Addison Hartree [StM - SC: FHS] (Elyene)

Post Reply
MAGIVÄRLDSHATTEN
Posts: 114
Joined: 02 Mar 2010, 12:22
Borta t.o.m.: 04 Dec 2014
Segar t.o.m.: 04 Dec 2014
Contact:

Addison Hartree [StM - SC: FHS] (Elyene)

Post by MAGIVÄRLDSHATTEN »

Godkänd: 02/07/2007

Sektionschef på St.Mungos: Avdelningen för Förhäxningsskador


(kommentar av MSL: Det kommer nog inte heta operationer men i brist på ett bättre ord får det stå så nu. Kommer du på ett bättre ord så skicka ett PM till MSL med förslaget)

Addison Hartree spelad av Elyene

Addison Hartree stegar fram genom sjukhuskorridorerna på St. Mungos sjukhus, hennes klackar ekar i korridorerna där hon går fram. Hon hade inte arbetat särskilt länge på sjukhuset utan var nyinflyttad från New Jersey i USA för att hon erbjudits en tjänst som sektionschef för avdelning av förhäxningsskador på sjukhuset, en tjänst som innebar en del extra jobb men med högre lön. Den nya tjänsten som hon verkligen inte kunnat tacka nej till innebar att Addison fått packa ihop hela sin familj, bestående av hennes make Samuel och deras två barn Kaitlin och Edwin, för att flytta till London och börja ett nytt liv.

Då och då på sin väg genom korridorerna stannar Addison till för att skriva på en journal eller berätta hur lärling skulle gå tillväga men hon fortsatte lugnt mot sitt mål och var det någon av dem som ville prata med henne någon längre stund fick de hänga med i hennes tempo. Hon kunde inte förstå hur hennes barn hade vuxit upp och blivit så stora helt plötsligt. Edwin hade börjat sitt tredje år på Hogwarts och hennes dotter Kaitlin hade börjat årskurs fyra. Hon var något oroad över att Hogwarts inte var uppdelat i flick- respektive pojkskola något som hennes barn tidigare gått i, men förhoppningsvis löste det sig utan större problem. Hon hade alltid gjort vad hon tyckt varit bäst för hennes barn och på något sätt kändes det som att hon nu förlorat kontrollen över dem. Kaitlin gjorde uppror mot henne eller det hade flickan gjort länge, på något sätt var allt det Addison gjorde och tyckte något som var totalt fel och Kaitlin gjorde precis tvärtom, av någon konstig anledning. Hennes förhållande till sin man var väl inte det bästa just nu de hade gått igenom en tuff period tillsammans och ibland undrade hon om det inte hade att göra med flytten till England eller till och med hennes tuffa arbetschema. Samuel däremot sa aldrig något om det men ibland fick hon den känslan.

Hon fortsätter fram och kommer till tavlan där alla ”operationer” stod uppskrivna. Den rödhåriga kvinnan håller sina armar i kors ett säkert tecken på att hon inte vill bli störd, medan hon studerar tavlan. Alla hade dock inte förstått det utan en av lärlingarna, en man vid namn lärling Bradley kommer fram och störde henne med något väldigt simpelt. Detta resulterade så klart i en utskällning och en förklaring att om han ville fortsätta hos henne och på sjukhuset så skulle han se till att förbättra sig annars åkte han ut. Hjärtlös? Nja hon själv ansåg inte att hon var det. Lärlingarna skulle lära sig och om hon inte förklarade hur och vad de skulle göra så skulle de heller inte bli lika bra som hon var. Däremot var det många runtomkring henne som inte tyckte att hon var den mest kärvänliga personen de träffat på. Hon hade under sin korta tid här redan fått ett smeknamn. Dr Kato, hon förstod inte vad som menades med det men hennes kollega hade nämnt det i samband med att hon hade ett hjärta av sten och något om en järnklo. Det störde henne och hon skulle se till att ta reda på vem den här dr. Kato var.

Addison fortsätter vidare bort mot sitt kontor där hon förhoppningsvis skulle få sitta ner och göra lite pappersarbete som hon inte hunnit med ännu. Hon älskade verkligen sitt arbete även om det ibland innebar att hon fick stanna på sjukhuset ett antal dagar i sträck. Eftersom barnen ändå var iväg på internatskola så träffade hon dem inte förens på loven så egentligen gjorde det inget att hon arbeta de pass hon gjorde. Addison synar ett papper som hon har i handen med sina gröna ögon och rynkar lite på pannan. Vad hade hennes kollega nu gjort, tänker hon irriterat och skakar på huvudet. Att hon aldrig kunde lämna något åt någon annan, skulle hon vara deras ständiga skugga för att kolla upp varje steg dem tog? Hon var något av en perfektionist och var absolut inte nöjd förens det var perfekt. Dessutom skulle det göras på hennes sätt vilket inte alltid hennes kollegor höll med om. Addison själv antog att det bara handlade om en övergångsperiod tills de verkligen kom fram till att hon egentligen var den som hade rätt.

Hon kliver fortfarande irriterat in på sitt kontor och synar det i sömmarna. Det var inte riktigt som hon hade tänkt sig eller hon hade inte hunnit med att göra alla ändringar som hon velat ännu. Hon var en kvinna som var van vid en viss sorts standard, vilket hon varit van vid enda sedan barnsben däremot hade hon själv kämpat sig till sin ekonomiska situation som hon idag hade och var stolt över den. På skrivbordet hittar hon en liten notis om en av hennes lärlingar, den där Bradley som alltid tycks hamna i trubbel. Vad skulle hon göra med honom så att han fattade? Dessutom gillade hon inte att hennes kollegor hade något att klaga på när det gällde hennes egna lärlingar. Speciellt inte just den här kollegan som skrivit meddelandet. Hon har verkligen svårt att släppa saker och den rätt långa kvinnan kliver genast ut från sitt kontor på jakt efter antingen kollegan eller lärlingen, någon av dem skulle hon i alla fall skälla ut.
Post Reply