Francišak Aliaksandrovich Kiryalev (Aproximadamente)

SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 121
Blev medlem: 05 feb 2009, 12:35
Borta t.o.m.: 04 dec 2014
Segar t.o.m.: 04 dec 2014
Ort: Rektorns kontor
Kontakt:

Francišak Aliaksandrovich Kiryalev (Aproximadamente)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » 16 jan 2015, 11:44

Francišak Aliaksandrovich Kiryalev, Minsk, Vitryssland

Redan i ung ålder var det lätt att se likheter mellan honom och hans far. Dessa har blivit allt mer påtagliga ju äldre han blivit. De buskiga ögonbrynen, den långa pannan, den böjda näsan. Det är enbart längden han ärvt av sin mor, vilket innebär att hans välkammade, svarta kalufs inom enbart ett par år nå lika högt som faderns. Ögonen, vilka inte förhåller sig som undantag, är lätt sneda, men det man framför märke till var dess kolsvarta färg. Eller tja, egentligen är de inte svarta, utan mörkt, mörkt bruna. För sin ålder är han stor och bastant, med kraftiga lår och betydligt större händer än gemene man. Precis som ett nytvättat lakan är han också kritvit i hyn. Enbart några minuter i sommarsol kan förstöra hans uppsyn, genom att frambringa den rödaste av färger på hans kropp. Därför, bland annat, håller han sig, oavsett väder, helst inomhus. Om han nu ändå är tvungen att stiga ut från lägenhetsporten är det i proper klädsel, med vardera kroppsdel under hakan, varsamt klädd. Hans gestalt ska ligga i paritet med faderns, det är av yttersta vikt.

Dock är det långt ifrån enbart utseendet han har gemensamt med sin fader. Från första dag i livet har han efterlevt sin fars sätt, karaktärsdrag, personlighet. Ett särskilt ledande ljus är framgång, konsten att lyckas. Francišak, vilket är namnet på pojken, ser särskilt upp till målmedvetenheten, beslutsamheten, ambitionen och det är egenskaper han anammat väl själv. Aliaksandrov, som fadern heter, anses vara en lyckad man. Han växte upp i en vitrysk medelklassfamilj, utan större tillgångar, och studerade, precis som sina syskon, vid den statliga skolan Giperion Danilovich Pogodins Läroverk för Magisk Skolning. Tankar på Durmstrang fanns inte på kartan, familjen var vare sig tillräckligt förnäm eller hade nog med pengar. Efter examen förväntades Aliaksandrov ta över familjeföretaget, vilket inte gått vidare bra sedan 1800-talet, i egenskap av att vara äldste son, men han hade större planer. Med sin stora list och skickliga förhandlingsförmåga, har han lyckats klättra sig uppåt på karriärstegen i rasande fart och är idag en framgångsrik affärsman.

Familjen Kiryalev bor flott i en enorm vindsvåning i Minsks huvudsakliga magikerdistrikt. Francišaks kammare är lägenhetens största rum, då hans föräldrar anser att endast det bästa är gott nog för deras son. Rummet där han bor är fyllt av alla de möjliga ting. Det mesta är dock oanvänt, för det är sällan han behöver tänka efter huruvida han verkligen ville ha en sak eller inte. Han får det ändå. Med tanke på hushållets stora tillgångar, vilka samtliga givetvis tjänats in av mannen i huset, herr Kiryalev, är det kanske inte vidare underligt att sonen är så bortskämd som han är. Givetvis inser föräldrarna att det inte är helt till sonens egen fördel att bli uppfostrad som en prins, men samtidigt lär han lära sig ett och annat när han börjar på Durmstrang.

Föräldrarnas mål, och så småning om hade det även börjat gälla Francišak själv, var att få in sonen på den ädlaste skolor av de alla, Durmstrang. Därför anlitade man tidigt den mest erfarne privatlärare man kunde hitta till att undervisa Francišak. Magister Romanchuk är sträng, ofta på gränsen till elak, men lyckas samtidigt, med sina ibland smått brutala metoder, uppnå resultat. Hans adept, i Francišak, är knappast något geni, men vet var förväntningarna ligger och det i kombination med Romanchuks förmåga att locka fram det bästa, genom det värsta från honom själv, gav eld i baken. Privatlektionerna var knappast roliga, men däremot ofta lärorika och en god förberedelse för det klimat som väntar. Då magister Romanchuk ej ansåg sin elev visa upp tillräcklig intellektuell mognad vid tio och elva års ålder, eller om det måhända berodde på att han fick oerhört bra betalt hos familjen Kiryalev, var det inte förrän vid tolv års ålder som pojken för första gången mätte sina krafter i antagningsprovet. Francišak Aliaksandrovich Kiryalev kom in på Durmstrang på första försöket.

Francišak utmärker sig genom att vara mycket ambitiös och målmedveten, precis som sin far. Han är uppfostrad till att vara hårdhudad och vet att det aldrig är lönt att vika ner sig. Kombinationen narcissism och brist på empati gör att han hade svårt att få vänner – åtminstone riktiga sådana. Han känner nämligen väl till vikten att umgås med rätt folk och knyta kloka kontakter. Det är något hans far lärt honom och därför en sak att anamma. Likväl har han blivit tillsagd att folk som kan vara, och är, ivägen, är till för att trampas på. Det är lika naturligt som att mugglare är kräk, eller att kvinnor trivs bäst i köket.

