Denver Fubbs [HS: Cute Cupcakes - Butiksbiträde] (Embli)

Post Reply
MAGIVÄRLDSHATTEN
Posts: 114
Joined: 02 Mar 2010, 12:22
Borta t.o.m.: 04 Dec 2014
Segar t.o.m.: 04 Dec 2014
Contact:

Denver Fubbs [HS: Cute Cupcakes - Butiksbiträde] (Embli)

Post by MAGIVÄRLDSHATTEN »

Anställd på Caféet Cute Cupcake i Hogsmead

Denver Fubbs spelas av Embli


Low Coniscliffe
 
Ms Denver Fubbs kom från en präktig medelklassfamilj. Föräldrarna var högutbildade, hade många vänner och intresserade sig för figurklippta trädgårdsbuskar. De förväntade sig att Denver och hennes äldre bror Algot skulle vara likadana. När Algot sorterades in i Gryffindor blev de besvikna, även om de hävdade att de inte var annat än stolta över sin son. Det hindrade dem inte från att utbringa överdådiga skålar när de fick brev om att Denver sorterats in i Ravenclaw, deras gamla elevhem.
    Ändå kom hon snart att bli något av en besvikelse: medan Algot kämpade sig till toppbetyg blev Denver aldrig mer än godkänd. Hon var för all del begåvad men helt ointresserad av skolan. Det gjorde henne utanför bland elevhemkamraterna. Hon var inte nödvändigtvis ensam jämt men hade aldrig några riktiga vänner. Denver höll sig mest för sig själv och läste skvallertidningar. Hon hade inte kunnat förklara varför om någon frågat men Denver njöt av att veta allt om kändisar. Ibland kunde hon skvallra om andra elever också men det var aldrig lika intressant. Hon drömde om att själv bli berömd en dag, för vad spelade ingen roll.
    Denver tröttnade på skolan efter en vecka i ettan och bestämde sig tidigt för att hoppa av efter GET. Hon höll det hemligt, för hon kunde inte komma på en enda människa som skulle stötta hennes beslut. Tillslut kom dagen när hon ändå måste se sina föräldrar i ögonen och säga sanningen. De blev som förväntat inte ett dugg glada. Denver flyttade hem till Algot, som gått ut skolan samma år och skaffat sig en lägenhet med sin flickvän. Algot var besviken över sin systers lathet - som han såg det - och upprörd över att föräldrarna lät henne komma undan med det. Sen var han inte särskilt förtjust över att ha henne i lägenheten heller.
    Det undgick inte Denver hur ovälkommen hon var och snart gav hon sig av. Hon hävdade att hon skulle bo hos en kompis men i själva verket hade hon ingen aning om vart hon skulle ta vägen. Hon sov ett par nätter på värdshus och en på nattbussen men pengarna tog snabbt slut och hon kunde inte få något jobb. Beslutet att hoppa av skolan kändes som en allt dummare idé. Hon kunde ha återvänt hem men var alldeles för envis och föredrog att sova på gatan framför att erkänna att hon haft fel.
    Det kriminella livet verkade lovande och hon tog sig till Svartvändargränden, utan att ha någon klar idé om vad hon skulle göra där. När hon frågade runt lite sa en äldre man att hennes ungdom, blonda hår och grå ögon säkert skulle kunna ge henne ett jobb – men hon fick intrycket av att han pratade om en bordell och avböjde förskräckt. Riktigt så desperat var hon inte än, bestämde hon. Hon fick tillslut ett jobb i alla fall och spenderade sedan dess sin tid med att vakta medan hennes arbetsgivare bröt sig in i folks hus. Det var varken glamoröst eller välbetalt men gav henne en extrasäng i en sunkig lägenhet att sova på och tre mål mat om dagen. Hon kom väl överrens med chefen och avancerade snart till att hjälpa till att länsa huset snarare än att stå på vakt. De fick ofta tag på en hel del men chefen hade skulder att betala och kunde inte behålla särskilt mycket. Denver tröttnade snart på att hantera så mycket värdesaker utan att få något för det och började smussla åt sig pengar och prydnadsföremål att stoppa i egen ficka. Hon tog aldrig något direkt från chefen, trots att hon vid det här laget ofta var den som sålde godset. Han litade på henne och det hade nog inte varit så svårt men hon tyckte trots allt om honom, han var den första riktiga vän hon haft sen hon var mycket liten.
