Page 1 of 1

Irina Vilenovna Maslova (TheAngel)

Posted: 12 Aug 2012, 13:23
by SORTERINGSHATTEN
Irina Vilenovna Maslova, Bogotol, Ryssland

 År efter år har Irina Vilenovna Maslova fått se på då hennes två äldre bröder blivit tränade inför antagningsprovet till Durmstrang. År efter år har hon snällt fått sitta bredvid med en bok i knät och titta på. Och år efter år har hennes bröder misslyckats med intagningsproven.
 Benedikt misslyckades två gånger innan han äntligen klarade det, och eftersom han var det första barnet i familjen Maslov som skulle börja på Durmstrang firade föräldrarna Vilen och Sabine med en stor fest. Samma år som Benedikt lyckades misslyckades Gavril för första gången. Det tog honom ytterligare två försök innan han också lyckades, och en nästan lika stor fest hölls till hans ära. Ett år efter denna bragd var det Irinas tur att försöka för första gången, men varken Vilen eller Sabine förberedde någon vän eller bekant på att en fest skulle kunna komma att hållas. För inte skulle deras dumma dotter Ira lyckas på första försöket heller, de skulle bli glada om hon klarade sig alls. Självklart blev Ira förstås uppsatt på kölistan till Durmstrang då hon föddes precis som hennes bröder, för om hon skulle få lov att gå på någon annan magikerskola skulle familjen helt enkelt skämma ihjäl sig, men att hon skulle lyckas ta sig in redan som tioåring hade föräldrarna inte en tanke på.
 Ända sedan hon föddes har Irina blivit underskattad av sin familj och alla deras vänner. En dotter var en besvikelse, och Vilen och Sabine vågade sig inte på att skaffa några fler barn när Ira föds, ifall det skulle bli ännu en flicka. En dotter var en för mycket.
 Då brevet anländer hem till familjen Maslov är Irina helt oförberedd på alla sätt, enligt familjemedlemmarna, vill säga. Hon har inte fått någon träning efter det ansetts onödigt – den olydiga flickan skulle ju ändå inte klara provet, så dum som hon är. Utbildning däremot har hon självfallet fått, men någon speciell träning inför intagningsproven? Aldrig i livet. I själva verket har de helt fel, det är det här ögonblicket Irina har väntat på i hela sitt liv. Alla böcker hon fått för att hålla sig undan och inte störa har hon slukat direkt och sedan läst om flera gånger för att komma ihåg allting. Allt för just denna dag, då hon äntligen, kanske, kan få slippa sin hemska familj som aldrig någonsin visat henne någon kärlek.
 ”Ira, Ira, tror du att du lyckas med testet, eller?” retas Benedikt som vanligt och Irina slår efter honom men han hoppar skrattande undan. Hennes mor som sitter med en stickning skäller på henne för att hon slåss, hävdar att ingen någonsin kommer vilja gifta sig med henne om hon håller på så. Benedikt slår tillbaka, skillnaden är bara att han träffar, är fem år äldre än sin syster och att det gör riktigt ont.
 ”Mamma, Benya slår ju mig också! Det gör jätteont!” protesterar Irina men för detta blir Sabine helt döv. Benedikt roar sig med att ta tag i sin systers mörkt bruna hår och dra till och det får Irina att skrika rakt ut.
 ”Ira!” bannar Sabine och ger dottern en sträng blick. ”Skrik inte så, det hörs i hela huset.”
 Flickan lyckas efter lite fäktande ta sig loss från Benedikts grepp och med sin brors hånande skratt efter sig springer hon ut ur rummet, upp för trapporna tills hon till slut kommer upp till vinden. Där står det fullt med saker och hon skjuter undan några lådor så att hon kan komma fram. Längst in i rummet finns ett litet fönster där hon sätter sig, drar upp benen intill sig och plockar fram en söt porslinsdocka hon gömt i en låda. Dockan hittade hon här uppe på vinden för flera år sedan, och den har blivit hennes favoritleksak. Alla andra dockor som ligger i hennes rum hatar hon, men den här, den är så fin att hon inte kan låta bli att tycka om den. Här uppe på vinden trivs hon bäst i hela världen, här kan hon gömma sig utan att någon vet var hon är. De tror alla att hon är på sitt rum, men aldrig i livet att hon skulle vara där inne frivilligt.
 Irina är alldeles för smal för att det ska anses hälsosamt och normallång. Hennes hår är så mörkt brunt att det ofta ser svart ut och går en bra bit ner över ryggen. Hon har grågröna ögon och stora ögonbryn. Munnen är stor, hennes hy ljus och om det inte var för att hon alltid ser så bister ut skulle hon nog anses vara söt.
 Uppe på vinden ser hon ut över landskapet. Eftersom huset hon bor i är så pass stort ser man långt, men det finns inte särskilt många hus i närheten då familjen bor i utkanten av Bogotol för att hålla sig borta från mugglare. Båda hennes magiker till föräldrar avskyr dessa varelser och vill inte ha något alls med dem att göra. Just som hon sitter där uppe kommer Vilen hem från sitt jobb. Det har hunnit bli mörkt ute och Irina vet att maten snart är klar, och om hon inte kommer ner självmant får hon lov att vänta till frukosten innan hon får något att äta. Antagligen skulle familjen bara tycka det vore skönt om hon stannade kvar här uppe, trots att det borde vara hon som skulle vara huvudpersonen idag.
 Irina går inte ner, och ingen kommer för att säga till henne att maten är klar eller för att kolla till henne. Trots att hon bara är tio år så gråter hon inte över hennes familjs ohövliga beteende. Hon är van, och hon gråter aldrig, för familjen hon föddes in i är inte värd att gråta över. Hon skulle inte ens vilja att de älskade henne, de är för hemska för det.
 ”Jag har i alla fall dig”, säger Irina till dockan och kramar den hårt. Hennes mage kurrar ljudligt och hon har börjat frysa eftersom det inte eldas här uppe, men nöjdare än så här blir inte Irina Maslova.
 