Böcker har aldrig varit något som upptagit Francišaks tid. Om det inte gäller läxor vill säga, då det är något som magister Romanchuk aldrig kompromissar med. Fysiska aktiviteter, däremot, är något han föredrar. Såvida de är tillräckligt anständiga, vill säga. Quidditch är en sådan aktivitet och det spelar han gärna. Hellre än bra, förvisso, men hyfsat duktig är han ändå. Främst som slagman då han kan roa sig med att slå bollar i huvudet på andra. Sånt är kul, tycker han. I övrigt är han duktig på att simma. Han är ganska explosiv men inte vidare uthållig så det är på främst korta distanser han kan hävda sig. Att gå i affärer, särskilt de med sötsaker som tema, tycker han också är kul med tanke på att han alltid får vad han pekar på. Annars tycker han om att teckna inne på kammaren, men det får ingen någonsin veta!

Med tanke på att Francišak lyckades med bedriften att ta sig in på Durmstrang går det knappast att påstå att hans antagningstest gick annat än väldigt bra. Del ett; kunskap och analys, var det prov han hade svårast för. Faktafrågorna klarade han visserligen galant, men det var svårare med de mer analytiska uppgifterna, där han behövde tänka själv. Visserligen hade han tränat en del på sådant med magister Romanchuk, men då dessa uppgifter inte var identiska blev det ofta lite väl klurigt. Därför var han taktisk genom att lämna en del svar tomma, för att klara sig undan med så små poängavdrag som möjligt.

Del två handlade om uppförande och tack vare att han under hela provdagen, även när det var pauser, uppförde sig så gott han kunde gick det hela väldigt bra. Magister Romanchuk hade lärt honom allt om vett och etikett. Om det inte vore för att han sölade lite väl mycket, hade det likväl kunnat bli full pott. Samtalen, beteendet och ja, det mesta flöt nämligen på riktigt bra. Förvisso visste han inte säkert att tebjudningen i sig var en del av provet, men det var klart han fick aningar och nog ville han visa upp sin allra bästa sida oavsett.

I den tredje delen, vilken handlade om samarbete och ledarskap tog han genast på sig ledarrollen, vilket de andra i gruppen inte var allt för nöjda med, med tanke på att de också ville visa sig från sin bästa sida. Utan att tveka delade han, hur som helst, ut arbetsuppgifter till sina gruppkamrater medan han själv ägnade tiden åt att bossa snarare än att själv hjälpa till med det mer praktiska. Just hans ledarskap visade han verkligen prov på i denna del, medan han skötte samarbetet sådär. Inga toppoäng visade det sig bli till slut, men det gick ändå bättre än del ett.

Det fjärde delprovet var det enda han var riktigt nervös inför, med tanke på att det var så osäkert vad som skulle inträffa. Väl inne blev han dessutom petad på med en trollstav så att det började pirra något alldeles i kroppen samtidigt som måttband och allt flög omkring honom. Han kände sig förvirrad. När det hela, tack och lov, var över trodde han det provdelen var över, men icke. I handen fick han olika trollstavar placerade, ur vilka han lyckades frammana vackra gnistor. Uppenbarligen visade han sig dock inte ha någon vidare talang för spådomskonst, då han lyckades sådär med brickorna. Dessutom fick han även prova blåsvisslan och kristallkulan, med godkända resultat. Såväl melodierna som figurerna var relativt enkla, men det var alltid något. På vägen ut var det enbart siffror som snurrade i hans huvud. Examinatörerna i rummet hade sagt något i stil med “femtio” och siffror därikring. Han funderade på vad de kunde mena, men släppte snart det hela för att börja fokusera inför den sista uppgiften.

Med tanke på att man är ganska så trött efter den långa dagen med tester, kändes det för många av pojkarna retfullt att det skulle avslutas med de fysiska testerna. Francišak fann kraft i detta och i och med att hinderbanan utformades lite som en tävling, då de sprang den fem och fem, pushade de på honom extra. Det första hindret var inget för honom, så där tappades en del tid, men sedan hade han snabbt dragit ifrån de övriga. Med tanke på hans starka armar gick armgången som en dans och även krypandet i tunneln, där han öste på allt han kunde, gick bra trots att han inte är så smidig.

Medan den fyra meter höga väggen skrämde de flesta var den inga problem för Francišak att ta sig upp på med hjälp av repet. Tack vare att han åkt en hel del kvast i sina dagar har han skaffat sig en god balans, vilket innebar att den efterföljande balansgången kändes skrattretande enkel. För att inte tala om simningen, där han förmodligen sam snabbast av alla, efter gjyttjelöpningen. Den enda som var kvar då var tre hinder, vilka han samtliga klarade galant. Tack varedet goda resultatet fick han utföra banan två gånger till, varav den sista gick snabbast, med tanke på att det också var då han fick som bäst motstånd.

När samtliga prov var genomförda kokade känslorna inom honom. Det var lättnad över att allt var över, glädje över att det gått så bra, överlägsenhet med tanke på de tre vinsterna i hinderbaneheaten, men också en oro. Han hade förvisso en bra magkänsla, men säker kunde han definitivt inte vara.

När sedan antagningsbrevet en tid efter anlände var det som om en sten släpptes från hans axlar. Han hade kommit in. Han skulle börja på Durmstrang!