Dmytro Fedirovich Kedzierski (Gaya)

Post Reply
SORTERINGSHATTEN
Posts: 121
Joined: 05 Feb 2009, 12:35
Borta t.o.m.: 04 Dec 2014
Segar t.o.m.: 04 Dec 2014
Location: Rektorns kontor
Contact:

Dmytro Fedirovich Kedzierski (Gaya)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Dmytro Fedirovich Kedzierski - Tatarbunary, Ukraina

Familjen Kedzierski är en väl ansedd familj i det magiska Ukraina. Det är inte länge sedan de var en av de mest ansedda familjerna i landet, men Dmytros gammelfarfar förslösade en stor del av familjens pengar, och även om hans farfar lyckades återställa större delen av familjens förmögenhet hade deras anseende fått sig en knäck. När sedan Fedir - Dmytros far - gifte sig med en halvblodskvinna från en oansenlig släkt var det spiken i kistan för deras forna status.

Farfar Kedzierski drömmer fortfarande om deras forna storhetstid, och brukar berätta för Dmytro hur det var på den gamla goda tiden, som han kallar det. Dmytro är helt med på farfars planer att återupprätta familjens status, även om han ännu inte är helt klar på hur det ska gå till väga. På något sätt ska det dock gå, och Dmytro litar på att farfar vet vad han gör. Det är klart, att det faktum att tvivel möts av ett kok stryk nog gör sitt också. Dmytros farfar är nämligen av den åsikten att den som sparar på käppen fördärvar barnet. Trots detta är det så att Dmytro inte bara respekterar sin farfar, utan han älskar honom också, även om han knappast är så vidare bra på att uttrycka de känslorna. Det är klart att han inte gillar att bli slagen när han gör något fel, men han vet att farfar vill hans bästa.

Något Dmytro har lite problem med är hur han ska få sin kärlek till mamman att gå ihop med det faktum att farfar säger att det var ett misstag av hans pappa att gifta sig med henne. Så klart förstår han rent logiskt hur farfar menar, att det var dumt av pappan att gifta sig med henne istället för någon dam ur en högstatussläkt, men samtidigt så tycker han ju att mamma är världens bästa. Det faktum att Dmytros pappa verkar ha en liknande konflikt inom sig hjälper så klart inte heller. Mamma Kalyna är heller inte typen som står på sig mot sin svärfars giftiga gliringar, utan böjer sig tyst. Även om Dmytro inte märkt av det så kan det nog vara så att hon också ångrar giftermålet ibland. Det är ju inte det att föräldrarna inte älskar varandra, för det gör de, men alla problem runt omkring deras äktenskap gör det svårt för båda två emellanåt.

Förutom pappa, mamma och farfar består den närmaste familjen också av farmor och Dmytros två småsystrar. Farmor är den som brukar undervisa honom i etikett, men annars har de inte så mycket gemensamt, och Dmytro tyr sig alltid till sin farfar när han är på besök hos farföräldrarna. Hans småsystrar hänger då mer farmor i kjolarna, och hon är också vänligare mot dem. Kanske för att de är yngre - Sofiya ska snart fylla tio, och Kateryna har ett par månader kvar innan hon blir nio - eller så är det för att de är flickor. Vilket det än är så bryr sig Dmytro inte så mycket, då han vet sig vara farfars favorit.

Dmytro brås på sin pappas sida av familjen, och har alltså mörkbruna ögon, mörkbrunt hår som lockar sig så mycket att det är på gränsen att förtjäna epitetet krulligt, och en rätt kraftig kroppsbyggnad. Inte så att han är tjock, utan han är helt enkelt bredaxlad och stark. Att han är lite över medellängd gör också sitt till det allmäna intrycket. Håret brukar han insistera på att klippa kort, så att det inte ska vara så märkbart lockigt, för lockar tycker han är tjejigt. Det enda han verkar ha ärvt från sin mammas släkt är skrattgropar i kinderna, som dock inte syns alltför ofta då Dmytro på det hela taget är en rätt allvarlig pojke.

