Wendelyn Rose [DG: Servitris] (Angfiel)

MAGIVÄRLDSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 114
Blev medlem: 02 mar 2010, 12:22
Borta t.o.m.: 04 dec 2014
Segar t.o.m.: 04 dec 2014
Kontakt:

Wendelyn Rose [DG: Servitris] (Angfiel)

Inlägg av MAGIVÄRLDSHATTEN » 15 feb 2016, 00:16

Servitris på en odöpt Glassbar i Diagongränden

Wendelyn Rose spelas av Angfiel


Basildon, Essex

Wendelyn skrattar högt åt en kommentar där hon sitter med sitt gäng av kompisar i det lilla cafét i diagongränden. De blickar hon får för sitt skratt ignorerar hon totalt även om hon lägger märke till dem. Det är något djupt befriande att totalt strunta i vad andra tycker och tänker om det man gör, en känsla som Wendy gärna ser till att hon får uppleva många gånger varje dag. Vilket även är varför hon riktigt njuter av det faktum att hon även får en del blickar för valet av klädsel. På sig har hon ett par högklackade boots som inte borde gå att ens gå i, ett par spräckliga rosa nylonstrumpor, en regnbågsfärgad tyllkjol som bara precis täcker hennes privata delar, en korsett i samma rosa nyans som nylonstrumporna och en regnbågsfärgad hatt som krullas uppåt precis i toppen. Hennes långa ljusbruna hår är dessutom dekorerat med rosa och lila slingor. Det finns ingen som skulle säga att Wendelyn Rose smälter in i mängden, något som hon har sett till. Bland de vänner hon sitter med just nu är hon definitivt den som står ut mest och som gör mest oväsen kring sig.

Träffar man Wendy idag skulle man inte kunna tro att hon växte upp i ett ganska konservativt hem, med föräldrar som tyckte att världen borde snurra precis som den alltid har gjort och göra det för alltid. De var inga extrema galningar eller något sådant, utan de var de som muttrade ”vad händer med världen egentligen” när någon gick i mugglarkläder i Hogsmeade eller som blev väldigt upprörda om de läste om något i tidningen som inte sammanföll med deras världsbild. Att göra något åt saken stod inte högt på listan av aktiviteter, men att tycka att allt var bättre förr det var de bra på. Nu hade de inget i sig emot mugglare eller mugglarfödda utan det handlade mer om att ”så gör man inte för så har det inte varit förut” om det diskuterades att börja säljas bläckpennor i bokaffären i Diagongränden eller att riva upp sekretessförordningen.

Wendy var trots det ett ganska fritt tänkande barn som tyckte om nya saker, var nyfiken och ville uppleva världen. Hennes föräldrar hade ett fasligt sjå med att försöka få henne att klättra ner från det där trädet, inte hoppa över den där bäcken eller inte smutsa ner sina finkläder så fort hon fick på sig dem för att bara nämna några saker som hon höll på med. Världen var till för att upptäckas, förstod de inte det?

När hon åkte till Hogwarts var det helt fantastiskt, hon blev insorterad i Gryffindor ett elevhem som hon trivdes fantastiskt bra med. Hennes mamma hade själv gått i Slytherin och hennes pappa i Ravenclaw så de var kanske inte överlyckliga över elevhemmet i sig, för ”ingen i familjen har då gått i Gryffindor förut” men de blev inte direkt förvånade. Wendy hade den dumdristiga äventyrsandan som de båda lite fördomsfullt förknippar med det elevhemmet.

Hon spelade Quidditch sitt tredje år på Hogwarts då Gryffindor kom på andraplats, men tröttande på det och hoppade av. Att bli prefekt var det då aldrig tal om och inget som hon vare sig hoppades på eller ville skulle hända. Istället hade hon ett gäng kompisar som hon umgicks mest hela tiden med och de flesta har hon kontakt med än idag såhär några år efter att hon tagit examen från skolan. En del hade dock blivit riktiga tråkmånsar med jobb på ministeriet eller något annat kontor, eller hon som gått och skaffat barn! Urk. Wendy kan inte tänka sig något tråkigare än det. Stadga sig med någon trollkarl, klämma ut barn och sen vara hemmafru resten av livet. Hon skulle hellre dö!

Efter Hogwarts hade hon själv tagit lite ströjobb här och där. Hon hade jobbat som mannekängdocka åt ett av modehusen men tröttat på det då hon inte fick röra sig på flera timmar. Tack, men nej tack. Hon hade även jobbat ett tag som servitris men att se proper ut och ta emot klagomål hela dagarna gjorde hon inte frivilligt en längre tid. En stund på Nattbussen och ett städjobb på Läckande Kitteln senare hade hon stadgat sig lite på glassbaren i Diagongränden. Att servera barn och glada kunder kunde hon stå ut med, och vem var inte glad över att få glass, samt så fick hon ha sitt något galna hår även om hon hade på sig jobbkläder i övrigt. Hon har jobbat där i hela sex månader nu, så pass att hennes vänner börjat reta henne för att hon slagit rot för gott.

”Äh lägg av! Jag samlar ihop pengar så jag har råd att resa jorden runt!” säger hon så pass högt att hela caféet borde ha hört henne. Att resa står högt upp på listan över saker hon vill göra. Hon vill bestiga berg, tämja vilda djur, plocka farliga växter, paddla kajak nerför stormande floder på mugglarvis... allt som hon kopplar till äventyrligt och farligt vill hon göra innan hon blir för gammal. Vilket för Wendy är när hon fyller trettio. Då är man ju praktiskt taget antik. Så än har hon massor av år att leva livet och sen lista ut vad hon vill bli ”när hon blir vuxen”.

Bild