Kazimir Vladimirovich Zmeyev [TSAR] (Angfiel)

Post Reply
Angfiel
Spelledare & Admin
Spelledare & Admin
Posts: 1697
Joined: 03 Feb 2008, 23:17
Location: Snapes sovrum

Kazimir Vladimirovich Zmeyev [TSAR] (Angfiel)

Post by Angfiel »

Tsar över hela det Ryska Imperiet

Tsar Kazimir IV spelas av Angfiel (i egenskap som MSL)



Kazimir Vladimirovich Zmeyev föddes som tronarvingen till tsartiteln genom att helt enkelt vara det första barnet i familjen. Hade han varit en flicka så hade han givetvis inte ärvt någon tron alls eftersom flickor helt enkelt inte kan vara tronarvingar. Tre år senare föddes hans yngre bror men sen blev det inga fler barn i familjen, något som en del kritiker inte tycker är så bra eftersom om båda sönerna dör så går tronen vidare till en hel annan familj men förhoppningsvis kommer inte det att ske. Givetvis har han en del halvsyskon genom hans fars diverse älskarinnor men eftersom fadern inte höll sig med älskarinnor på slottet och dessutom inte tyckte att barnen behövde uppmärksammas nämnvärt har han ingen nära kontakt med någon av dessa.

Kazimir växte minst sagt upp i ovanliga förhållanden eftersom det redan vid födseln var klarlagt att han skulle bli tsar en vacker dag och han måste lära sig allt som detta innebär. Han fick redan i barnsben lära sig att föra sig korrekt och att vara en representant för hela det Ryska Imperiet. Uppförde han sig inte som han skulle fick han rejäla uppläxningar och en hel del örfilar och smisk utfärdades som straff. Han blev rejält piskad en gång då han hittades med att pussa en flicka på sommarlovet mellan första och andra året på Durmstrang, trots att han bedyrade att han bara hade pussat på henne. Han förstod senare att hans far hade reagerat på det faktum att flickan var dotter till en känd kurtisan mer än att han hade hittats med en flicka. Arvingen till tronen skulle minsann veta bättre när han valde ut flickorna han ville ge sin uppmärksamhet till.

Han återvände i tvåan till Durmstrang med högst poäng i hela årskursen och givetvis fick han sig en plats i det prestigefullaste huset Orjol. Att han trivdes på skolan var det inga tvivel om då han fick toppbetyg i de flesta ämnena utan att få något extra ifrån lärarna. Givetvis var han väl medveten om att vissa poäng under åren, och det faktum att han valdes ut till ordningsman senare var för att han just var tronarvinge. Han tyckte inte alltid om detta faktum men han accepterade det för var det var och kämpade istället för att verkligen leva upp till de förväntningarna som lades på hans axlar. Det var också därför han inte reagerade nämnvärt när han fick ett brev sitt sista år på skolan som talade om för honom att han skulle gifta sig strax efter sin artonårsdag med en flicka från en mycket fin familj. Att han skulle tvingas till ett fint parti tvivlade han aldrig på utan han var mer förvånad över att det inte hade ordnats tidigare. Flickan i fråga gick på Durmstrang och skulle precis fylla femton dagen innan bröllopet varpå hon naturligtvis inte skulle gå kvar på skolan utan flytta in i palatset tillsammans med honom. Han hade inte haft överdriven kontakt med henne på skolan mest eftersom flickor och pojkar givetvis inte fick umgås med varandra, men han letade i minnet efter flickan och fick en bild framför sig av en ganska alldaglig flicka med musblont hår.

