Alexander Haven [TDM - SC: KMM] (Ailue)

Post Reply
MAGIVÄRLDSHATTEN
Posts: 114
Joined: 02 Mar 2010, 12:22
Borta t.o.m.: 04 Dec 2014
Segar t.o.m.: 04 Dec 2014
Contact:

Alexander Haven [TDM - SC: KMM] (Ailue)

Post by MAGIVÄRLDSHATTEN »

Sektionschef på Trolldomsministeriet på Kansliet för Missbruk av Mugglarprodukter

Alexander Isascar Haven spelas av Ailue


Seaford, England

En rynkig gråhårig man som ser ut att vara i sextioårsåldern studerar ett album, fyllt av vad som verkar vara någon slags fotografier, av bilderna att döma kan man även se att de är gamla och nötta. Mannen stryker med handen över en svartvit bild på två, små pojkar. Den ene har rufsigt, mörkt hår och skjortan slarvigt instoppad i byxorna. Den andre pojken är blond, han är smalare än den brunhårige och ungefär huvudet kortare. Den blonde har håret prydligt kammat och ser på alla vis mer ordningssam ut. Under fotot har någon klistrat en liten lapp med texten ”Alexander och Moriarty på väg till Hogwartsexpressen”.
Den gamle mannen suckar, han skulle börja tvåan då och Moriarty skulle börja ettan. Moriarty var alltid föräldrarnas favorit, den lille blonde ängeln. Medans han, Alexander var familjens svarta får. Alexander medger att han var ett besvärligt barn, han slogs ofta. Det var hans sätt att kanalisera sin ilska på, tyvärr resulterade det i allt för många blåtiror och allt för mycket skäll från sin far. Alexanders mor var vänligare, han minns doften av hennes parfym, de plommonlila ylleklädnaderna och hur hon gav honom en lätt klapp över huvudet.
”Gör nu inget dumt, Alexander.” sa hon alltid med sin mjuka röst när han skulle ut och leka med de andra trollkarlsbarnen. Han fick bara leka med andra trollkarlsbarn, både hans far och mor ansåg att mugglarkontakt skulle vara skadligt för deras renblodige, lilla son. Moriarty fick så klart samma uppfostran och utvecklade snart samma hat mot mugglare som sina föräldrar, men Alexander kände ett behov av att trotsa sina föräldrar. Dessutom så var han nyfiken på mugglarna. Alexander började spionera på dem, han tyckte att vissa av deras uppfinningar var riktigt finurliga. Det föll sig sedan ganska naturligt att han valde mugglarstudier som ämnesval på hogwarts.
Alexander bläddrar några sidor framåt i fotoalbumet, han låter ögonen vila på ett blekt färgfoto av en vacker kvinna i tjugoårsåldern. Hon har tjockt, rödbrunt hår, mörka ögon och smala läppar målade i mörkrött. Hans älskade Eleanor, de möttes under hogwartstiden. Han föll handlöst för henne, lyckligtvis besvarade hon hans känslor. De gifte sig unga, bara knappa tjugo år gamla. Alexander lyssnar noga, han kan höra henne stöka ute i köket, förmodligen lagar hon lunch. En av deras tre söner, mellanbarnet Gabriel är på besök med sin familj. Alexander suckar, han önskar att hela familjen skulle kunna samlas för en gångs skull men både Casper och Allan hade annat för sig. Han har inte träffat dem på över ett år, Alexander som alltid har ansett att familjen är viktig undrar om han har gjort något fel i sin uppfostran av de tre pojkarna. Han och Eleanor har alltid försökt vara rättvisa mot sina söner och behandla dem på samma, kärleksfulla sätt. Kanske är tiden då blodsband är viktiga över. Lyckligtvis har Alexander åtminstone en familjekär son.
”Farfar, maten är klar.” säger hans barnbarn, Aurelia. Hon är snart elva år och till hösten ska hon börja på hogwarts. Han älskar henne, de trivs i varandras sällskap och snart ska Aurelia få ett småsyskon. Alexander reser sig upp, tar sitt barnbarn i handen och går in till matsalen. Han klappar om sin son och hans fru, Denise, som har blivit ordentligt rund om magen på senaste tiden. Eleanor ber dem att sätta sig till bords och njuta av maten. Alexander ler, snart ska han berätta den glada nyheten för dem. Äntligen har han fått sitt drömjobb, en chefsposition på avdelningen för missbruk av mugglarprodukter vid ministeriet. Han har alltid önskat att bli chef på avdelningen där han har hankat sig fram som både springpojke och sekreterare plus en hel rad med andra, halvdana poster. Därför känns en chefsposition känns väldigt lockande. Men Alexander känner att han nog ska vänta lite med att berätta om det nya jobbet, hans intresse för mugglare är ett lite känsligt ämne eftersom alla hans tre söner har agg mot mugglarvärlden och Alexander vi inte stöta sig med Gabriel. Dels för att familjen är viktig för honom, dels för att han inte riktigt har kvar sin gamla åsikt kring konflikter, till skillnad från i ungdomen undviker Alexander numera helst konflikter, han är inte den där bråkiga slytherinpojken längre, utan en gammal, sävlig man. Hans gamla temperamentsfullhet har också bleknat, men det är bäst att inte reta upp honom, då kommer den gamla, vreda Alexander Haven tillbaka. Dock kan han inte slåss längre, det tål inte hans gamla, kutiga rygg. Alexander märker att han har blivit äldre, hans tjocka, bruna hår har tunnats ut och blivit silvergrått, har är fortfarande lång och finlemmad, men mest tanig och inte speciellt atletisk längre. Hans ansikte är fårat och rynkigt. Men de klara, violblå ögonen är lika närvarande som de alltid har varit.
Alexander tar mod till sig.
”Jag har fått ett nytt jobb.” Säger han stolt. Allas blickar vänds mot honom och han ler, omgivien av familjen i villan utanför Seaford berättar han sedan om sin nya chefspost.
Alexander är som lyckligast just då, när han har nära till sina släktingar, han tycker att blodsarvet är viktigt. Han anser också att allt bör dokumenteras noggrant, därför för han dagbok och fotograferar oavbrutet med sin kamera. Alexander gillar även att tänka tillbaka på svunna tider, både bittra och lyckliga sådana. Ibland tråkar han även ut sina barn och barnbarn med historier om sin ungdom. Han älskar nämligen uppmärksamhet, även att han inte vill kännas vid det.

Post Reply