Eric Heart [TDM: Skolstyrelsen] (Angfiel)

Post Reply
MAGIVÄRLDSHATTEN
Posts: 114
Joined: 02 Mar 2010, 12:22
Borta t.o.m.: 04 Dec 2014
Segar t.o.m.: 04 Dec 2014
Contact:

Eric Heart [TDM: Skolstyrelsen] (Angfiel)

Post by MAGIVÄRLDSHATTEN »

Vice Ordförande i Skolstyrelsen

Eric Heart spelas av Angfiel


I en högrest skinnfåtölj sitter Eric Hayden Heart och betraktar mannen mittemot honom. Den andre mannen hade tydligen fått uppfattningen om att Eric var en man som var lätt att hota medan Eric själv tänkte beröva honom den villfarelsen.
”Ni menar att om jag inte ger er pengar så kommer ni att berätta för allmänheten att… ja vad exakt menar ni att ni tänker avslöja för allmänheten?” Eric ger mannen en värderande kall blick och något med de isblå ögonen verkar skrämma honom en aning för hans blick flackar över rummets inredning. Det är ett lyxigt inrett rum där det syns att man inte sparat på galleonerna, alla möbler är i mörkt trä och utsnidade med vackra dekorationer, väggarna är täckta av gröna och silverfärgade gobelänger, en tjock matta täcker hela golvet och den öppna spisen kastar skuggor över rummets väggar. Ovanför den öppna spisen hänger ett porträtt med en yngre version av mannen i fåtöljen, bredvid honom en lika linblond kvinna med ett nästan rått uttryck i de vackra ansiktsdragen och på en stol mellan dem sitter en ung flicka med samma linblonda hår och isblå ögon, en liten minikopia av sina båda föräldrar. Ingen av ockupanterna säger något utan verkar betrakta scenen nedanför med milt intresse. Eric är en spenslig man, inte det mest skräckinjagande en person kan tänka sig men hans ögon lyser av intelligens och hans avslappnade sätt att hantera hotande och stressande situationer brukar få de flesta på fall. Så verkar vara fallet med även den här hispiga reportern.
”Jag har information..” svarar reportern men avbryter sig hastigt när en mindre smäll ljuder precis bredvid honom och han studsar skrämt åt sidan. Eric rör inte en min utan sitter lugnt stilla på sin plats, förvisso med trollstaven beredd under skrivbordet han har framför sig men det hade han även innan smällen. Bredvid reportern står en liten husalv med stora ögon och burrigt brunsvart hår utstickande ur öronen som är så pass stora att de hänger ner en aning kring ansiktet som ger husalven ett utseende som hos en cockerspaniel. På den magra lilla kroppen hänger ett svart klänningsliknande plagg med vit spets längst halsen nästan som att dess husbonde velat göra henne fin dock utan att lyckats. De stora ögonen flyger mellan Eric och den andre mannen i rummet som står och riktar sin trollstav mot henne och hon tvekar i sitt ärende.
”Var god peka inte mot min husalv med ditt löjliga lilla trollspö.” säger Eric lugnt till reportern, men undertonen låter sig inte luras och även om reportern ser ut som att han vill säga något bitskt tillbaka så biter han sig endast i tungan och gör som han blivit tillsagd. Eric vänder sig mot den nervösa lilla husalven istället.
”Nå vad vill du?” Husalven piper skrämt till och kastar nervöst blicken mot reportern.
”Min herre ville att Appy skulle komma direkt när hon hittat…” svarar alven men hinner inte mer innan hon blir abrupt avbruten.
”Tyst! Jag sa däremot inte att du skulle avbryta mig i ett möte din lilla ouppfostrade...” svarar Eric men hinner inte längre innan husalven ger ifrån sig ett lidande tjut och kutat mot spisen för att sticka in händerna i flammorna och ge ifrån sig ett skrik av smärta.
”Det är så svårt att hitta vettiga tjänare nu för tiden.” kommenterar Eric lugnt medan reportern stirrar på husalven som kastar sig mot golvet och håller sina sönderbrända händer i varandra. Skriket ekar i rummet men mannen i fåtöljen verkar inte ta notis om detta. Husalven försvinner med en ny smäll och tystnaden lägger sig i rummet några sekunder innan Eric harklar sig och verkar få tillbaka reportern i verkligheten. Eric börjar undra om den här mannen aldrig sett en husalv förut eftersom han ser så chockad ut men antagligen var det mest faktumet att straffet husalven gett sig själv för en sådan liten sak var mer än överdriven och att han inte gjort något för att hindra husalven. Skrattretande tanke faktiskt, det var ju rent av roande när husalverna betedde sig på det viset och ska sanningen fram var det där ett av de mildare straffen som brukade ges i det här huset. Han själv uppskattade dock inte tortyr av husalven såsom hans fru verkar roas av det men han hade då ingen tanke på att hindra dem om de ville kasta sig in i en eld speciellt inte när han visste att de kunde hela sig själva inom ett par veckor max.
”Ehm.. ja jag har information och om inte ni ger mig tio tusen galleoner så kommer jag skriva om det i tidningen.” fräser reportern som verkar ha fått en ingivelse av djärvhet helt plötsligt.
”Och jag har fortfarande inte fått veta vad denna information kunde tänkas vara.” svarar Eric lugnt medan han betraktar mannen framför som börjar skruva på sig en aning. Sant reportern kunde veta en hel del om honom som skulle kunna användas till utpressning. När man är strax över sextio år gammal har man hunnit med en del i livet som är värt att dölja. Reportern kunde ha fått veta att Eric Hearts egen dotter fått barn tillsammans med en mugglare och antagligen ännu värre i allmänhetens ögon, att han och hans fru sålde detta barn till en nära släkting för att slippa skandalen det skulle innebära. Det kunde även handla om de affärer han brukar göra med diverse mörkmagiaffärer i Svartvändargränden, att han tagit emot mutor i sin plats som vice ordförande i Skolstyrelsen eller om det faktum att han har en viss tatuering på kroppen som han gör allt för att dölja. Nu är han rätt säker på att det reportern babblar om inte tillhör något av detta och även om det gjorde det så är Eric inte nervös. Han har hanterat liknande situationer förut och bara en av dem hade behövt leda till lönnmord.