 Den 27e maj kommer, och Irina och Vilen far till Moskva. Fadern är den Irina gillar mest i sin familj, speciellt när de är ensamma. Då brukar han vara riktigt snäll mot henne, och idag är inget undantag. Hon brukar fantisera om att han faktiskt är glad att hon finns, att han kanske blev lycklig då det föddes en flicka och bara inte vågar stå emot Sabines åsikt. Just denna dag är han minst lika snäll som vanligt när de är ensamma, han har lovat att de ska köpa en klänning efter att hon har gjort provet. Nog att modern inte gillar sin dotter, men att låta henne gå runt i gamla, smutsiga eller trasiga saker kommer inte på tal – tänk på deras rykte! – så Sabine blir nog bara glad när de kommer hem och får reda på att hon inte behöver ta med Ira på en shoppingtur ensam.
 De är framme i bra tid i lagerlokalen där testet ska hållas och Vilen börjar prata med någon annan förälder medan Irina sitter tyst bredvid. Prick klockan 10.59 kallas hon och resten av barnen som infunnit sig i lokalen in för att göra den skriftliga delen. Irina tycker att det går riktigt bra då hon kan reflektera och skriva ner mycket om det hon tänker, medan andra barn sitter och ser väldigt vilsna ut och bara har krafsat ner någon rad. Magifrågorna som ställs är förvånansvärt lätta så överlag kunde hon inte vara nöjdare med den delen av provet. Också den andra delen klarar hon galant med tanke på att uppförande och vett och etikett trots allt varit en viktig del i hennes uppfostran, trots att hennes familj kanske inte är så bra på det mot Irina. Men hon har lyckats snappa upp mycket, både från böcker och barnflickans undervisning. Trots att hon har fått som vana att vara väldigt otrevlig mot alla i hennes familj och deras vänner som är så nedvärderande mot henne, har Irina gett i sjutton att klara det här, så hon tvingar sig att vara så artig som möjligt. När det blir dags för den tredje delen hamnar Irina i en grupp med en lite äldre flicka som genast tar kommandot och verkar ha varit med förut. Tillsammans löser gruppen problemet de fått snabbt, och Irina kan nog säga att hon var till stor hjälp. Hennes familj må kalla henne dum, men egentligen är hon ganska intelligent. Det är bara den fjärde och sista delen som går dåligt för henne. Hur bra eller dåligt på den delen egentligen defineras är Irina egentligen inte riktigt säker på, men hon åstadkommer inga under då hon blir petad på med staven. Faktum är att det knappt händer något alls, och mannen som petar på henne rynkar på näsan när han skriver ner sina anteckningar.
 När Irina får träffa sin pappa igen lyser besvikelsen genom henne. Vilen frågar ingenting, så hon får ingen möjlighet att berätta hur bra det gick på de tidigare delarna, utan de skyndar istället för att leta reda på någon passande klänning.
 När de kommer hem igen frågar Sabine Vilen hur det gick när hon tror att Irina inte är i närheten. ”Hon såg inte särskilt glad ut när hon kom ut. Jag tror inte hon kommer in i år”, svarar fadern och den natten gråter Irina. Hon gråter inte över att hennes föräldrar och bröder inte tror på henne eller älskar henne, hon gråter för om hon inte kommer in på skolan det här året så kommer hon att dö, det är hon helt säker på.
 
 Men så efter några dagar på kommer det en uggla bärandes på ett stort paket. ”Det är till mig!” tjuter Gavril när han får syn på ugglan. ”Jag fyllde år för en månad sedan, det är farmors försenade födelsedagspresent till mig!”
 Med paketet är inte adresserat till Gavril, det är till Irina. Helt stumma ser Vilen, Sabine, Benedikt och Gavril på då Irina tar emot det och sakta öppnar det. Ännu mer chockade blir de då de får se vad som finns inuti paketet, och Irina ler. Hon ler större än vad hon någonsin gjort, känner för att skratta familjen rakt upp i ansiktet, men nöjer sig med att bara prova Durmstrang-uniformen. Under tiden som går innan skolstarten säger ingen något dumt till henne. Ingen fest hålls, men det är just så Irina vill ha det. Hon är ändå det bästa barnet i familjen, det kan ingen ta ifrån henne nu.