken eller att hennes barn bodde hos deras morfar så kunde man räkna med ett oförstående flin och ett ifrågasättande av sina avsikter. Siobhan var helt nöjd med alla beslut hon tagit i sitt liv och förstod inte att en del kanske var lite oigenomtänkta.
Vid en ålder av 45 år så har Siobhans skönhet och former ändrat sig. Hon är inte längre en snygg flicka utan har ett moget utseende som passar en kvinna i hennes ålder. Hon är noga med sitt yttre och det blonderade håret är alltid fixat i perfektion, och make-upen omsorgsfullt påmålat. Hon klär sig gärna i tighta, eleganta kläder som visar upp formerna. Även om hon gått upp betydligt i vikt sedan hon stod på toppen av sin karriär så är inte kilona missklädsamma utan passar henne. Hon rör sig med en speciell grace trots de höga klackarna hon alltid bär och brukar skämta om att hon skulle kunna springa marathon med sina stilettskor.

Medan Siobhan smuttar på sin whisky kastar hon en blick på en tidning som ligger på soffbordet, Häxornas Värld. Hon brukar prenumerera på tidningar för att kunna hålla koll på vad som skrevs om henne och husalfen brukade lägga fram dessa så hon kunde läsa när dom kommit. Förstrött bläddrar hon i den, men kan inte se sin bild någonstanns. Däremot upptäcker hon en annan sak, en annons för lediga tjänster på tidningen. Relationsexpert på Häxornas Värld, hur lät det? Siobhan funderade en stund och läste om annonsen ett par gånger, främst för att det var svårt att fokusera den dimmiga blicken, och tänkte att det här kanske var något att prova på. Hon viker tidningen så den rätta sidan hamnar uppåt, och lägger den ifrån sig innan hon kurar ihop sig på soffan. Hon tänder en ciggarett men hinner inte röka upp den innan hon somnar. Snabbt glider husalfen fram ur skuggan och fimpar den i askfatet samtidigt som han flyttar whiskyglaset till bordet och lägger en filt över sin ägarinna.

Några timmar senare stod två besvikna barn och tittade ut genom fönstret i deras morfars hus och insåg att dom inte skulle få träffa sin mor den här gången heller.