[Helare] Veniamin Efimovich Valentinov (Viktoria)

Post Reply
Angfiel
Spelledare & Admin
Spelledare & Admin
Posts: 1697
Joined: 03 Feb 2008, 23:17
Location: Snapes sovrum

[Helare] Veniamin Efimovich Valentinov (Viktoria)

Post by Angfiel »

Veniamin Efimovich Valentinov, Suzdal

En man med blont lockigt hår och blåa ögon står inne i sitt kök som tillhör huset han bor i några kilometer utanför staden Suzdal, Ryssland. En tekanna är upphängd över den öppna spisen och blåser ut varm luft denna ljumma sommareftermiddag. En katt jamar någonstans ute på bakgården och en uggla sitter i köksfönstret och observerar sin ägare vid diskbänken. Mannen är medellång, rak i ryggen och har inte bara en stark kropp utan även en stark vilja. Redan som liten var Veniamin inställd på att gå i det bästa elevhemmet Orjol på Durmstrang och han lyckades. I skolan spelade han quidditch, var ordningsman i sexan och sjuan och mycket omtyckt av lärarna. Han har alltid levt ett aktivt och hälsosamt liv och måste hela tiden sysselsätta sig så att han inte får myror i benen. Familjen var väldigt stolta över hans bedrifter även om hans äldre bror Pyotr redan gått ut Durmstrang från samma elevhem med toppbetyg. Det har dock aldrig funnits någon tävlingsinriktad relation mellan bröderna eftersom de är födda med åtta års mellanrum och har på så sätt fått tillräckligt med uppmärksamhet från familjen för att undvika avundsjuka. De har en bra relation till varandra och försöker att träffas så ofta de kan.

Medan Pyotr gifte sig med Veniamins elevhemskamrat Bronislava och så småningom skaffade tre barn, ville Veniamin vara fri ett tag till. Man kan nog påstå att han blev en aning avskräckt från familjelivet då han blev morbror som sjuttonåring. Hans far Efim ansåg att han skulle hitta sig en kvinna snart men planerna blev aldrig satta i verket. Faderns mystiska sjukdom som ledde till hans död gjorde att Veniamin blev intresserad av botarkonsten och bestämde sig för att lära sig mer om olika sjukdomar och botemedel. Pyotr har många gånger försökt att para ihop sin lillebror med någon söt kvinna men Veniamin har varit obeveklig. Han tänker inte gifta sig eller skaffa barn nu, han känner att det bara skulle vara onödigt för han har ingen tid och trivs med ensamheten ute på landet. Tillsammans med sin uggla och katt lever han ett lugnt liv efter en lång tid av resor och vidareutbildning.

Efter Durmstrang ville Veniamin definitivt studera botarkonst och sökte till en lärlingspost på ett sjukhus i Moskva. Han kom in och utmärkte sig ganska snart på grund av sitt brinnande intresse och engagemang. När han blivit klar med sin grundläggande utbildning ville han vidareutveckla sina kunskaper. Då kände han sig redo att lämna Ryssland på obestämd tid, ett beslut som ingen i hans familj kunde förstå eftersom de alla är patrioter. Första anhalten blev England och landets välkända sjukhus St. Mungos. Där var han först praktikant och utvecklade sina engelskkunskaper under tiden, sedan fick han arbete som botare på fjärde våningen för Förhäxningsskador. Arbetet kunde vara brutalt och hemskt svårt ibland, långt ifrån alla som kom in på avdelningen kom ut igen och Veniamin fick lära sig att leva med döden. Han växte upp som en rar och utåtriktad pojke men allt eftersom han fortsatte sitt arbete förändrades lynnet och han blev mer tyst och sträng. Alltid noggrann, alltid snabba reflexer och aldrig känslomässig – så levde han varje dag några år innan han till slut fick nog och lämnade England. Resan och jobbjakten förvandlades till volontärarbete i Asiens mest drabbade områden där naturkatastrofer och fattigdom avlöste varandra. De flesta som arbetade där var känslomässigt handikappade tyckte Veniamin och såg alltför ofta hur de andra volontärerna brast i gråt eller spydde bakom husknuten. Många beundrade honom för sitt engagemang men också för att han betedde sig så lugnt och sansat. Han lyssnade på berömmen utan att säga emot men lade ingen större vikt vid det, huvudsaken var att han gjorde nytta och inte slösade sin tid för det vore verkligen en katastrof!

Efter två år bland misär och döende människor valde Veniamin att återvända hem till Ryssland, han saknade sitt land och dess kultur samt även sin familj som vuxit en aning då storebrodern fått ytterligare två barn under Veniamins frånvaro. Glädjen var stor när han stod utanför broderns stuga i Susanino och mamma Lilya öppnade dörren. Han fick höra allt som hänt medan han varit borta och skammen familjen nu var tvungna att bära då det visade sig att Pyotrs äldsta dotter Elizaveta var en ynk. Nu blev hon tvungen att hemskolas och familjen var olycklig medan Veniamin egentligen inte brydde sig, han var inte lika traditionell och fördomsfull som de andra men nickade bara och höll med.

Veniamin blev snabbt rastlös när han varit hemma någon vecka och började genast leta efter nytt arbete efter att han flyttat till ett litet hus ute på landet, fri från mugglare samt andra nyfikna ögon och öron. Han har aldrig varit bra på att göra ingenting och vet att han mår bäst av att sysselsätta sig. Plötsligt dök ett arbetserbjudande upp på Durmstrang så han kontaktade rektorn på skolan. Jodå, de letade efter en helare och undrade om Veniamin var intresserad av positionen. Han skickade ett brev med sin uggla där han bekräftade att så var fallet och frågade när han kunde få komma på arbetsintervju. Han anlände till skolan för sin intervju med det lockiga håret uppsatt i en liten hästsvans och på sig hade han en fin mörkgrön kostym. Han lämnade in sina arbetsintyg och andra dokument som bland annat visade hans utmärkta skolbetyg. Själv var han stolt över vad han åstadkommit och det verkade även rektorn vara, så han blev anställd som helare. Nu skulle Veniamin få en ny arbetsplats med nya kollegor samt en liten utmaning att ta hand om så unga patienter på skolan han uppskattade högt.

Post Reply