Kailey Whittle [DG: Konstnärslärling] (smurfen_)

Post Reply
MAGIVÄRLDSHATTEN
Posts: 114
Joined: 02 Mar 2010, 12:22
Borta t.o.m.: 04 Dec 2014
Segar t.o.m.: 04 Dec 2014
Contact:

Kailey Whittle [DG: Konstnärslärling] (smurfen_)

Post by MAGIVÄRLDSHATTEN »

Konstnärslärling i den lilla butiken Koteys Konst i Diagongränden

Kailey Whittle spelas av smurfen_


Frogmore – London.

”Mamma, vad är detta för nått?” den lilla rödhåriga flickan med stora gräsfläckar på knäna tittade frågande upp på sin mamma, och sen tillbaks på det lilla djuret som hon hade i handen. ” Mhm Kay, ett intressant fall det här! Men jag tror nog att det där är en Ephemeridae, en slags dagslända.” modern log mot sin kära dotter, och var mycket glad åt att hon verkade ta efter hennes egen kärlek till naturen. Abigail Whittle var professor i biologi, och hon kunde inte neka till att hon hon hoppades på att Kailey, - som hennes dotter hette – skulle ta efter henne. Kailey själv tyckte mycket om att vara ute i naturen med sin mamma, - med sina bröder och pappa med för den delen, men dom var inte lika duktiga på naturen som mamman var, - men professor, det skulle Kay nog aldrig bli. Nej, den lilla tösen drömde om äventyr i vilda regnskogar, hjältedåd och storslagna bedrifter.
Benedict, Arnold och Beaumont Whittle kom just traskande ner för kullen som skulle leda dom till den lilla gläntan där Kailey och Abigail satt. ” Vi tog med lunchen hit ut, så vi kan äta den här istället,” Beaumont Whittle, som var far till dom tre barnen jobbade som trädgårdsmästare, och värderade liv av alla slag högt. Familjen slog sig ner och började äta, Kailey visade dagsländan hon hittat, och Ben skröt om alla coola formler han hade fått lära sig under sitt första år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Det var nämligen så att Benedict, den äldsta i syskonskaran med sina elva år, var en trollkarl. Fyra år senare visade det sig att också Arnold och Kailey var magiker. Föräldrarna som var mugglare tog detta förvånansvärt bra och lät, om än lite oroligt, skicka iväg sina kära barn till Hogwarts när tiden var inne.
Dom sju åren på Hogwarts började med att Kay sorterades in i gryffindor - som också Benedict hade placerats i - samtidigt som en viss Carly Capell, som sedan skulle visa sig bli hennes närmaste vän. Arnold däremot hade sorterats in i hufflepuff två år innan henne. Under hennes tid på skolan ställde hon till med en del trubbel, men tjänade samtidigt in poäng på lektionerna. Framförallt på örtläran som blev ett av Kaileys absoluta favoritämnen. Men skolan i allmänhet var inget som intresserade henne, och hon gick ut med medelbetyg, förutom i ÖRT och SMD där hon lyckades knipa till med två U:n. Detta gjorde hon dock inget med senare, utan bestämde sig efter att ha gått på en mugglar konstutställning med sin mamma att ge sig in på den konstnärliga vägen och blev lärling.


Ett ljudligt ” poff” hördes och plötsligt uppenbarade det sig en rödhårig häxa i mitt i den stökiga studion. Överallt på dem bruna väggarna hängde färgglada målningar och molniga konststycken. Dem klädde som sagt nästan hela väggarna förutom en liten punkt där man kunde skymta en gammal flammig skylt. ” Koteys konst,” kunde man läsa om man tittade närmare, tyvärr var det inte så många som gjorde det utan dem flesta behövde bara se det smutsiga golvet för att vända på klacken och återvända tillbaks ut till den soliga Diagongränden.
” Ursäkta att jag är sen! Klockan ringde inte..,” Kailey drog av sig den svarta jackan och tog ett par steg in i butiken. ” Kotey?” Hon drog undan det röda skynket som ledde in till ett litet rum bakom affären. Där satt ägaren i full fart med att måla på sin nyaste tavla. Kailey flinade glatt när hon såg den obekymrade minen i sin chef’s ansikte. Han brydde sig inte om det så kom en kund i halvåret, utan han målade glatt på. Kay visste att hon inte skulle få ett ord ur honom så länge han målade, så det var lika bra att börja jobba på egen hand. Hon gäspade, och drog sedan på sig ett dammigt förkläde och ställde sig bakom den bruna disken. Det var tänkt att hon skulle stå i kassan på förmiddagen, men eftersom det sällan kom några kunder brukade hon jobba på sina egna målningar och projekt. När hon tog fram ett par penslar fick hon syn på en suddig adress på handryggen och hon flinande för sig själv när minnet började komma tillbaks. Hon och Carly hade verkligen haft kul igår! Dom hade börjat hos Kay och sedan fortsatt ner till en pub tillsammans med Rod, en kul kille som det ryktades hade varit ihop med Kailey, och sen tillbaks hem. Visst, regel nummer ett, festa aldrig på söndagar – men shit the same. Gårdagens kväll hade lätt varit värt det.
Vissa störde sig på Kay's framfusiga sätt, att hon hade lätt för att bryta mot regler, och ”skämta” med folk. Men trots att hon ibland kunde ge intrycket av att vara lite för mycket, så hade även Kay hade gränser och dom gick inte för långt ut. Hon hade sina vänner - fast Carly var den absolut närmaste - och sin familj och då dom accepterade henne som hon var så gjorde det inte så mycket vad andra tyckte. Vissa egenskaper hade följt henne ända sen barndomen, t.ex som att hon fortfarande var en stor drömmare, och planerade ofta och mycket om alla saker hon skulle göra vilket hon gärna delade med sig av.

