Cosmin Bogdanovich Constantin (Kitty)

Post Reply
SORTERINGSHATTEN
Posts: 121
Joined: 05 Feb 2009, 12:35
Borta t.o.m.: 04 Dec 2014
Segar t.o.m.: 04 Dec 2014
Location: Rektorns kontor
Contact:

Cosmin Bogdanovich Constantin (Kitty)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Cosmin Bogdanovich Constantin
Craiova, Rumänien


Cosmin stod och tittade ut genom det valvformade fönstret och såg sin yngre bror Grigore gå bort mot sjön. Grigore hade tidigare föreslagit att de skulle ut och simma, men eftersom deras far Bogdan inte var hemma för tillfället hade han vägrat att följa med. Så länge Bogdan inte föreslog något, gjorde Cosmin precis som han ville. Kunde han bara upprätthålla en bra bild av sig själv i närheten av Bogdan, så löste sig de mesta i hans liv. Cosmin flyttade sig från fönstret och började gå ut från det stora vardagsrummet.

”Vart ska du” frågade hans mor Flavia, som satt och läste en bok i en av skinnfåtöljerna. Hon tittade nyfiket upp från bokens kant, men la inte ifrån sig den. Flavia var en vacker kvinna, lång och smal, med fina mjuka drag i ansiktet. Precis de dragen Cosmin fått ärva, och tur var väl det, för han hade sluppit Bogdans grova drag som skulle gjort honom allt annat än vacker. Det var Grigore som fått ärva faderns utseende, och det enda som gjorde antydan på att de faktiskt var bröder var deras små bruna ögon och det mörka håret.

”Jag ska upp” svarade Cosmin kort, och ville inte säga rakt ut att han planerade att tillbringa förmiddagen vid sitt piano.

”Spela piano” frågade Flavia fortfarande lika nyfiket. Cosmin visste hon skulle berätta allt som hänt under tiden Bogdan varit borta, men han ville inte ge Flavia tillfälle att säga något i stil med att hans far gärna skulle sett honom följa med Grigore till sjön. Cosmin gick istället ut från rummet utan att säga något.


Cosmin var den förstfödde sonen och hade blivit uppfostrad sedan sin födelse att ta över efter Bogdan. Det var bland annat att ta över företaget som tillverkade lustiga pälsmössor som kunde hoppa ner från huvudet, och leverera brev. Företaget hade Bogdan fått i bröllopspresent när han kommit på god fot med den rika Girgorius, som var kusin till hans far. Girgorius tyckte mycket om Bogdan, och hade därför gift bort sin dotter Flavia med honom. Flavia hade varit ouppfostrad, och Grigorius tyckte Bogdan var rätt man att sätta Flavia på plats, något han lyckades med. Egentligen hade inte Cosmin någon lust att ta över efter sin far, men fördelarna han fick var mer värt än hans riktiga drömmar. Cosmin blev bortskämd och så fort han hamnade i trubbel, så lades skulden på Grigore som fått uppgiften att hålla koll på Cosmin. Det passade Cosmin utmärkt eftersom han till största delen tänkte på sig själv. Att utnyttja den yngre brodern var inget han tvekade på så länge han vann något på det.


Cosmin klev in i sitt rum, som låg på andra våningen i det stora huset. Det var det största sovrummet, efter föräldrarnas rum. Innan Cosmin fötts hade rummet delats av hans två äldre systrar, Irina och Ana, som ibland verkade oskiljaktiga trots ålderskillnaden mellan dem. Han slog sig ner vid det slitna pianot, och värmde upp genom att testa olika ackord. Han gick sedan över till att spela några noter som stod uppställt framför honom. Pianot hade egentligen varit menat för systrarna, men det hade fått stå kvar eftersom ingen av dem visat intresse för det. Det hade istället blivit en leksak för den lilla Cosmin, som hade älskat att sitta och plinka på tangenterna. När Cosmin var sju år bestämde han sig för att han ville lära sig spela, och då lyckades han lyckades övertala Bogdan att få lektioner, på villkoret att han tog den fysiska träningen seriöst så han inte blev någon mes. Cosmin höll sitt löfte, i alla fal så länge de var Bogdan som såg till att han tränade.


När Cosmin spelade på pianot, drömde han sig ofta bort till en stor scen där han antingen spelade på en stor flygel eller spelade teater. Cosmin älskar att vara kreativ, och uttrycker gärna sina känslor när han får chansen. Att spela rollen som den perfekta arvtagaren, var en av rollerna han fick spela dagligen. Cosmin var en social person, som gärna satte sig in i situationer så de passade honom. Sa man bara rätt saker vid rätt i tillfälle, kunde man vinna mycket på det, hade han lärt sig.


Tiden flög i väg, och Cosmin hade spelat ett bra tag när han hörde Bogdans kraftiga stämma från nedervåningen. Det var dags att ge sig av till intagningen till Durmstrang, och Cosmin kunde känna att han ändå var lite nervös den här gången. Det var fjärde och sista gången han hade chansen att komma in på skolan, och han hade försökt förtränga det in till det sista.