    Något annat som kom med hennes nya livsstil var missbruk. Chefen spenderade så mycket han hade råd med på alkohol och droger och bjöd generöst sin assistent att dela det med honom. Han hade också varit mycket ensam innan hon kom. Småstölderna var också beroendeframkallande, det var inte alltid det hon tog var det minsta värdefullt men hon utvecklade snabbt kleptomani. Nog för att Denver visste att hennes livsstil inte var särskilt nyttig men trots att det ofta var jobbigt kände hon sig lyckligare än hon någonsin varit. Hennes humör gick upp och ner, mest på grund av drogerna. I början hade hon varit skräckslagen för att åka fast men hon lärde sig snart att skjuta undan de tankarna och med tiden kände hon sig alltmer oövervinnerlig.
    Dagen kom när hon åkte fast. Allt tycktes rasa ihop runt henne och hon erkände allt för magiska lag och ordningspatrullen. Det otänkbara hände: hon blev skickad till Azkaban. Bara för en månad men för Denver kändes det som en livstid. När hon släpptes ut var hon så orkeslös att hon inte ens kunde uppmana någon riktig glädje över att vara fri. Chefen satt fortfarande inne, lägenheten hade tagits ifrån dem och hon hade ingen aning om var hon skull ta vägen. Hon var arton år gammal och kände det som om hennes liv var över.
    Paret Fubbs dök upp vid frigivningen för att ta sin dotter hem. De hade också betalat böterna för hennes brott. Denver följde med dem utan att protestera. Hon flyttade in i sitt gamla rum och tillbringade månader med att ligga på sängen och stirra i taket, djupt deprimerad. Ingen talade om hennes kriminalitet eller fängelsestraffet, hela familjen låtsades som om det aldrig hade hänt. Denver avskydde det. De trodde att hon låg apatisk på det viset hela tiden men det var inte sant. En eller ett par gånger i veckan gick hon ut. Det var på natten när familjen sov eller mitt på dagen när hon var ensam i huset. Hon stal deras pengar, drack på pubar, köpte droger och blev hög. Det tog förvånansvärt lång tid för dem att inse vad som var på gång. De blev förskräckta och tvingade henne till S:t Mungos, avdelningen för Trolldrycks- och Örtförgiftningar, för avvänjning. Hon protesterade vildsint och vägrade säga något under terapin men öppnade sig med tiden. Hon hade sina tvivel men insåg tillslut att det fungerade och började anstränga sig. När hon släpptes ut på sin nittonårsdag var hon full av bräckligt framtidshopp. Hon visste fortfarande inte vad hon ville göra med sitt liv men var optimistisk. Föräldrarna hjälpte till, desperat ivriga att röja varje hinder ur sin dotters väg.
    Tamara Adams var en avlägsen bekant till paret Fubbs. De erinrade sig att hon drev ett café i Hogsead och avlade genast ett besök för att övertala kvinnan – kosta vad det kosta ville – att anställa Denver och ge henne en chans att visa vad hon gick för. Hon fick jobbet också. Denver var tacksam för föräldrarnas hjälp, hon var mer beroende av dem än någonsin förr, fast lite obekväm med tanken på att Tamara kanske bara anställde henne av medlidande. Bakning var inget Denver var särskilt bra på, även om hon kunde lära sig. Hon var fortfarande kleptoman – vilket hon inte nämnt för sin nya chef – men var fri från de andra beroendena och ville så gärna ha den här chansen till ett nytt liv.
    Denver är nitton år men ser äldre ut, livet hade gjort henne sliten. Hon hade varit alldaglig, kanske lite småsöt, en gång i tiden – nu är det blonda håret stripigt och hon har alltid ringar under ögonen. Nå, hon ser förstås mycket friskare ut än hon gjort som missbrukare – men spåren satt ändå kvar. Vissa dagar vaknade hennes fåfänga upp och använde formler eller drycker för att se fräshare ut, oftast hade hon för mycket annat att tänka på.

Post Reply