Page 1 of 1

Gemera Persovna Moshayeva (Stenis)

Posted: 11 Jul 2013, 18:31
by SORTERINGSHATTEN
Gemera Persovna Moshayeva; Kubyshev, Ryssland

En borste dras genom rödbrunt hår och befriar det från knutor. Handen som håller borsten är liten och ganska klen med en mellanljus hudfärg. Än en gång dras borsten genom håret. Flickan som borstar det är precis nyvaken och fortfarande lite zombieaktig som man kan vara vissa morgonar, men som just denna flicka är varje morgon. Denna morgon är flickan Gemera det. Hennes mörkbruna ögon kan knappt hållas öppna trots att hon fått många timmars sömn i natt. 

”Gemera!” hörs en röst ropas nerifrån. ”Du har fått paket från Durmstrang” fortsätter rösten som tillhör Gemeras mamma Serafima. Gemera blir plötsligt alldeles vaken och pigg. Hon slänger ifrån sig hårborsten så att den landar på hennes säng och rusar ner för trappan och in i hallen där hennes mor står med ett paket i händerna. Det är en ganska annorlunda att hon bara kastar iväg borsten sådär eftersom hon är mycket noga med sitt hår, dock så är det ju något väldigt speciellt som händer just nu. Gemeras ansikte lyser upp, och likaså gör hennes pappas ansikte när han också kommer ut i hallen i sällskap av Gemeras tre år yngre bror. 

Gemera kan inte beskriva känslan av att se paketet. Det har hon väntat på sedan hon var 10 och nu, ett år senare, har hon fått det. Året innan hade hon nämligen inte klarat av den muntliga eller den skriftliga delen på intagningsprovet. Hon hade varit för nervös för att prata och hade istället stammat fram ordet ”förlåt” och skrivande är inte riktigt hennes starka sida. I år däremot hade den muntliga delen varit den som gått bäst då hon övat så mycket på den under årets gång. I år fick hon beröm för hur duktig hon var och klarade delen galant. Den skriftliga delen hade hon fortfarande haft svårigheter med, men den gick relativt bra ändå och hon klarade sig genom delen. Gruppuppgiften de skulle göra gick också ganska bra för henne eftersom hon alltid varit duktig på att kommunicera med andra då hon är ganska självsäker. Lite problem blev det eftersom hon har tendensen att kunna bli lite, eller ganska mycket, kontrollerande. Men det gick bra ändå. Under intagningsprovet blev hon även petad på med en trollstav. Under detta moment tog det en stund för hennes magi att visa sig och Gemera hann bli lite orolig. Dock visade sig magin till slut och hon kunde andas ut. Tydligen så har hon ganska bra förutsättningar för magiutövande ändå. 

”Ska du inte ta paketet, Gemera?” frågar Serafima och ser oroligt på sin dotter. Som om hon tror att Gemera har blivit sjuk eller något. 
”Jo, förlåt” svarar flickan och går fram till sin mamma för att ta paketet ur händerna på henne. Sedan går hon ut i köket och sätter sig på en stol medan hon påbörjar att öppna paketet. 

Lukten från kakorna hon bakade kvällen innan har ännu inte lämnad köket helt. Det är nämligen så att Gemera älskar att baka och fixa och dona i köket. Dock är, och kommer alltid förbli, hennes favoritsysselsättning att baka. Det är därför ett av objekten hon kommer ta med sig till Durmstrang en receptbok där hela släktens favoritrecept står nedskriva. Denna bok är hennes käraste ägodel. Hennes mamma tycker att hon borde ta med sig en liten ask med saker att sätta upp håret med men Gemera är för envis, hon vägrar lämna boken hemma. Det andra hon planerar att ta med sig håller föräldrarna helt med om. Det är ett halsband hon ärvde då hennes farmor gick bort. Det skulle den ryska flickan aldrig kunna lämna hemma. 

Leendet som redan finns på flickans läppar växer sig större medan hon tittar på innehållet i paketet. Hon är så glad att hon kom in år. Att hon inte klarade antagningsprovet förra året kunde hennes föräldrar ha överseende med men hade hon inte klarat det i år heller hade de nog blivit väldigt arga och besvikna. Hon tycker väldigt synd om de som inte kommer in förrän de är tretton år. Det måste vara så jobbigt för dem. Åh, vad glad hon är att hon inte är en av dem. 

”Du kommer få världens finaste utbildning, min flicka” säger Gemeras pappa Pers kärleksfullt. Han är så stolt över att hans dotter kom in på skolan. ”Se nu till att hamna i Jastreb eller Orjol” tillägger han varnande. Lika stolt skulle han nämligen inte vara om hon hamnade i Grif. Själv hade han gått i Jastreb på gränsen till Orjol och Serafima hade gått i Orjol på gränsen till Jastreb. 
”Ja” instämmer modern. ”Du är för smart för Grif” tillägger hon med en menande blick. Gemera nickar lydigt. Självklart ska hon göra allt för att inte hamna i Grif, och hon är ganska säker på att hon inte kommer hamna där heller. Hon är faktiskt ganska smart ju. 

Ända sen hon var liten har hon gjort massa logiska uträkningar. Hon har alltid älskat klossar i olika former och storlekar och gjort mönster och torn med dem. Och siffror, de har hon alltid älskat. Siffror är så logiska, det finns alltid en lösning med siffror. T.ex. är meningen med livet 42. Så är det faktiskt. Däremot bokstäver är helt ologiska, det var därför skrivuppgiften på antagningsprovet inte gick så bra som de andra. 

Den här ryska flickan blir glad av siffror och logiska saker, sen blir hon ju glad av det mesta också. Hon är helt enkelt en allmänt glad person. Dock är det ju också så att hon är väldigt envis och när man är det kan det lätt leda till bråk och argsintheter. Därför hamnar Gemera ganska ofta i bråk, trots sitt glada humör. Och när hon hamnar i bråk blir hon arg och när hon är arg vill man inte vara i närheten för när hon blir arg då blir hon verkligen arg. Hon skriker och kastar saker omkring sig och det går inte att lugna ner henne. Man får helt enkelt låta henne vara ensam tills hon lugnat ner sig, det är något hennes föräldrar fick lära sig tidigt. 

Hennes bror däremot har inte lärt sig det än. De bråkar varje dag flera gånger om dagen. De har alltså inte världens bästa relation. Men hon kan minnas några gånger som de faktiskt kom överens. Till exempel när de var och hälsade på sina kusiner. Ingen av dem tycker om kusinerna så de planerade att skämta lite med dem. Gemera och hennes bror Julij blandade ihop vatten, mjöl och grön karamellfärg som de sedan smugit in i sina kusiners rum och kletat det överallt. Trots att de fick jättemycket skäll efteråt så är det ett av Gemeras bästa barndomsminnen. Då insåg hon hur mycket hon tycker om att skoja med folk på detta sätt även om hon inte gör det så ofta och när hon gör det är det inte så illa som det var då.  Kanske att blanda socker och salt och lite sånt, det som hennes föräldrar mest tycker är roande och inte dumt.

Än en gång ser hon ner på föremålen som kom i paketet. Snart… Snart kommer hon gå på Durmstrang.