”Jag vet att ni… att ni…” reportern verkar ha väldigt svårt att få ur sig orden som att han måste anstränga sig att säga dem, något som Eric måste erkänna väcker hans nyfikenhet. ”Jag vet att ni är dödsätare!” får mannen ur sig och rycker till när han själv tvingas säga namnet. Erics isblå ögon smalnar en aning men annars tvingar han kroppen att inte röra en min.
”Jag hoppas att ni inser vilken allvarlig anklagelse ni kommer med.” svarar Eric samtidigt som han stoppar trollstaven i sin klädnad och rester sig upp från fåtöljen. Rörelsen får mannen att nästan hoppa i taket av nervositet och Eric förstår nu att mannen i fråga måste förstå faran av att stå ensam i ett rum men en man som han själv är övertygad om har haft umgänge med självaste Mörkrets Herre. Eric kliver fram till det mörka träskåpet, hans linblonda hår faller graciöst över ryggen hopsatt med ett svart sidenband, och drar fram ett whiskeykärl varpå han häller upp två glas och erbjuder det ena till reportern. Den andre mannen kastar en misstänksam blick mot den bärnstensfärgade vätskan och skakar sedan på huvudet något som får Eric att dra roat på munnen men hindrar honom inte från att svepa sitt eget glas och hälla upp ett nytt åt sig själv.
”Som jag sa, ni inser, hoppas jag, vilka seriösa anklagelser detta är.” upprepar han och återvänder till sin plats där han sätter sig ner igen, utåt sett totalt avslappnad.
”Men det är sant, jag har källor.” säger reportern som verkar ha återfått lite av sitt ursprungliga mod, antagligen har han tagit spriten som ett tecken på svaghet från Erics sida.
”Jag behöver inte påminna er om att jag stod i rättegång framför Wizengamot och blev friad från alla anklagelser, att jag kunde bevisa utan tvekan att jag inte hörde till dessa, dödsätare som de kallas.” Eric lutar sig bakåt och kastar en nyfiken blick mot mannen som igen visar tydliga tecken på svaghet. Den här leken roade Eric omåttligt för bara några minuter sedan men nu börjar han i ärlighetens namn bli less på karln.
”De hade fel...” börjar han men avbryts av Eric vars röst inte bara höjts utan även hårdnat.
”Jag behöver heller inte påminna er om att ni kommer med dessa anklagelser mot en man som är utbildad Auror… eller så behövde jag det.” Eric noterar att mannen tappat hakan vid detta påstående och att detta antagligen var en komplett nyhet för honom. Han pekar mot diplomet som hänger på väggen i arbetsrummet och reportern som inte gett det sin uppmärksamhet innan kan inte låta bli att ta ett steg närmare men hindrar sig som att han insett att det vore att underminera sin egen makt i rummet, något han ändå verkade ha ytterst lite av. Eric tänkte inte nämna för mannen att han endast utbildade sig till Auror för att det skulle se bra ut på papper och att han efter två veckor som utbildad sade upp sig själv av personliga skäl eftersom han var farligt nära att bli påkommen med att hindra sina kollegor från att fånga in vissa mörkmagiker.
”Då kanske jag också behöver påminna er om att jag har betydligt fler väl uppsatta personer i min närhet, som litar på mig till fullo, än vad ni någonsin kan drömma om. Jag behöver kanske också påminna er om att Heart räknas till de högst uppstående släktena i landet och att jag har personlig kontakt med flertalet från släkten som Brendan-Synclair och Acton-Aldwych, eller det faktum att jag genom ett flampulversamtal kan ta kontakt med självaste trolldomsministern själv eller att jag sitter som förtroendevald i Skolstyrelsen.” för varje sak Eric listar upp rycker reportern till en aning. ”Jag kan bara anta att det faktum att min familj är rik och att det faktum att ni uppenbarligen är desperat efter pengar har tvingat er till tomma hot men jag kan garantera att om ni så trycker ett enda litet ord i tidningen kommer jag att krossa ert liv. Ni kommer att tvingas fly ifrån landet innan jag är färdig med er.” den lätta tonen som han hållit sig med innan har nu förändrats till hård och hotfull.
”Ni får inte hota mig!” piper reporten fram samtidigt som han sakta, säkerligen omedvetet, backar mot närmaste dörr.
”Åh ni får ursäkta mig..” svarar Eric som med magi har hans tonfall förvandlats till ett nästan milt sådant. ”det är inget hot, det är ett löfte.”
Det tar inte många sekunder från att Eric dragit fram sin trollstav som mannen kastat sig mot dörren och flytt från rummet, och antagligen från huset också. Eric stoppar undan sin trollstav igen och funderar på mötet, antagligen var det inte den här mannens påhitta att utpressa honom på pengar, han hade verkat alldeles för osäker och nervös för det. Nej det var någon annan och han hade låtit bli att pressa reportern på information kring hur han hade fått sin underrättelse just för att han skulle kunna återvända till vem det nu var och rapportera utan att de hade en aning om att han var dem på spåren. Det kunde visserligen vara ett tomt hot men Eric tycker inte om att vara osäker och han är hellre paranoid och det visar sig att det inte är någon fara än att vara för avslappnad och sedan inte vara beredd när varulvarna återvänder för att bita honom i benet.
Post Reply