Klavdiya Nesterinovna Volkova (Juli)

Post Reply
SORTERINGSHATTEN
Posts: 121
Joined: 05 Feb 2009, 12:35
Borta t.o.m.: 04 Dec 2014
Segar t.o.m.: 04 Dec 2014
Location: Rektorns kontor
Contact:

Klavdiya Nesterinovna Volkova (Juli)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Klavdiya Nesterinovna Volkova, Jekaterinburg, Ryssland:

Familjen Volkov är bosatta i utkanten av Jekaterinburg. Deras herrgård har varit i släkten i generationer, men tyvärr har den redan sett sina glansdagar. På den tiden när familjen haft högre status och mer pengar kunde nog de flesta magiker bländats av hemmet, men nu mera skulle det troligen inte imponera på någon. Fasaden har mist sin lyster och underhållet av tomten är hopplöst bortprioriterat. Men fortfarande har godset en viss charm.
När fadern i familjen, Nesterin , avslutat sin utbildning på Durmstrang hade han redan varit trolovad. Han och hans fru flyttade in i hans föräldrahem och på den tiden var allt bra. Affärerna gick strålande, hans föräldrar hade varit ambitiösa människor som alltid gjort rätt för sig i alla lägen. Tyvärr mötte de båda en alltför tidig död vilket var början till slutet för familjens tidigare status. Nesterin tog hårt på deras bortgång. Hans fru Nadejda försökte sköta affärerna medan Nesterins sinne plågades av skuggor, men hon var inte skapad för sådana uppdrag och när Nesterin tillslut kommit till sans så var det försent. Den goda ekonomin var ett minne blott och även om dom var långt ifrån barskrapade så var det ett hårt slag. Ungefär samtidigt upptäckte Nedejda att hon var med barn. Deras förstfödda föddes i oroliga tider, men under hennes första år började det går bättre. Stärkt av sin nya position som försörjare för en utökad familj började Nesterin slita för att kunna ge henne en framtid. Han fick arbeta hårt, och Nadejda och deras dotter Klavdiya såg sällan av honom. När han inte var på arbetet var han inlåst i sitt arbetsrum, ständigt upptagen.
När Klavdiya var tre år blev modern gravid på nytt. Hennes lillebror Leonid föddes under dramatiska former. Modern hade alltid varit klen och sjuklig, och den svåra graviditeten hade varit droppen för hennes svaga kropp. Hon avled i barnsäng medan fadern var på affärsresa.

”Klava, min prinsessa!”
Nesterin kom in i det dunkla vardagsrummet. I hans hand hade han ett stort, inslaget paket. Klavdiya satt i soffan och stickade, assisterad av deras enda husalf. Hon lämnade över stickningen till tjänaren och sprang sin far till mötes. Han omfamnade henne så intensivt att hon lyftes från det kalla stengolvet.
”Far!” ropade hon mot hans axel.
Han räckte över hennes present, och hon kysste honom lyckligt på kinden. Med kvicka fingrar öppnade hon pappret utan att det gick sönder. Inuti fann hon ett par svarta klackskor med vackra rosetter. Hon omfamnade honom igen, och han log.
”Vad jag saknat dig far! Fick du mina brev?”
”Varenda ett, älskling.”
”Visst har min handstil blivit fin? Jag sa till Leonid…”
Hon kommer av sig när hon ser sin fars blick mörkna. Hon stänger munnen och vet inte riktigt vad hon ska säga. Nesterin ser sig omkring.
”Var har du… din bror?”
Klavdiya nickar mot ett fönster.
”Han är hos hästarna. Som vanligt.”

