Page 1 of 1

Zaria Pyotrovna Valentinova (Viktoria)

Posted: 21 Jan 2009, 00:48
by SORTERINGSHATTEN
Zaria Pyotrovna Valentinova, Susanino

Zaria är mellanbarnet till Bronislava Daniilovna och Pyotr Efimovich Valentinov, född elfte december utanför byn Susanino, i Kostromaregionen, Ryssland. Hon är också syster till Elizaveta och Kirill, tjugo respektive nio år gamla, själv är Zaria elva år. Elizaveta tillhör dock inte familjen längre eftersom hon är en ynk och det är en stor skandal för släkten som värderar det magiska blodet mer än någonting annat. Familjen är fullblod och bor i ett stort hus mitt ute på landet med alla bekvämligheter man kan tänka sig, dock är de ej överflödigt rika. I familjen ingår också en katt och en brevuggla. Även farmor Lilya bor med sin sons familj och har varit ett stort stöd för föräldrarna, speciellt under barnens uppfostringsfas.

Zarias namn betyder ”soluppgång” på ryska och det stämmer att hon är lika vacker som namnets innebörd. Men annars är de totala motsatser, hon föddes en iskall vinternatt och hennes lynne är likadant. Ingenting berör henne och hon ser oftast kylig ut med sin mjölkvita hud, de isande blåa ögonen och det vitblonda håret – en vinterprinsessa, precis som hon har blivit uppfostrad till att vara. Rätt sak har sin plats och det gäller även människor (mugglare) och djur. Zaria uppskattar inte mycket här i livet, men sin stora boksamling av diverse ryska författare tycker hon om samt sitt rum, som förresten nästan alltid är låst då hon ogärna ser någon utomstående på hennes domäner. Hon talar tre språk flytande: ryska, engelska och latin men vill gärna lära sig flera språk, fast det är en hemlighet. Zaria har inte många vänner och hon är inte överförtjust i att bli hunsad av lärare eller andra människor även om hon är en elitelev. Zaria är ytterst självständig och alltid prestigetörstig.

Hennes föräldrar är dock lite annorlunda, de är mer ödmjuka och tålmodiga, skämmer bort sina barn och tycker om glada, sociala sammankomster. De är aldrig oense om någonting och älskar sina barn mest av allt på jorden, om än lite krävande. De vill att barnen ska studera flitigt och skaffa sig en hög position inom landets gränser, för familjens rötter har alltid varit starkt fästade i rysk jord.
Pyotr arbetar som advokat i magikervärlden och tjänar bra med pengar. Bronislava är hemmafru och trivs med det, speciellt nu när barnen börjar bli så stora att de kan ta hand om sig själva.
Makarna gifte sig tidigt då Bronislava bara var sexton år. Pyotr, då tjugofem, hade älskat den långa, ljusblonda kvinnan som gått i samma klass som hans yngre bror och friade bara några månader efter att de träffats. Men det tog ett bra tag innan de började yngla av sig, ”Broniva” ville se sig om i världen och knyta viktiga kontakter med högaktade människor. Pyotr lät henne hållas för han visste vad som väntade då första barnet äntligen kom. Idag är Pyotr en aning gråhårig men minst lika stark och hälsosam som han var för tjugo år sedan medan Bronislava inte ser ut att ha åldrats en enda dag.
Zaria är för ung för att bry sig om giftermål och arbete, hon vill gå ut skolan med excellenta betyg och sedan se sig om i världen. Till skillnad från sin mor har hon inga planer på att bilda familj i framtiden heller, även om fadern redan har börjat leta efter lämpliga friare. Troligen skulle han inte våga tvinga sin ögonsten att gifta sig, hon är redan envis som en get, men om han hittar den perfekte friaren ändrar hon sig förhoppningsvis.

Zaria sitter vid skrivbordet inne på sitt rum med dagboken framför sig. Det är bara den som vet vad hon egentligen tycker och tänker. Men hon vill inte skriva om de vanliga sakerna såsom vad hon har gjort idag eller hur vädret är. Nej, det ska stå någonting intressant och viktigt. Då kommer hon ihåg inträdesprovet till Durmstrang som hon fick utföra för någon vecka sedan. Föräldrarna hade skrivit upp henne på väntelistan direkt då hon föddes och vid elva års ålder hade hon äntligen blivit efterfrågad.
”Det har ju varit klart sedan innan min födsel att jag ska gå på Durmstrang som tidigare familjemedlemmar gjort. Undantaget är väl min obegåvade syster som inte har några färdigheter eller framtidsplaner alls.” Zaria hejdade sig, nej hon skulle inte gå in på sin ansträngande relation till storasystern som hade befläckat familjens rykte ett antal gånger. Det fanns tillräckligt med dagboksblad som tog upp det ämnet. ”Jag är inte det minsta förvånad att provet gick så bra. Första delen var lätt, att skriva har jag inga svårigheter med och min perfekta skrivstil imponerar nog också. Och ja, jag kunde alla frågor, de var ju knappast svåra.” Hon tänker efter och läser igenom de få rader hon skrivit, nu låter hon kanske högfärdig men allt är ju sant! ”Mor, och även far, har uppfostrat oss barn att tala korrekt och bara när vi blir tillsagda, sitta fint, dricka te rätt etcetera så andra delen var också lätt.” Hon tänker tillbaka och nickar, hon är allt annat än en smutsig rännsten på sidan av vägen. Men sedan kommer hon fram till nästa moment och om sanningen ska fram så var det lite vanskligt. De skulle arbeta i grupp och hon gillar helst att göra allting själv och glänsa mest. Men nu fick hon istället visa prov på ledaregenskaper och stor intelligens, det gav säkert mycket bättre poäng. ”Allting gick bra i grupptestet också.” Ja, det räcker med det. ”Sista delen var så lätt, så lätt. En man petade med sin trollstav på mig och jag har ingenting annat att säga än att jag minsann är fullblod! Jag förväntar mig ett paket från Durmstrang vilken dag som helst nu, det lär inte komma som en chock utan som ett bevis på att jag ingår i denna värdiga familj.” Hon avslutade med sin underskrift och stängde sedan igen dagboken. Hon lutade sig tillbaka på stolen men aktade sig noga för att få skrynklor på blusen och kjolen.