Tronarvingen gick ut från skolan med toppbetyg, en del förtjänade på egen hand men en del var han inte värd fast det var helt enkelt så det var. Det skulle inte se bra ut om den blivande tsaren inte hade exceptionellt bra betyg i alla ämnen. Hur skulle han annars kunna styra imperiet med en fast och stadig hand? Året senare gifte han sig med Svetlana, som han under de korta sista månaderna på skolan försökt lära känna lite bättre men hon hade tydligt visat att hon inte var intresserad. Svetlana visade sig vara en flicka som var van vid att få sin vilja igenom och att bli otroligt bortskämd. Kazimir själv trivdes inte alls ihop med henne när hon fnös åt de finaste tygerna och begärde att de skulle importera en viss sorts frukt ifrån Afrika för skyhöga priser. Han skulle inte haft något emot att ibland skämma bort henne eftersom hon ändå var hans fru och skulle därför behandlas med respekt och vördnad, men det var helt enkelt inte roligt att ge bort ovanliga pärlor till en flicka som genast inspekterade dem för att se om de var fina nog att ha till hennes nya dyra specialdesignade klänning vars kostnad skulle kunna täcka ett av de, i imperiet, mindre ländernas halvårsbudget.

Den enda kontakten som de tillslut hade med varandra, förutom på de officiella tillställningarna som de blev bjuda på eller bjöd in till, var under natten en gång i veckan då han sökte upp henne i hennes sängkammare. Det var viktigt att han kunde producera en son som kunde ta över tronen efter honom, detta även om ingen förväntade sig att ens han skulle ta över tronen än på flera årtionden. Trots att ett par år gick så blev det inga barn och det ryktades om att han kanske inte ens kunde få några alls, vilket givetvis skulle vara en skandal för hela imperiet! Kazimir uppskattade inte dessa rykten men han började själv tvivla på sin förmåga när det trots regelbundna försök inte producerades ett enda barn.

Inget verkade bli som det var planerat i tsarfamiljen då den dåvarande tsaren dog i en jaktolycka när Kazimir bara var tjugotvå år och han fick därtill ta över tronen. Han tog tag i sina plikter med en kraftig hand och såg genast till att ordna upp en konflikt som legat och pyrt under ytan mellan två länder i imperiet och som hotade att skada inte bara de två länderna i fråga. Hans far hade inte lyssnat på honom om den punkten innan och genom lite medlande lyckades han få dem att komma överrens även om han inte är blåögd nog att tro att den inte kan blomma upp igen. Kazimir införde även ett par mindre ändringar och uppdateringar i styrets övre skick, men det var sådana som han kunde motivera och han vann snabbt respekt ifrån Ministrarna. De hade tidigare varit mycket skeptiska till den unga tsaren eftersom han kunde ge ett ganska milt intryck, men han lärde sig att för att styra ett helt imperium måste han vara bestämd och dominant i yrket vilket också genom åren sipprade in mer och mer i hans naturliga personlighet. Han uppfattas fortfarande som relativt mild eftersom han inte har långt till ett leende, vilket syns på de begynnande skrattrynkorna runt ögonen, men de i hans närhet vet att han är van vid att få sin vilja igenom och att han kan ta till hårdhandskarna i de fallen då hans barn, fru eller älskarinna gör honom arg. Han är dock betydligt mildare i sitt privata liv, eftersom han trots allt älskar hela sin familj om än på olika sätt, än i yrkeslivet där han förväntar sig att allt ska vara perfekt, strukturerat och oklanderligt.

Kazimir blev genom tronskiftet ännu mer angelägen om att få barn med sin fru men trots uppsökta helerskor, ritualmagiker och siare lyckades ingen hjälpa till och paret förblev barnlösa. Trots det försökte han en gång i veckan som förut tills den dagen då han träffade en mycket vacker ung flicka vid namn Yelena som var dotter till en ganska högt uppsatt affärsman. Han konverserade med henne och beslöt, trots att han egentligen inte hade uppskattat tanken innan, att ta hennes som sin älskarinna. Efter ett par veckor installerades hon på slottet och till Svetlanas djupa lättnad slutade hennes man att besöka henne efter den dagen. Det nya arrangemanget passade dem båda alldeles utmärkt.