Kailey vaknade upp ur sina drömmerier när klockan som satt på dörren ringde och en kund klev in. Kay blev lite för förvånad, men ryckte snart upp sig, sålde tavlan till den ganska sura damen och återgick sedan till sin väntan bakom disken. Det var helt sjukt att det bara var någon månad sen hon hade slutat Hogwarts, det kändes som flera år! Fast att jobba istället det hade hon tydligen inte riktigt fått helt koll på än. Hon tyckte om sitt jobb, men planerade inte att stanna här mycket längre. En dag skulle en rik snubbe kliva in här och få syn på en av Kaileys ( enligt henne) fenomenala tavlor, och beställa flera till hans världskända konstutställning i Paris, och sen skulle Kay använda pengarna och köpa en segelbåt och segla runt jorden och sedan..! Det var hon säker på, annars skulle hon väl lösa det på något annat sätt. Ut i världen och uppleva äventyr och sådant skulle hon. Punkt. Fast det var ganska kul att bara planera också.

Hennes gröna ögon sökte sig tillbaks till adressen som stod på hennes hand, och undrade vem det var som hade skrivit den där. Ofta var det Carly som fick mest adresser, och sådant, då det var hon som var den snygga. Inte för att Kailey var ful, eller tyckte illa om sitt eget utseende. Nej, hon kände sig bekväm och tyckte om sina drag. Dom ganska stora gröna ögonen, det röda lockiga håret som räckte lite längre än förbi axlarna, det ganska runda ansiktet och den lilla munnen. Inklusive fräknarna som dök upp lite överallt under sommar halvåret. Hennes figur var väl inget att skryta om direkt, hon var medellängd, medelsmal, och hade inte dom där snyggaste kurvorna som man kunde önska sig ibland. Men som sagt så var hon nöjd, och trots att hon tyckte det var kul att klä upp sig och göra sig snygg då och då, så tyckte hon inte att man borde hänga upp sig för mycket på utseende.


Tjena siss!

Du skulle bara smälla av om du såg alla billywiggar som surrat omkring här på senaste. Folk börjar sväva både här och där, antar att du skulle börja gapflabba om du såg det. Det är nästan äckligt varmt här i Alice springs, ( som vanligt alltså) du undrar kanske varför jag fortfarande bor kvar här? Iallafall har jag träffat en awesome tjej, Susannah heter hon. Om du skulle vilja veta ytterligare information om mitt kärleksliv så får du komma hit själv och fråga. Tänkte inte det va?

Ha det gött nu, saknar dig muchos och hälsa Arnie från mig!
Ben

Kailey flinade åt sin knäppa brorsa. Hans brev var alltid lika skumma, och lika roliga, och fick henne alltid att längta lika mycket efter honom. Om det hade vart trettonåriga Kailey som hade haft en brorsa i Australien hade hon kanske vart glad över att äntligen få slippa honom, men tänk vad förvånad man kan bli över sig själv ibland. Hon gav den bruna ugglan som kommit med brevet lite uggle-käk och funderade sedan på att skriva svaret nu, men så tänkte hon på den stackars ugglan och bestämde sig för att det kunde hon göra senare. ” Du kan få stanna här under natten, vila ut lite innan du flyger hela den långa vägen tillbaks, eller vad säger du om det?” hon kliade ugglan på näbben och sneglade sedan för tredje gången denna dag på adressen som stod på hennes hand. Hon hade fortfarande inte kommit på vem den tillhörde. Det var i och för sig aldrig för sent för att ta reda på det, insåg hon med ett flin, och tittade sedan på adressen igen. Joo, men det visste hon på ett ungefär vart det låg. Hon drog på sig den svarta jackan och transfererade sig bort med ett litet ”poff!”

Post Reply