Styrkan märks av när han spelar quidditch, vilket om sanningen ska fram inte är tillräckligt ofta. Han tränar visserligen på egen hand när han har tid, men det finns inte så många magikerbarn i hans egen ålder i området. Både farfar och pappa brukar spela med honom, när de har tid, och Dmytro brukar också spela med sin kusin när denne är på besök, men för det mesta får han flyga på egen hand och jaga efter dunkare bäst han kan. Han spelar slagman, och är faktiskt rätt bra också - iallafall jämfört med de han har fått mäta sig själv mot.

Han är inte alltid den mest snabbtänkta killen, och det tar ett tag för honom att lära sig något, men när han väl lärt sig något sitter det som berget. Att han ibland är lite seg att komma igång är dock den främsta anledningen till att hans föräldrar inte ens skickade honom på antagningsprovet till Durmstrang förrän han var tolv - de ville vara säkra på att han var väl förberedd. Han misslyckades dock på provet med minimal marginal, mest för att han råkade göra bort sig rejält på gruppuppgiften och nästan hamnade i slagsmål med en av pojkarna i gruppen. De som bedömde uppgiften avgjorde helt enkelt att han inte var mogen nog att börja på Durmstrang - sen att den logiska resonemangsbiten inte hade gått alltför bra heller var bara ännu ett bevis i deras ögon.

Under året efter antagningsprovet fick Dmytro därför plugga än mer än tidigare, och hans farmor var på honom mer än vanligt angående hans uppförande. Att inte komma in på Durmstrang efter att ha stått inskriven sedan födseln skulle inte se bra ut, det förstod Dmytro. Han försökte därför sitt bästa att lära sig det som skulle behövas för antagningsprovet, och när han stod i den gamla lagerlokalen i Moskva vid tretton års ålder kände han sig rätt säker på sin sak.

Den första delen gick rätt bra. Dmytro kunde svara riktigt bra på frågorna om magi i allmänhet, och även om hans analys och förmåga att reflektera lämnade en del att önska så klarade han det mesta helt okej iallafall. Sedan var det dags för etikettdelen. Det gick riktigt bra, även om han inte fick riktigt högsta poäng - inte så att han gjorde något fel, utan mer att han inte gjorde riktigt så mycket som han skulle kunna ha gjort i en del situationer. Gruppuppgiften gick också vägen, även om Dmytro mest gled med på att han hamnat i en bra grupp, vilket nog eximinatören märkte. Han gjorde inte så mycket för att hjälpa till i gruppen, men tillräckligt mycket för att inte underkännas på uppgiften iallafall.

Testandet av magisk förmåga var inte så roligt, men Dmytro satt tålmodigt medan trollkarlen i fråga undersökte hans magiska talang. Mannen verkade rätt nöjd med resultatet, men då Dmytro redan var mer än säker på att han var trollkarl och inte någon tråkig ynk så var det knappast förvånande.

Sist då det fysiska testet, vilket Dmytro faktiskt sett fram mot, och vilket också visade sig vara hans klart bästa del. Han var inte jättesnabb när de skulle springa, men långt ifrån långsam, och allt annat var han bland de bästa på - framför allt när deras styrka prövades. Dmytro var helt klart bland de starkaste på provet, vilket han var rätt stolt över.

Att vänta på resultatet var rätt nervöst, även om Dmytro var rätt säker på att han nått upp till gränsen det här året, men det fanns ju klart ett visst tvivel i maggropen - vad pinsamt det skulle vara för både han själv och familjen om han misslyckades med att komma in på Durmstrang nu. Men just när tvivlet var på väg att ta över kom så äntligen paketet som direkt vittnade om att han blivit antagen. Det var alltså med stor lättnad Dmytro öppnade brevet som följde med, samtidigt som han log brett.

Post Reply