Hans yrke tillika titel som Tsar gjorde att han var ute och reste mycket och lämnade sin familj hemma vilket i dessa två kvinnors fall inte gjorde så mycket då de inte hade kontakt med varandra alls. De undvek varandra så mycket som det bara gick och Kazimir hade inga problem med det. Hans resor var för det mesta diplomatiska sådana där han förhandlade med ministrar över hela världen om olika politiska frågor, allt ifrån handelsavtal och tullar till skulder och ersättningar. Kazimir hade lärt sig att det var bra att dela med sig av sina rikedomar till andra länder ibland just för att de skulle vara skuldsatta det Ryska imperiet vilket kunde komma väl till pass andra gånger då de behöver något. Tjänster och gentjänster är han bra på att balansera och trots att han har en kompetent minister inriktad på internationella frågor anser han att det är bra om han själv visar upp sig också så att han blir en person, inte någon som sitter på en tron långt bort. Sedan har han en bestämd auktoritet i vilket rum han än befann sig i vilket är ett drag som tjänar honom väl i sitt ämbete.

Året efter att Yelena installerats på palatset bevisade tsaren för sitt folk att han var kapabel till att producera barn genom att hon födde honom en dotter som de döpte till Selena. Även om det bara var en flicka och eftersom hon var en oäkting skulle hon aldrig ha någon laglig rätt till vare sig tron eller pengar så var det ändå bevis på att han kunde få barn. Kazimir kände sig otroligt lycklig när han höll om den lilla flickan efter födseln, som han insisterade på att vara med på trots protester ifrån sin fru som menade att det inte alls var passande. Han visste själv att det inte var passande men han brydde sig helt enkelt inte i det ögonblicket. Kazimir skämde bort sitt första barn rejält och han kände sig inte mindre lycklig när han två år senare fick en till dotter, Nika, med samma älskarinna. Döttrarna blev hans ögonstenar och en del i hans närhet höjde på ögonbrynen eftersom de tyckte att det var fel av honom att behandla sina oäktingar som om de vore hans egna äkta barn. Oäktingar kunde tas hand om av tjänstefolk inte få egna sköterskor. Kazimir brydde sig inte om det då och bryr sig inte om det än idag, de är hans barn lika mycket som alla hans barn även om de helt naturligt har en helt annan ställning i samhället.

Svetlana uppskattade inte alls de nya barnen och behandlade dem därefter vilket förargade Kazimir när han fick veta att hon till och med gått så lång att hon medvetet tappade bort dem under en promenad ute på stadens gator. Ett skarpt hot om att han skulle förskjuta henne, vilket han hade laglig rätt till eftersom hon inte kunde producera arvingar, fick henne dock att sköta sig. Varför han inte gjorde det ändå undrade många, speciellt de som bodde och jobbade på slottet, eftersom det var tydligt att de inte hyste några intimare känslor för varandra. Kazimir kunde dock inte göra det eftersom han ändå kände sig ansvarig för henne. Det var inte hennes fel att hon hade ryckts bort ifrån sin familj vid så unga år och tvingats in i ett kärlekslöst äktenskap. Även om han inte vet om det stämmer så tänker han sig än idag att hon var lika olycklig som han under ytan.

Landet drabbades av sorg några år senare då deras tsaritsa dog i sömnen. Helaren klassade det som ett olyckligt dödsfall där hon råkat ta lite för mycket sömnmedel kvällen innan. Rykten om mord florerade i hela imperiet och Kazimir och hans älskarinna blev huvudmisstänkta, men eftersom ingen kunde, eller ville, bevisa något klassades det som en olycka. En del rykten om Svetlanas dödsfall, om det verkligen var en olycka eller ett mord eller rent av självmord florerar än idag som legitimt skvaller bland folket. Trots att Kazimir i själva verket ibland avskydde sin fru drabbades han av en konstig sorg inför hennes dödsfall och tanken på att det fanns de som trodde att han stod för hennes död gjorde honom sorgsen. Även om han inte hade något till överst för sin fru önskade han aldrig att se henne död.

