Owen Cinderford [TDM - SC: SFM] (Yellow)

MAGIVÄRLDSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 114
Blev medlem: 02 mar 2010, 12:22
Borta t.o.m.: 04 dec 2014
Segar t.o.m.: 04 dec 2014
Kontakt:

Owen Cinderford [TDM - SC: SFM] (Yellow)

Inlägg av MAGIVÄRLDSHATTEN » 19 jan 2014, 13:37

Sektionschef över Sektionen för Monster på Trolldomsministeriet

Owen Cinderford, spelas av Yellow



Plymouth. 


Den benvita fjäderpennan nästan flyger över pergamentet medan ord för ord präntas ner. Skribenten som i detta nu fyller ett således tomt pergament med meningar, vilka så småningom ska bilda en trevlig historia, heter Owen Cinderford. Historian skriver han till sina brorsdöttrar, Adrianna, Annabelle och Celia. De brukar ju tycka om både sagor och historier, och då han älskar att skriva passar det perfekt. I rummet där han sitter finns det ändlösa hyllor fyllda med olika böcker. Inte bara på engelska, utan på flera olika språk. Då han verkligen tycker om att resa och gör det så fort han får möjlighet skadar det aldrig att lära sig många språk. Då förstår man omvärlden bättre, och det är någonting han gärna gör. Förstår.
Han skriver mycket, Owen. Inte bara historier åt sina brorsdöttrar, utan annat också. Brev, poesi, fiktion. Det är sällan han delar med sig av det han skriver, utan det brukar stanna hos honom. Förutsatt att det inte är brev eller en saga åt någon annan, givetvis. Anledningen till det är väl egentligen lite oklar. Det är inte så att han skäms över det han skriver, inte heller att han inte tycker det är bra nog för andras ögon att beskåda. Det är bara det att han aldrig har skrivit sådana texter för någon annan. Inte sin poesi, inte sin fiktion. De är enbart till för Owen själv. För hans egna ögon. Ibland är det inte ens vettiga meningar, utan något som endast han själv skulle förstå.

På skrivbordet framför honom finns otaliga högar med papper som ligger slarvigt staplade. Bläckhorn och fjäderpennor ligger utspridda lite här och var, så att han alltid ska ha enkel tillgång till dem. Till höger om honom står en stor jordglob som han ofta finner sig själv sitta och snurra på. Det är lugnande på något vis. Att se jorden snurra så, framför ögonen på honom. Något alldeles extra. Han fick den av sina bröder, Benjamin och Hughes, en dag när han återvände hem från en resa till Kambodja. Det var många år sedan nu, exakt hur många vet han faktiskt inte. Då var han väl strax under trettio, skulle han tippa på. Det var efter han fältarbetat i Sydostasien. Direkt efter han gått ut Hogwarts åkte han nämligen till just Sydostasien, närmare bestämt till Indonesien, och arbetade med farliga djur och bestar där. Det var mycket fältstudier, och han fick lov att följa med Indonesiska magiker i deras arbete, för att efter några år bege sig till Kambodja och börja arbeta på egen hand med sitt egna team där. Det var då det började på riktigt, skulle han säga. Själva äventyret som blivit hans liv.

Monster har alltid fascinerat honom, ända sedan han var liten. Han kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men någonting med dem är så spännande, så slående. Det har bara alltid varit så, helt enkelt. Det är kanske lite farligt, och det är vad som gör det så roligt! Lite fara är bra, precis som att äventyr är bra. Då Owen är gammal Gryffindorelev har han modet och våghalsigheten i sig, trots att han är betydligt klokare och visare nu än vad han var när han var en liten pojkvasker som busade omkring på Hogwarts.

Näst äldst i en syskonskara på fyra är han, och än idag håller han kontakten med alla sina syskon. Främst sina två småbröder, då de bor väldigt nära varandra. Det är ett ypperligt sätt att hålla kontakten, tycker han. När man kan bo nära varandra och umgås ofta och mycket.
Själv har han nämligen varken partner eller barn, men det är inte någonting han saknar. Nej, han har sina bröder och deras familjer, vilket räcker gott och väl för honom. Dessutom skulle han nog inte hinna med en egen familj, då han alltid har så mycket att stå i. Som sektionschef för monster på trolldomsministeriet arbetar han mycket, och på sin fritid skriver han som sagt. Den tid han får över spenderar han allra helst med sina släktingar eller på resande fot, då det ändå är vad han tycker bäst om.

Under sin barndom lekte livet och han umgicks mycket med sina syskon innan han började på Hogwarts. Där skaffade han väldigt fort nya vänner, med sin karismatiska personlighet och sitt utåtriktade jag. Han var en hårt arbetande student, trots att han inte engagerade sig i någon av skolans fritidsaktiviteter eller klubbar. Det kände han inte riktigt att han hade tid till, då både vänner och skolarbete tog upp all tid. Men, trots det hann mannen med att busa lite, som det busfrö han var.

Owen tittar upp lite från orden han skrivit på pergamentet, och inser att han kommit fram till sagans upplösning. Ah, trevligt! Det ska bli så roligt att se brorsdöttrarnas reaktion på den, då han verkligen hoppas att de ska tycka om den.
Medan han läser igenom det han skrivit hittills drar han en hand genom det bruna, korta håret som ligger relativt rakt, men rufsigt på huvudet. Det spelar ingen roll hur mycket han borstar det eller försöker styla till det, det lägger sig bara likadant på hjässan i vilket fall som. Men, det gör honom inte så mycket, för utseende är minsann inte allt här i världen!