Anledningen till att Nesterin älskade Klavdiya över allt annat var enkel. Hon var sin moders spegelbild, om än mindre bräcklig. Hon hade långt, tjockt hår med en klädsam pannlugg. Färgen var mörkblond, kanske kunde man säga halmgul. Hennes ögon var avlånga och ögonlocken tunga. Ögonen hade en ovanlig färg, guldbruna, och kantade av långa ögonfransar. Hennes mun var ganska mörk till färgen och läpparna var lagom fylliga. Det enda hon ärvt från fadern, som också var typiskt för släkten Volkov, var antydan till höknäsa. Hon var lång för sin ålder och hade alla förutsättningar till en kropp som så småningom skulle kunna göra de flesta flickor gröna av avund. Det enda man kunde beklaga, även om Nesterin aldrig skulle göra det då han helt enkelt förnekade det faktumet, var att hon inte ärvt familjens begåvning. Klavdiya var inte vidare intelligent, men det kompenserade hon genom sin blåögda glädje över allt i hennes liv som gjorde henne till flicka. Hon avskydde allt som var smutsigt och ansträngande, och längtade efter den dagen en man skulle komma på en vit häst till hennes far och be om hennes hand. Hon kunde inte vänta tills hon fick chansen att visa vilken bra fru hon skulle bli, och hennes största ambition var att så småningom föda barn och föra släkten vidare.

Nesterin hade varit fast besluten att enbart den bästa utbildningen dög för hans barn. Båda två hade blivit inskrivna i kön till Durmstrang under deras första levnadsår, och avgiften till skolan hade aldrig rörts, inte ens i tider av kris. Att Klavdiyas intelligens gjort att hon misslyckats med intagningsprovet två år i rad skyllde Nesterin på allt annat än sin dotter. Han visste att hon var den bästa, smartaste och underbaraste flickan i världen. Att intagningskomitén inte kunde se det genast var deras förlust. Han hade tillbringat all sin tid utanför arbetet med att träna sin dotter, för han visste att hon skulle vara som klippt och skuren för Durmstrang om hon bara fick chansen. Han följde personligen med sin lilla flicka till Moskva när hon fyllt tolv, och överöste henne med uppmuntrande ord innan hon klev in i lagerlokalen där provet skulle hållas.
Den första delen av provet hade varit hennes största problem de förgående åren. Analysera och reflektera var inte hennes grej, men faderns träning hade burit frukt för den här gången var det ingen som skakade nedlåtande på huvudet åt henne, även om dom fortfarande såg tveksamma ut. Etikregler och uppförande var hennes styrka. Hon kunde det mesta som rinnande vatten. Att jobba i grupp var inte heller det ett stort problem för Klavdiya. Hon hade alltid lyckats charma de flesta och var duktig på att lyssna och var noga med att inte ta alltför mycket plats. Själva uppgiften som skulle lösas var dock svårare. Att hon hade magiskt blod i ådrorna gick inte att förneka, och hon kände sig nöjd efter det sista testet. Kanske skulle det gå vägen i år?

När antagningsugglan slutligen kom, den dagen var Klavdiyas dag. Fadern hyllade henne som den prinsessa hon var för honom. Han beordrade husalfen att laga till en riktig festmåltid och hon fick ett dyrbart smycke som tillhört hennes mor att bära om halsen.
Den enda som inte var närvarande på familjefesten var hennes bror. Och det var så det alltid var. Även om hon älskade honom som syskon gör, så var dom för olika för att umgås som vänner. Han tillbringade sin tid med familjens två hästar, för Klavdiya hade låtit honom få ansvaret för den hästen som tillhörde henne också. Hon red gärna, men resten av arbetet med djuret var bara äckligt, ansträngande och ingenting hon ville syssla med. Hon undrade, medan hon fingrade på sitt antagningsbrev, hur det skulle bli här i huset när hon var borta? Hennes bror skulle också börja på Durmstrang, det visste hon, men han hade inte åldern inne för antagningsprovet ännu. Hon ryckte på axlarna för sig själv. Det var inte hennes problem. Hennes far, som visste och kunde allt i hela världen, skulle nog lösa det hela på ett utmärkt sätt. Och vad stolt hon skulle göra honom nu när hon äntligen skulle få börja på Durmstrang!

Post Reply