Efter Svetlanas död blev trycket på att han skulle skaffa sig en ny fru illa kvickt mycket påtagligt. Att det inte fanns en enda tronarvinge var olycksbådande och det behövde fixas inom en snar framtid. Han svarade alltid skarpt att han inte hade för avsikt att gifta sig med första bästa kvinna som kom lallandes ner i hans knä och att han var fullt kapabel till att hitta sig en kvinna när tiden var rätt. Trots att han höll sina kollegor och de han kände närmare kort på ämnet visste han dock att han var tvungen att gifta om sig. Riket behövde en tronarvinge som kunde fortsätta det hårda jobbet som han lade ner varje dag på rikets framtid och för detta var han tvungen att skaffa en fru. Kazimir beslutade att hålla en bal och bjöd in alla finare unga flickor och deras familjer för att helt enkelt välja ut en ny hustru som skulle kunna ge honom en son. Mödrar nästan slängde sina döttrar i hans knä under kvällen, men han fastnade inte för någon av dem eftersom de flesta av dem helt enkelt var för lik hans första hustru, bortskämda högstatusflickor med mödrar som skulle kunna döda för att få in sin dotter som den nya tsaritsan. Även om riket behövde en arvinge tänkte han inte gå igenom samma process med sin nya hustru som med den förra och han hade ingen önskan att ta sig en fru som han senare skulle behöva domdera till lydnad. Är det något han ogillar så är det att känna att han tvingar någon in i hans liv även om han givetvis inser att det ibland är nödvändigt. Dock ska det erkännas att han förväntar sig lydnad, men han ser en skillnad på frivillig lydnad och ofrivillig sådan även om han själv inte skulle märka skillnaden hos sina närstående eftersom om de lyder honom betyder det för honom att det är en villig lydnad hur mycket de än skulle kunna vara ovilliga under ytan. Det var inte förrän han nästan gett upp hoppet som han fick syn på en blond flicka som kanske inte skulle klassas som en skönhet men hon var onekligen synnerligt söt. Hon stod för sig själv och såg bortkommen ut och hans beskyddarinstinkter gjorde att han gick fram till henne och började inleda en konversation. Yuliana, som flickan presenterats som, var ifrån en högststatussläkt, Russak närmare bestämt, men att gifta sig med henne skulle inte ge honom några stora politiska fördelar som en del andra flickor i salen. Trots detta kunde han inte slita sig ifrån hennes rodnande kinder och sättet hon blygt slog ner med blicken varje gång han gav henne en liten ynka komplimang. Flickan var hans första frus totala motsats och han visste redan efter några minuter att han gjort sitt val.

Bröllopet var en stor händelse i imperiet och gästlistan var på flera tusen gäster även ifrån länder utanför imperiets gränser. Alla viktiga diplomatiska kontakter skulle självfallet bjudas tillsammans med släkt, vänner, politiker, högt uppsatta statuspersoner i samhället och så vidare. Rabaldret gick relativt smidigt och Yuliana var snabbt installerad i de rum som tidigare ockuperades av Svetlana. Kazimir var lite orolig för hur mötet mellan hans nya fru och Yelena, hans älskarinna, skulle gå men även detta gick otroligt smärtfritt. Yelena var redan van vid att han hade en fru och deras förhållande var inte den att de var hopplöst förälskade i varandra heller, den ursprungliga heta ungdomskärleken hade utmynnat i djup respekt och vänskap över åren. Tsaren märkte att Yuliana inte visste riktigt hur hon skulle reagera på presentationen men hon hälsade artigt och såg mest bara bortkommen ut. Senare på natten låg de nygifta och pratade med varandra om hur livet var i slottet och han förklarade hur det stod till mellan honom och hans älskarinna samtidigt som hon nickade för varje mening han sa. Hon förstod och även om hon kanske inte tyckte att det kändes hundra procent bekvämt så accepterade hon hur det var och det räckte för honom. Kazimir kände sig övertygad om att hon aldrig skulle skada barnen som han hade tillsammans med sin älskarinna.