Lustigt nog, så har Owen precis samma ögonfärg som sin ena bror, Hughes, och även sagda brors två döttrar. En väldigt klar nyans av blå. Det är trots allt väldigt vanligt inom släkten att ha blå ögon, av något slag. Synnerligen den klarblå färg som han själv har fått, verkar vara extra vanlig. Men, till skillnad från sina båda bröder och sin äldre syster, som alla tre är slanka och långa, är Owen lite kortare och mer rund. Han har alltid varit kraftigt byggd, men på senare tid har han inte rört lika mycket på sig som under sina yngre år, vilket har lett till att han fått lite mer hull på kroppen, speciellt runt magen. Dock ser han det inte som något negativt. Absolut inte. Människor kommer i olika storlekar och kan vara precis lika bra för det.
Han är trots allt fyrtiofyra år nu, och inte lika aktiv som förr. Nåväl, det är inte som att han är lastgammal ännu, i alla fall, även om han ibland känner sig betydligt äldre än vad han faktiskt är. Det kanske blir så när man umgås med många som är äldre än en själv, på jobbet och liknande, vilket mest bara är naturligt.

Ändå försöker Owen vara sig själv i alla situationer som han ställs framför. Han känner sig så pass säker på sig själv att han inte måste bli en kameleont för att passa in på olika ställen och med olika människor.
Som chef, vilket han ju faktiskt är, över Sektionen för Monster på Trolldomsministeriet, är han väldigt vänlig och bemötande, men ändå bestämd. Det är viktigt för honom att saker går rätt till, samtidigt som stämningen på sektionen måste vara kamratlig och varm. Det fungerar helt enkelt inte om folk inte kommer överens, för hur ska de då komma framåt i sitt arbete? Nej, det går inte, tyvärr.
Med sina släktingar är han något mer avslappnad och framför allt mindre professionell och liknande, då han känner familjen på ett helt annat vis. Speciellt tillsammans med brorsdöttrarna och hans brorsson. Han försöker vara en så bra förebild som han kan, genom att vara vänlig, framåtsträvande och godhjärtad. Ändå är han väldigt målmedveten och flitig för att uppnå de mål han sätter upp för sig själv, både på fritiden och på jobbet. Det han ska göra gör han, utan att klaga och dividera massvis om det. Den sydengelska mannen ser alltid till att göra så bra ifrån sig som han kan, då man kommer långt med att bara göra sitt bästa.

På sitt jobb har han arbetat i många år nu, från det att han var strax över trettio och kom hem från Kambodja. Givetvis blev han inte anställd som sektionschef direkt, utan arbetade först som en sekreterare åt den dåvarande sektionschefen för monster. Det jobbet hade han i cirka tre år, innan han blev befordrad till att vara en vanlig anställd på sektionen. Efter ytterligare fem år med det arbetet blev posten som sektionschef plötsligt ledig, så då passade han på att söka det jobbet, vilket han också fick. Helt plötsligt fann han sig som chef över en sektion, vilket kändes extremt spännande och roligt.
Det har gått sex år sedan han fick chefsjobbet nu, och han har njutit av varenda dag av det. Det är helt enkelt så intressant och givande att arbeta med det han gör, speciellt eftersom han finner monster så fascinerande och trevliga att arbeta kring. De är hans stora passion i livet, till och med mer än att skriva, resa och umgås med sin familj, kombinerat!

Nu har mannen dock läst färdigt historien, och med ett leende spelandes på sina bleka läppar doppar han fjäderpennan i det svarta bläcket och fortsätter skriva lite mer på historien. Upplösningar är alltid lika roliga att skriva, helt enkelt. Det är då allt det spännande händer, och som författare får man utsätta karaktärerna för både faror och trevliga händelser, vilket alltid är skoj och växlande.

Sin största svaghet skulle Owen nog säga är att han ibland får lite svårt att få tiden att gå ihop. Det finns så mycket som han vill göra, men för lite tid. Ändå tycker han att han har blivit rätt bra på det där med att planera och prioritera, för att få det mesta att fungera i alla fall. Sedan tar han lätt på sig för mycket arbete, jämfört med vad han kanske borde, och gruvar ofta ner sig i det. Ska han skriva en rapport måste han hitta så mycket fakta som möjligt och researcha massvis, innan han sedan kan skriva den. Då blir den dessutom betydligt mer djupgående än vad som kanske är nödvändigt, men det spelar ingen roll hur mycket han försöker att undvika detta, det bara blir så ändå. Han har lätt för att sväva iväg och komma in på andra spår, fördjupa sig mer än nödvändigt och gå in på överkurs, helt enkelt.

Sedan har han givetvis bra egenskaper och styrkor också, som att han till exempel bryr sig väldigt mycket om andra, har ett gott hjärta och vågar prova nya saker. Han har aldrig varit särskilt blyg, vilket är mycket bra i hans yrke, då han ibland får träffa på nya personer. Den sydengelska mannen - som just nu är bosatt i Plymouth - har lätt för att stifta sig nya bekantskaper överallt. Det är mest bara roligt, tycker han.
Owen är även väldigt engagerad i allt han gör, oavsett om det är att skriva, umgås eller arbeta. När han gör något är han fullständigt närvarande och fokuserar på det, istället för att låta tankarna spinna fritt och dagdrömma. Nej, han tycker det är mycket bättre att leva i nuet och ta vara på tiden man har. Då får man så mycket mer ut av sitt liv.

Snart är historien färdig, och med en smidig handrörelse lägger han ner fjäderpennan på bordet, i en hög tillsammans med några andra sådana pennor, och skruvar försiktigt på locket på bläckhornet. Hans varma blick synar återigen pergamentet där historien är nedskriven, för att kontrollera att allting i den stämmer. Det vore ju fasligt tråkigt om någonting skulle vara fel, men det tror han inte.
Den blir säkerligen bra, och han tror brorsbarnen ska kunna tycka om den, faktiskt.