Blair Sergeant [Prostituerad/Strippa] (EmmisAbris)

MAGIVÄRLDSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 114
Blev medlem: 02 mar 2010, 12:22
Borta t.o.m.: 04 dec 2014
Segar t.o.m.: 04 dec 2014
Kontakt:

Blair Sergeant [Prostituerad/Strippa] (EmmisAbris)

Inlägg av MAGIVÄRLDSHATTEN » 19 jan 2014, 10:54

"Arbetar" som Prostituerad och Strippa i Magivärlden

Blair Sergeant spelas av EmmisAbris



OBS! Bakgrunden nämner löst arbetet som prostituerad. Inte detaljerat men det finns med i bakgrunden. Så läs på egen risk om ni inte tycker om sådant.


Birmingham, England

”Jag kan inte ikväll, jag har en kund”, säger Blair samtidigt som han snabbt svänger in på sitt rum. Han ligger inte i tid med sin planering, något han inte gillar alls. De flesta av hans kunder gillar inte när han är försenad, och även om denna är ny så vill han inte riskera att inte kunna sälja sig till honom igen. Han behöver pengarna. Därför är han alltid noga med att hålla tid.
”Du har jobbat jättemycket det senaste”, klagar Blairs rumskompis Shoshanna. Det är sant, han har jobbat nästan varje kväll, men det är också i mitten av december. Han har hört att det kan komma fler kunder just då.
”Jag vet, men jag har ingen inbokad under tisdag och torsdag nästa vecka”, ropar han och fixar till det sista med sitt utseende. Det svarta, krulliga håret ligger bra, den bleka huden har han sedan länge gett upp. Det är verkligen omöjligt om han inte ska sminka sig, och det vill han inte.
Blair lämnar sitt rum och går ut i vardagsrummet där Shoshanna sitter. De har delat lägenhet sen han var nitton, alltså sedan ett år tillbaka. Hon är äldre än honom, ja, men hon hade även varit hans närmaste vän under Hogwarts. Hon hade hittat honom i en av hans svåraste tider både under och efter skoltiden och senaste gången hade hon erbjudit honom att flytta in med henne i Birmingham. Tydligen hade inte hans lägenhet varit bra nog. Det hade varit en etta med en säng och en trasig soffa. För Blair hade detta varit tillräckligt, han har aldrig varit den som ber om mycket. Dessutom var han bara där när han åt och sov. Annars brukade han vara ute väldigt mycket och det är han nu för tiden också. Om han inte jobbar så är han ute och träffar de få kompisarna han har. På det sättet slipper han hamna för djupt inne i sina egna tankar.
”Du vet inte om du kommer bli inbokad, vem vet om du blir inbokad redan ikväll?” stönar hon och skakar lite på huvudet. Blair biter sig i läppen och tittar sedan upp på henne igen.
”Jag bjuder dig på lunch imorgon, okej?” lovar han och lägger till det i sin mentala kalender. Han vet att han inte kommer få lika mycket sömn men han vet att han inte umgåtts med Shoshanna tillräckligt det senaste. De båda vet att det kommer ske, Blair bryter nämligen aldrig ett löfte och lovar inget han inte kan hålla. Därför nickar Shoshanna endast och han ler mot henne innan han böjer sig ner och pussar hennes kind. Det har aldrig funnits någon kärlek mellan dem. Ingen ”jag älskar dig”-kärlek mellan dem i alla fall. Dessutom är Blair i stort sett homosexuell, så denna gest är fullständigt oskyldig.
”Vänta inte uppe”, säger han skämtsamt och sticker sedan ut, styr genast stegen mot kundens val av mötesplats.

Blairs ”val” av yrke kanske inte är det mest accepterade i samhället, men han har lärt sig att leva som en prostituerad nu. Han har ju trots allt haft jobbet i ett halvår. Han jobbar även som strippa, men det jobbet har han haft i ett år drygt. Han har alltid gillat att dansa. När han var liten gick han i både balett och street. Hans föräldrar och vänner var kanske inte alltid de mest stöttande men han gillade det och därför hade han inte brytt sig, envis som han var. Dock hade detta lett till att han varit väldigt ensam. Han hade många gånger hört att han var ”speciell”, men vad gjorde det? För honom hade något sådant aldrig spelat någon roll. Det spelade väl ingen roll om man inte följde normen, det viktigaste var väl att man mådde bra?

Blairs föräldrar hade egentligen inte varit så jättestöttande till något som han velat göra som barn. Nu på senare år kan han inte låta bli att undra lite om det var av den där anledningen att de velat ha en dotter och att han inte fyllde deras krav till son, men det hade han inte tänkt då. På den tiden hade han bara struntat i det. Det viktiga hade varit vad han ville, inte vad andra sa och så känner han än idag. Lika väl hade han struntat i att hans föräldrar inte velat att han skulle åka till Hogwarts. Han är mugglarfödd och tydligen hade hela ”trollkarl-saken” varit för mycket för dem. Speciellt för hans pappa fick han lära sig då han efter en halv termin fått ett brev från sin mamma om att de skilt sig och att han efter den stunden endast var välkommen hem vid absoluta nödfall. Han fick heller inte prata om magin hemma. Under sin tid på Hogwarts hade detta fått honom att må väldigt dåligt och det händer än idag att han ofta hamnar i egna tankar. Då blir han ganska tystlåten och är svår att nå, men han vill inte att folk ska oroa sig och brukar därför spela över det.

När Blair lämnat Hogwarts och sitt elevhem Hufflepuff bakom sig hade han lyckats skaffa sig den lilla lägenheten i Wolverhampton med de få pengarna han haft. Han hade inte lyckats få något jobb som han verkligen velat ha så när de sökte om strippor var han inte sen med att söka. Han hade behövt alla pengar han kunnat få, och så är det fortfarande. Det är precis att han kan betala halva hyran varje månad och dessutom köpa mat och kläder.

”Godkväll.”
Blair tittar upp från marken. En man står framför honom, säkert inte mer än runt trettio. Ögonen är bruna och man kan se att han är nervös, även om han försöker att se självsäker ut. Blair är bra på att läsa människor, han har blivit bättre och bättre på just detta under det senaste halvåret.
”Godkväll”, säger Blair och ler vänligt mot mannen. Även om Blair vet att det aldrig kommer finnas någon vänskaplig relation mellan dem så vill han ändå vara trevlig. Han går snabbt igenom det vanliga, precis som med varje ny. Han förklarar sedan att han inte behöver vara nervös och sist tar han hälften av summan de kommit överens om. Hälften före, hälften efter, det kör han alltid. Eller ja, nästan alltid. Vissa kunder vill inte betala innan.
”Så, vart ska vi?” frågar Blair och tittar på den äldre mannen som verkar klart mer avslappnad nu.
”Uhm, hitåt”, säger han. Blair nickar och följer med. Han gör alltid som kunden vill, det är typ en regel. Det handlar inte om honom, allt handlar endast om kunden.