Inte långt därefter kom Yelena till honom med en förfrågan som han inte alls var beredd på. Hon hade blivit kär i en av budbärarna till slottet och önskade få tillåtelse att gifta sig med honom. Kazimir kände sig som slagen av en blixt för även om han inte älskade sin älskarinna på det sättet längre kändes det att veta att han blivit utsparkad som den viktigaste personen i hennes liv. Han, tsaren hade blivit brädad av en enkel tjänare. Det tog helt enkelt på hans ego, som i de flesta fall är väldigt stort. Efter två barn tillsammans och flera år i varandras sällskap kunde han dock inte neka henne lycka i livet, och att hon var lycklig med den andra mannen tvivlade han inte på. Han installerade henne i ett hus i direkt anknytning till slottet för han vägrade vara ifrån sina döttrar samtidigt som han inte ville skilja dem ifrån modern. Det var ett enkelt bröllop som han och hans fru närvarade vid.

Under det korta året som gick sen han gifte sig hade hans fru och älskarinnan fått bra kontakt med varandra. Yelena hade erbjudit tsaritsan en hjälpande hand kring det nya livet på tronen och Yuliana hade först motvilligt tagit emot hjälpen men snabbt lärt sig att hon kunde lita på den något äldre kvinnan. Yuliana hade dessutom blivit förälskad i de båda döttrarna och behandlade dem ibland som att de vore hennes egna barn. Det var inte så konstigt att de skulle få bra kontakt med varandra heller eftersom de inte hade så många andra att prata med förutom tjänare när Kazimir själv var upptagen eller bortrest. Att vara tsar tog större delen av hans tid och det blev naturligt att de satt uppe på kvällarna och pratade med varandra om livet på palatset och vardagliga ämnen. Det som skrämde Kazimir var att inte heller Yuliana blev gravid verkade det som trots att de delade säng betydligt oftare än han och hans första fru. Det bekymrade honom, men han ville inte lägga den pressen på flickan så han yttrade inte sin oro för henne, även om hon var mycket väl medveten om den och stressade upp sig rejält över att hon kanske skulle svika hela imperiet genom att inte kunna producera en arvinge. Yelena försökte lugna ner tsaritsan och ge henne tips på ställningar och örtmediciner som hon kunde försöka använda sig av för att få bättre lycka, men trots att hon försökte med allt som erbjöds henne blev hon inte gravid.

Kazimir märkte på sin fru att hon stördes av att helt plötsligt bli ensam i slottet då barnen och Yelena flyttat ut, även om de inte var långt ifrån. Hon hade givetvis honom men han jobbade mycket och länge så han fanns inte tillgänglig och att hon skulle umgås med tjänare eller ännu värre husalfer gick inte att ens överväga. Hon behövde helt enkelt sällskap. Därför skickade han efter ett par yngre flickor i hennes ålder som skulle besöka slottet i några veckor för att liva upp stämningen lite. Han var tvungen att åka på affärsresa i samma veva och återvände inte förrän några dagar innan flickorna skulle åka hem igen, men han blev glad när han såg att Yuliana hade fått bra kontakt med dem alla, men speciellt en av flickorna, Demetra. Flickan var den minst fina, rent släktskapsmässigt, av dem men hon var otroligt vacker med bläcksvart hår som ramade in det nätta ansiktet. Hon hade blek hy tillsammans med en av de vackraste paren gyllenbruna ögon han någonsin sett. Det var inte meningen men efter ett par vodka för mycket hamnade han i säng med flickan och han beslöt sig för att se till att hon flyttade in på slottet efter den natten. Även detta accepterades av hans fru eftersom hon tyckte om tanken om att komma överrens med den kvinnan som hon tvingades dela sin man med, och Demtra och hon hade verkligen fått bra kontakt med varandra.