Cosmin slutade genast spela och skyndade sig ner till vardagsrummet igen, där stod Bogdan och väntade med Grigore. Egentligen var det ju inte meningen att Grigore skulle gå på Durmstrang, men morfadern hade fattat tycke för Grigore och envisades med att skriva in honom. Cosmin ställde sig bredvid sin bror, sträckte på ryggen och försökte låta bli att se Bogdan i ögonen.
”Ni måste ge er av nu för att inte bli sena till antagningsprovet” började han direkt när Cosmin var på plats och tittade på dem med sin respektingivande blick.
”Ni får inga fler chanser, om ni misslyckas nu får ni klara er själva”. Sa han sedan strängt.
Cosmin kände hur nervositeten steg ytterligare, han var nästan säker på att fadern skulle slänga ut honom i fall han misslyckades.
”Grigore, du måste hjälpa din bror. Jag märker när han inte får din hjälp och det är bara du som förlorar på det. Så om du vill gå kvar på skolan får du allt sköta dig” Trots det faktumet att det var Cosmin som misslyckats, riktade Bogdan uppmärksamheten mot Grigore som vanligt fick skulden. Grigore lovade såklart fadern att han skulle hjälpa Cosmin. När fadern återigen riktade uppmärksamheten mot de båda sönerna, mötte Cosmin hans blick för första gången. Den var lika sträng som han antagit, fadern måste mena allvar med det han sagt.
”Ja, far” sa Cosmin innan han skyndade ut till hallen, och mot eldstaden som skulle ta dem till platsen för intagningsprovet. Han hade gjort det här förut, och visste precis vad som väntade honom.


När de kom fram till platsen hoppades Cosmin att han skulle bli placerad i samma grupp som Grigore, men efter att de anmält sig så fick han det bistra beskedet att han skulle få klara sig själv. Han fick en sista sträng blick från Bogdan innan han gick för att börja med den första delen. Det skriftliga proven borde inte vara det största problemet med uttagningen, tänkte Cosmin när han slog sig ner vid en av bänkarna. Med fjäderpennan i högst beredskap började han med provet, och kom på sig själv att överdriva en aning vid sina svar. Det mesta kändes bekant för honom, och han kunde stolt medge för sig själv att han förbättrat sig på den här delen.


Att sitta koncentrerad med tankarna på frågorna hade gjort Cosmin yr i huvudet, han kände sig en aning blek när han gick vidare till nästa del. Han stirrade glupskt på fikat som låg uppdukat, och tänkte att det skulle bli trevligt att få äta något. Det var inte fören när en av domarna muttrade skrämmande likt hans far, som han vaknade till. Han var noga med att artigt be om ursäkt, för sina dumheter. Bogdan hade malt på hur stort intryck man kunde göra med vett och etikett. Att behöva göra allt noggrant, fick Cosmin att känna sig otålig och efter vad som tycktes verka en evighet var det äntligen dags för nästa del.


Nu var det dags för grupparbetet och från tidigare erfarenheter var det delen där stora konflikter kunde uppstå. Cosmin som inte hade några problem att prata, var en av dem som började leda gruppen, även om han ibland hade svårt att sätta sig in i problemet. Ibland irriterade han sig på en av de yngre i gruppen, men gjorde sitt bästa att inte snäsa åt honom. Cosmin var tvungen att ta några djupa andetag innan han begav sig till nästa del, som skulle bli den allra lättaste.


Han försökte andas lugnt när han klev in i rummet där de skulle undersöka honom. Det var inte obehagligt att bli undersökt, och Cosmin förväntade sig inte några glada tillrop att han övermagisk eller något liknande. Nej, de skulle gå ganska snabbt, men tankarna var redan inne på sista delen av antagningsprovet. Det fysiska var det allra svåraste, och även om han var smal och lång så hade varken styrkan eller konditionen räckt till tidigare. Nu var han lite äldre, och även om han tagit det lugnt den här dagen så hade Bogdan varit stenhård med Cosmins träning. Lite bättre borde han vara, men han hade fortfarande ingen aning om de skulle vara tillräckligt.


Det hade räckt, men det var en utpumpad Cosmin som gjort klart sista delen. Han hade gett allt, och under hela det fysiska testet hade det känts som Bogdan jagat honom. Han hade gjort sitt bästa, och till och med lyckats överglänsa några yngre elever. Han hade försökt gå så rak ryggen från sista delen, fortfarande spyfärdig av utmattningen. Även om han inte hade någon aning om hur det gått i helhet så tillät han sig själv att tänka positivt. Den här gången borde han ha klarat antagningen, för annars skulle han få gräva sin egna grav om några veckor.

Cosmin hade haft träningsvärk en hel vecka efter intagningsprovet, men belöningen kom senare i form av det stora paketet. Tiden innan antagningsbeskedet hade varit hemskt, fadern hade varit på dåligt humör och knappt yttrat ett ord till sönerna om det inte gällt något de skulle göra. När paket väl kom, kunde Cosmin se hur Bogdan blev lättad, men det var utan vare sig stolthet eller glädje. Att Cosmin skulle gå på Durmstrang var ingen bragd, det var en nödvändighet.

Post Reply