[Stallmästare] Gavril Isayvevich Kuzentsov (Rebbi-Bebbi-Boo)

Post Reply
Angfiel
Spelledare & Admin
Spelledare & Admin
Posts: 1697
Joined: 03 Feb 2008, 23:17
Location: Snapes sovrum

[Stallmästare] Gavril Isayvevich Kuzentsov (Rebbi-Bebbi-Boo)

Post by Angfiel »

Gavril Isayvevich Kuzentsov

Gavril drar ett sista tag med borsten över Krasivyis bruna päls. Det ganska kraftiga stoet vänder på sitt stora huvud och tittar på honom med sina bruna, snälla ögon. Han smeker henne över den vita bläsen innan han går ut ur spiltan och lägger ifrån sig borsten i den lilla påsen som alla hästar har sina egna borstar i. Sedan tittar han på klockan. Det är dags att fodra. Han går bort till den lediga spiltan där allt hö som är uppvägt åt hästarna finns. Med en lätt sväng med trollstaven skickar han ut hö till alla hästar. Sedan går han bort till den stora lådan där havren finns och svänger med trollstaven igen. Skopan och hinken som står där i börjar genast dela ut havre. Gavril ställer sig lite på avstånd och betraktar stallarbetet som gör sig själv. Han har hört att mugglare gör det här för hand. Så opraktiskt och tidskrävande, det här är ju mycket lättare.

För 26 år sedan föddes Gavril Isayvevich Kuzentsov på en hästgård en bit utanför Omsk där han sedan växte upp tillsammans med sin mamma Olga, sin pappa Isay, sina storasystrar Veronika och Natalia och sin storebror Nikolay. Familjen har i generationer haft hästuppfödning och fött upp stora hästar med åtta ben. Gavril var otroligt fascinerad av de stora djuren som barn och ville också rida, precis som hans pappa och storebror gjorde. Hans pappa sa att han var alldeles för liten. För att kunna rida måste man vara stor och stark, därför fick inte hans systrar eller mamma rida så mycket heller. Hans pappa tyckte att kvinnor var för svaga och att det dessutom såg vulgärt ut, i alla fall när de satt med benen i sär. Om de nu nödvändigtvis skulle rida fanns det ju fyrbenta, smala saker som de kunde rida damsadel på, men det var knappast något en fin dam ägnade sig åt. Isay är nästan stolt över att han aldrig har sålt någon av sina fina uppfödningar till en kvinna och det är inget han tänker göra heller.

En dag när Gavril var tio år lät hans pappa honom prova rida på gårdens snällaste häst, Ivan. Det var väl knappast en lysande start, det första som hände var att Ivan såg en tuva gräs och drog ner huvudet vilket ledde till att lille Gavril flög fram och ner över halsen. Isay tänkte däremot inte låta sonen ge upp så lätt, så han lyfte helt enkelt upp pojken på hästen och smackade på igen. Den här gången gick Ivan faktiskt framåt, men det gick knappast fort eller snyggt. Efter den mörka starten är det säkert många som skulle ge upp, men inte Gavril Han ville lära sig rida, precis som en riktig man. Efter ett tag upptäckte han att det inte bara var tanken på att vara macho som lockade, utan även hästarna. Deras mjuka mular, stora, vänliga ögon och lena päls. Han spenderade nästan all tid nere i stallet och red och tog hand om Ivan. De andra hästarna tyckte hans pappa fortfarande att han var för liten för.

När Gavril var tolv började han på Durmstrang och valde då självklart ridning som fritidsaktivitet. I skolan var Gavril ganska medelmåttig. Han gick i Jastreb och hade medelmåttiga betyg. När det gällde kompisar var han inte jättepopulär, men han var inte heller utanför på något sätt. Han hade sin bästa vän Boris som han umgicks mest med. De är fortfarande väldigt bra vänner, men eftersom Boris är gift och har två barn hinner de inte ses så ofta längre. Det enda han utmärkte sig speciellt i var ridning, mest tack vare att han dels hade ridit nästan varje dag i två år innan och att han tränade massor hemma på loven.

När fodringen är klar svänger Gavril med trollstaven igen och gör så att kvasten som hänger på väggen en bit bort börjar sopa av stallet. Medan han väntar på att den ska bli klar går han bort till sin egen häst, Molitva. Det skimmelfärgade stoet vänder på huvudet när hon hör hans steg och hennes öron spetsas när hon se att det är han. Sedan vänder hon på huvudet igen för att fortsätta äta.
Molitva. Namnet betyder kärlek och det är nog det enda som riktigt bra kan beskriva bandet mellan henne och Gavril. Första gången han såg henne var på en utställning för sex år sedan. Hon var bara fyra år då och nyss inriden, men hon verkade ha god potential. Gavrils förra tävlingshäst hade nyss pensionerats och han var på jakt efter en ny. Egentligen ville han väl ha en lite äldre häst, men bestämde sig ändå för att titta på henne, så en solig junidag åkte han till gården hon var uppfödd på och provred. Sedan var han fast. Vilken häst. Även om hon bara var fyra år så kändes det att hon hade kapacitet, så han köpte henne. Nu, sju år senare har de tävlat ganska mycket tillsammans och det har gått riktigt bra.

Moltiva är det närmaste Gavril någonsin har kommit en förälskelse. Han har aldrig varit speciellt intresserad av tjejer, även om han faktiskt var förlovad med en en gång. Det var deras föräldrar som ordnade det när de båda var runt tjugo. Tjejen var söt och snäll och så, så det var inget större fel på henne. Gavril gillade henne även om det inte var någon himlastormande förälskelse. Det enda problemet var väl att hon tydligen var kär i någon italiensk kille som var där och jobbade ett tag. När han skulle hem till Italien igen hängde hon på och lämnade honom. Det var ju lite tråkigt att bli lämnad då, men ärligt talat gör det inte Gavril så mycket att han inte fick gifta sig. Han vill ändå inte ha någon gnällig fru och ett gäng jobbiga ungar. Det är mycket bättre att vara singel och kunna lägga all den tid han skulle ha lagt på familjen på hästarna i stället.

Kvasten är klar och hänger sig på sin plats igen. Nu är allt klart och han får gå bort till den lilla stugan en bit bort från stallet där han bor. Till skillnad från de andra lärarna bor han på skolan året om, eftersom någon måste ta hand om hästarna hela tiden, men det gör inte honom så mycket. Han drar handen genom sitt mörkbruna hår som börjar växa sig lite långt. Tillsammans med ett ganska kantigt ansikte, med rak näsa, bred mun med fylliga läppar, stora grönbruna ögon skulle han kunna betraktas som snygg om man ger sig tid att titta ordentligt. Han har aldrig varit en sådan person som låter och tar plats och då är det inte så många som tänker på ens utseende. I alla fall inte lika många som om man tar lite plats. Gavril trivs bäst i bakgrunden, han känner inget behov av att synas och få massa uppmärksamhet. Det han helst vill är att rida och vara med hästarna. Får han göra det är han mer än nöjd.

Post Reply