Livet gick sin gilla gång, några konflikter på arbetet tog hans tid, men det dröjde bara några fåtal månader innan Demetra berättade för honom att hon var gravid och han skulle ljuga om han sa att han inte blev lycklig av nyheten. Att barn förgyller hans tillvaro är ingen hemlighet för de som känner honom och han ville gärna ha fler. Yuliana däremot blev ledsen och låste in sig i sitt rum i en hel vecka. Inte för att Demetra hade blivit med barn utan för att hon själv inte hade blivit det än. Kazimir visste inte hur han skulle muntra upp sin fru och kände sig också besviken över att inte kunnat presentera en arvinge för folket, men den oron skingrades bara ett par månader efter när hans fru kastade sig i hans famn en kväll när han kom hem slutkörd ifrån jobbet och berättade strålande glad att hon fått bekräftat att hon var med barn. Han strålade upp och lyfte upp henne i famnen samtidigt som han skrattade lyckligt. Äntligen skulle han kunna presentera upp ett barn för folket och det är klart att han hoppades på att hans fru skulle bära på en son, en arvinge.

Nyheten att deras tsaritsa var gravid togs emot av jubel hos folket och en stor spontan fest hölls på det kungliga torget samma natt som nyheten spred sig genom riket. Festen höll på i flera dagar och jublet som kom ifrån folkmassan när han tillsammans med sin fru gick ut på ballkongen till palatset för första gången sen nyheten var öronbedövande. Han hade nog aldrig sett sin fru lika lycklig som hon var då när hon vinkade åt folket som hurrar upp emot henne och han lät henne stå i centrum för uppmärksamheten eftersom han kände att hon förtjänade det. Även om folket ropade ”Ärad vare vår Tsar Kazimir IV och hans tsaritsa” så viskade han till henne att det var henne de egentligen var mest stolt över. Det kanske inte var fallet men det fick henne att vända sig emot honom, slänga armarna om hans hals och ge honom en kyss. Den kyssen visas än idag upp i tidningar när det var uppslag om honom på något vis och de skulle spegla hans lyckliga äktenskap.

Innan den lyckliga dagen då tronarvingen skulle födas infann sig en sorgens dag i slottet. Efter en lång och slitsam förlossning där flertalet helerskor tillkallades dog Demetra i barnsäng efter att hon fött en liten flicka. Kazimir grät hela natten medan han höll den lilla flickan i sina armar. Han gav sedan barnet till sin fru med ordern om att hon skulle växa upp i slottet tillsammans med deras barn istället för att skickas iväg då modern är död. Yuliana accepterade det utan protester antagligen till viss del eftersom hon själv var gravid och kände med det moderlösa barnet. Flickan döptes passande till Persefona för att hedra den döda modern.

Tiden efter blev enormt turbulent för Kazimir då hans fru var höggravid och blev rejält hormonstinn så att han ibland tog sig ut ifrån slottet för att få lite frid. Han kände sig inte som sig själv efter förlusten av Demetra, dottern som påminde om sin mor och sin frus plötsliga humörsvängningar. Dessutom hade han ett stort problem i arbetet där han inte lyckades hitta någon lösning och där han i normala fall brukade kunna komma till sin fru för att prata av sig i sängen efter en kväll av utmattande älskog, hade han nu inget sådant utlopp alls. Det förvånade honom att han igen tog sig en älskarinna under denna tid eftersom det inte var något han planerat eller ens tänkt sig men när han träffade den då tjugoåriga Viktoriya föll han för hennes energi och livfullhet, något han behövde i sitt liv just då. Hon blev den som lyssnade på hans bekymmer och skrattade glatt åt när han fick bekymmersrynkor i ansiktet åt speciellt svåra problem. Hennes attityd att allt ordnar sig efter ett tag smittade av sig på honom även om han visste att det inte var sant, men han behövde höra uppmuntrande ord och ha en leende kvinna bredvid sig i sängen. Det som förvånade honom ännu mer var att hans fru för första gången skrek åt honom när han berättade det för henne. Yuliana var rosenrasande på honom under resten av graviditeten och den nya älskarinnan, som trots sitt glada humör och sin positiva framtidssyn, såg till att hålla sig undan frun i huset. Viktoriya blev djupt bitter på Yuliana och även om hon aldrig visade den sidan av sig själv inför sin älskare klarade hon inte riktigt av den andra kvinnan och tyckte att det skulle vara så mycket bättre om hon bara försvann så att hon kunde bli den nya tsaritsan.

