[P] Anastasiya Antonovna Dalca (Foxears)

Post Reply
Angfiel
Spelledare & Admin
Spelledare & Admin
Posts: 1697
Joined: 03 Feb 2008, 23:17
Location: Snapes sovrum

[P] Anastasiya Antonovna Dalca (Foxears)

Post by Angfiel »

Anastasiya Antonovna Dalca

Professor i det ospelade ämnet Vardagsmagi på Durmstrang

”Är hon inte vacker, Anton?” frågade Darya sin man när hon kollade ner på dottern i sina armar.
Anton Kovalik nickade och såg leende ner på den sovande bebisen. Hon var rosa och hade små testar av blont hår på huvudet. Hon såg så rofylld ut, precis som vintern utanför fönstret denna januarimorgon 1960.
”Det är nästan så att Anastasiya inte mäter upp till hennes skönhet”, viskade han och strök sin hand över fruns axel.
”Vackrare namn finns inte”, svarade hans fru och då var det bestämt.
En vecka gammal hade hon fått namnet Anastasiya och samma kväll lämnade ugglan hushållet för att ställa henne i kö till den finaste skolan i hela östeuropa, Dumstrang.

Det var inte bara föräldrarna som tyckte att de hade fått världens vackraste dotter. Redan som femåring var hon en riktig skönhet där hon sprang omkring med det långa blonda håret fladdrande efter sig samtidigt som de blå ögonen utforskade nyfiket omgivningen runt sig. Så var hon som barn, mycket nyfiken. Detta hjälpte självklart modern, Darya när hon ville lära sin dotter om allt hon kunde tänkas behöva veta inför skolgången. Darya själv hade inte gått på Durmstrang, hon var mugglarfödd och hade därför inte haft möjligheten. Anton å andra sidan hade gått i elevhemmet Jastreb på skolan och blivit en riktig karl. Han hade sökt sig tillbaka till Vitryssland efter skolgången för att hitta jobb, men fann snarare kärleken i den intelligenta häxan Darya.

Snart visade det sig att Anastasiya hade sin moders intelligens och hoppet växte inom Anton att hon kanske var smart nog för det allra finaste elevhemmet. Om inte annat hade hon skönheten att charma sina lärare med och på den vägen uppfostrade han sin dotter. Släkten Kovalik var inte speciellt märkvärdig och hade bara varit magiker i några få generationer därför satsade Anton stort på att få sin dotter att synas och märkas. Anton hade redan hittat kärleken, det som fattades i hans liv var statusen.

På Durmstrang gjorde Anastasiya sitt bästa för att leva upp till sin fars drömmar, men blev ganska snart illa omtyckt av sina kompisar för att många lärare favoriserade henne trots att hon inte var högstatus. Vissa skyllde på att lärarna bara tyckte om henne för att hon var så vacker och här började ryktet spridas att hon var delvis vilie, något som självklart inte var sant. Det var dessvärre inget trevligt rykte eftersom alla menade att hon även hade fått viliens ilskna humör och att hon kunde vara farlig. Anastasiya drog sig undan för sig själv och ingen märkte väl att hon faktiskt ägnade ganska mycket tid åt studier och att det var ganska sannolikt att hon var duktig på grund av det. Poäng ramlade in åt flickan och hon hamnade till sin fars stora lycka in i Orjol. Hade det inte varit för att så mycket av föräldrarnas pengar hade gått åt till Anastasiyas skolgång så skulle han säkert ha köpt henne ett helt bibliotek.
”Grattis Stasya!” hade han ropat och svängt upp henne i luften som han brukade när hon var liten.
Sedan hade han räckt över ett litet avlångt paket till henne. Anastasiya hade öppnat det direkt och ut hade det trillat en trollstav.
”Men jag har redan en stav, pappa”, sa Anastasiya oförstående och såg på staven som just trillat ur paketet.
Hon var nöjd med staven som hon redan hade och hade ingen lust att byta. Hon såg på staven som hon just hade fått och upptäckte att den inte alls var ny, utan snarare ganska gammal. Hon såg upp på sin far just som han började prata.
”Den där tillhörde din farfars mor”, berättade Anton. ”Hon sägs ha varit en sjudundrande häxa som kunde göra magi som ingen annan någonsin tidigare hade skådat.”
Anastasiya hade alltid vårdat staven väl. Tretton år gammal hade hon trott på historien som pappan berättade, men ju äldre hon blev desto mer tvivlade hon på att hennes gammelfarmor hade varit någon fantastisk häxa. Staven var bra visserligen och sagan var fin, men det var nog inte sanningen.

Anastasiyas tillhörighet i Orjol gjorde henne intressant, inte bara i sin fars ögon. När hon gick ut skolan hade hon blivit trolovad med en betydligt äldre man ur den fina släkten Dalca. Hennes far var överlycklig över detta äktenskap, och Anastasiya var även hon ganska exalterad över att få vara en del av någonting så stort. När hon var 19 år gammal gifte hon sig alltså med Emilian Dalca och efter drygt nio månader hade hon fött deras första dotter, Sanziana. Även två barn till kom till världen inom loppet av fem år, dottern Ileana och sonen Mihail.

Anastasiya trivdes aldrig som hemmafru, ändå kände hon sig lyckligt lottad i sitt äktenskap. Så mycket glöd hade väl aldrig funnits mellan henne och Emilian, men de hade ett förhållande som de båda var nöjda med och pengar så de klarade sig mycket bra. Anastasiya har väldigt lätt att bli rastlös och därför kom det inte som någon chock för hennes man att hon ville söka den utannonserade lärarposten i Vardagsmagi på sin forna skola. Detta var när deras son skulle börja sitt fjärde år på Durmstrang. Vardagsmagi, tillsammans med Svartkonster och Trolldryckskonst, hade varit Anastasiyas bästa ämnen under skoltiden (medan hon däremot bara hade blivit sämre och sämre på Siarkonst för varje år som gick) vilket kvalificerade henne mycket väl till posten. För att inte nämna de över tio år som hon spenderat som hemmafru med näsan i böcker som ”När häxan är hemma dansar möblerna i salongen” och ”Allt du inte visste att du behövde: En formelsamling” samtidigt som husalferna passade barnen i barnkammaren.

Det första Anastasiya gjorde på sitt nya jobb var att fräscha upp lektionsplaneringen för eleverna, självklart i samråd med rektor. Hon var ju tvungen att sätta sin egen känsla på lektionerna och dessutom hade hon flera formler som flickorna inte hade fått lära sig som Anastasiya själv hade upplevt viktiga inom livet som hemmafru. Hon hade väl aldrig varit den klassiska flickan egentligen, lika lite som den perfekta frun. Hon är trots allt en ganska stillsam och lugn person, och ensamvargen som utvecklades under skoltiden finns kvar. Ryktet om att hon är delvis vilie lever kvar, speciellt då hon som lärare visat tecken på att kunna vara riktigt ilsken på ett mycket okvinnligt sätt. Idag bryr hon sig inte om sådana rykten längre då hon har vuxit mycket som person sedan skoltiden.

Post Reply