Första gången Yuliana pratade med honom efter sitt utbrott var när hon skulle föda då hon ömsom skrek åt honom att han kunde dra åt pipsvängen, fast med grovare ordalag än så, och ömsom bad honom finnas vid hennes sida och hålla hennes hand. Det kändes som att han höll andan genom hela förlossningen då han var livrädd för att hon skulle gå samma öde till mötes som Demetra. Lyckligtvis var det inte en ovanligt svår förlossning och hon överlevde vilket även deras son gjorde. Riket hade äntligen fått en arvinge och Kazimir hade fått sin första son, Serafim. Pojken skulle få samma uppväxt som han själv med allt som det innebär att vara en arvinge till tsartiteln och genom detta kände han en samhörighet med honom som han inte gjort med de tidigare döttrarna.

Yuliana själv må ha blidkas efter förlossningen och accepterade sin makes val att ta sig en ny älskarinna till den graden att hon kunde hålla ett artigt samtal med flickan men hon och Viktoriya blev aldrig vänner och undvek varandra i största möjliga mån. När älskarinnan året efter födde en son, Vikenti, accepterade frun sonen endast eftersom det var Kazimirs och hon visste att han inte skulle acceptera om hon försköt barnet, dessutom skulle hon aldrig kunna klandra ett barn för något som inte är dess fel. Åren gick sin gilla gång i familjen. Yuliana födde en till son, Vladimir, till tsarfamiljen och året efter det födde Viktoriya en till son, Radimir. De som talade om att tsaren bara kunde producera döttrar fick bita sig i tungan rejält efter det.

Politiskt försökte Kazimir förbättra lagar och skrifter för att folket skulle få det bättre. Fattighus startades i större grad för stöd för de personer som inte hade något alls och de allmänna skolorna fick något högre bidrag än tidigare för att kunna erbjuda en bra skolgång till de som inte gick på Durmstrang. Givetvis fick Durmstrang också mer pengar för att kunna utvecklas, men det såg han som något självklart då det inte dög om Durmstrangs standard skulle förfalla för att han gav bort alla pengar till de fattiga. Kazimir skrev givetvis in alla sina barn, äkta och oäkta, till Durmstrang och förväntade sig att de skulle få en plats vid institutet. Samma år som Radimir föddes fick han vinka av sin första dotter till skolan. Flickan var elva år när hon började på skolan och han kände sig otroligt stolt men även en viss saknad efter flickan då han tycker om att ha barnen springandes i huset. Året efter det vinkade han av Nika som kom in på skolan redan som tioåring vilket givetvis också kändes bra för honom. Att hans barn gör bra ifrån sig är viktigt för honom då han anser att det reflekterar tillbaka på honom själv, något de alla är väl medvetna om.

En ovanlig kväll i huset var när hans fru och älskarinna hamnade i förlossningskramper samma dag trots att de inte skulle föda exakt samtidigt. Viktoriya skulle egentligen inte få sitt barn förrän tre veckor senare men det började betydligt tidigare än så. Båda kvinnorna födde döttrar som när de lades bredvid varandra såg de nästan identiska ut. Yulianas dotter döptes till Zinaida medans Viktoriya döptes till Zinovia. Flickorna kallades för tvillingarna av invånarna i slottet och det blev svårt att se skillnad på dem genom åren som gick, både utseendemässigt och eftersom de verkade vara oskiljaktiga. De i hemmet lyckades dock eftersom de växt upp tillsammans med de båda flickorna, men utomstående kunde lätt ta fel till flickornas stora förtjusning, men gästernas hemska vanära. Att inte veta vilken av flickorna som var en äkta prinsessa och vilken som endast var en oäkting var ju nästintill oförlåtligt.

På hans födelsedag då han fyllde 39 år fick han en till son, Demyan, tillsammans med sin älskarinna. Hon var otroligt stolt över att kunna ge honom en son i födelsedagspresent som hon kallade det och Kazimir var lika stolt han omedveten om att hans fru inte alls uppskattade situationen. Hon hade märkt att Viktoriya under åren mer och mer hade försökt nästla sig in i Kazimirs hjärta och att hon fick en dotter som nästan satt ihop med henne egen och att hon nu födde en son som skulle dela födelsedag med sin far fick henne att nästan gnissla tänder. Fast hon skulle se till så att den lilla flicksnärtan inte fick någon mer makt i hushållet som det var, det var en sak som var säkert. Samma år införde Kazimir lagar som skulle förbättra kvinnors ställning i samhället vilket fick honom i politiskt stormväder ett tag. De fanns de som inte alls höll med om att kvinnor i ett äktenskap kunde anses ha blivit tvingade till sex, eftersom de var skyldiga att erbjuda sig till sin man och det fanns de som ansåg att hans nya lagar inte räckte eftersom det ändå inte skulle gå att döma män som tvingade sig på sina hustrur då det inte gick att bevisa. Han stod dock på sig och efter ett hetsigt år lugnade sig debatten ner sig och även om det blev som kritikerna sagt, att inte många män blev dömda eftersom kvinnorna som anklagade sina män för en sådan sak oftast hängdes ut i samhället i mycket negativ dager, så stod det nu i lagen att en man blev dömd om han tvingade sig på en kvinna även om hon var hans hustru.

Kazimir är inte vad man skulle kalla vacker men han är heller inte ful. En normal man i de flesta standarder, inte tjock men heller inte så smal som han en gång var och strax över medellängd, men inte vidare bredaxlad trots att han inte säger nej till fysiska utmaningar som ridning eller fäktning. Han är givetvis klassiskt tränad i alla sporter som anses ska utföras av en man av nobel börd och är speciellt duktig på att svinga sig med en värja än idag. Han har mörkbrunt hår nästan åt svart och mörka ögon, men han har också en både självsäker och vänlig utstrålning som många i hans närhet faller för. De flesta känner sig trygga i hans sällskap och det är antagligen därför han ändå lyckas hålla ihop en så pass stor och spretig familj. På de kvällar han lyckas komma hem innan barnen sover brukar han gå in hos barnen och läsa sagor för dem, något som är uppskattat. De äldre barnen brukar hellre vilja höra om hans dag vilket han inte hade något emot att berätta heller.

Det var med en klump i bröstet som han sade adjö till sin första son Serafim för att han skulle bege sig till skolan. Samma år som hans första dotter hade tagit ut sin examen och som han hade stora problem med att avgöra vem han skulle gifta bort henne med. Serafim är hans ögonsten på ett sätt som ingen av hans andra barn är eftersom han, som sagt är den första sonen och tillika tronarvingen. Han hade utan tvekan fått den hårdaste uppfostran av alla Kazimirs barn och han kände ett mått av sympati inför pojken för han hade varit där själv. Han var medveten om att pojken inte kom överrens med alla sina syskon, men så länge inte hans barn bråkade eller gjorde illa varandra var han nöjd.
”Se till att få bra betyg och visa folket varför de ska lita på dig i framtiden.” är det sista han säger till sin son innan han lämnar sällskapet för att återvända till sitt arbete.
Post Reply