Odelia Amend [StM - TDB: Botare] (Taura-Tierno)

Post Reply
MAGIVÄRLDSHATTEN
Posts: 114
Joined: 02 Mar 2010, 12:22
Borta t.o.m.: 04 Dec 2014
Segar t.o.m.: 04 Dec 2014
Contact:

Odelia Amend [StM - TDB: Botare] (Taura-Tierno)

Post by MAGIVÄRLDSHATTEN »

Botare på St Mungos Avdelningen för Trolldomsbaciller

Odelia Amend spelas av Taura-Tierno


London

Den ganska långa, brunhåriga kvinnan slänger en blick omkring sig innan hon viker av från gatan och går in i gränden. Odelia har för vana att promenera hem från St Mungos, eftersom hennes lägenhet ligger relativt nära och hon ogillar att transferera sig. Det är inte det att hon inte kan – behövs så gör hon det – utan snarare att hon har sett alldeles för många olyckor där folk har transfererat felaktigt. Varför ta en onödig risk, när hon ändå bor såpass nära sitt arbete?

Hon har på sig en lång, beige rock för att smälta in bland mugglarna, och även om det ligger en mängd skyddsformler över gränden så har hon alltid känslan av att det måste se suspekt ut att en tillsynes välbärgad kvinna går in på en bakgata sådär. Egentligen skulle hon velat att lägenheten hade en lite mindre deprimerande ingång, men med tanke på gångavståndet till jobbet ... man får kompromissa lite ibland. Hon svänger runt hörnet på huset och kommer till grändens slut, där det bara finns en liten dörr med en skylt som säger "Obehöriga äger ej tillträde!" – en sådan där dörr som får de mugglare som ser den att undra vad som finns på andra sidan, men ingen kommer på tanken att faktiskt försöka öppna den. Odelia, å andra sidan, har nyckeln, så hon öppnar den och kliver in. På andra sidan finns en hiss, som Odelia tar upp till högsta våningen. Som alltid när hon står i hissen passar hon på att se över sitt utseende – som om det spelar någon roll när hon bara sak hem, men det är en vana. Hon har brunt hår, som hon överväger att ge en röd ton någon dag snart. Kanske borde hon klippa det också? Det går en bit nedanför axlarna nu ... förmodligen dags att besöka en frisör, och få lite professionell rådgivning. Hon har mörkgröna ögon och utöver den ganska lilla näsan, ett proportionerligt ansikte. Hon hinner inte mer än att snabbt granska sig själv innan hissen stannar, och hon kan gå in i sin lägenhet.

När hon har stängt ytterdörren efter sig och hängt av sig kappan går hon in i det stora, väldekorerade vardagsrummet, fram till spritskåpet och häller upp lite eldwhiskey i ett glas. Hon sätter sig i soffan, tar en klunk och andas ut. Det är visserligen bara tisdag, men efter en lång, hård dag på jobbet tycker hon att man förtjänar en liten klunk av något avkopplande. Under förmiddagen träffade hon tre barn med drakkoppor, varav en hade fått allvarliga följdsymptom. Hela eftermiddagen och början av kvällen gick åt till att bryta en ovanligt otrevlig förbannelse som lyckats vrida delar av offret ut-och-in. Hon lyckades rädda kvinnans liv, men det var med nöd och näppe. Ett ruskigt fall, helt klart. Hon sveper resten av whiskeyn och ställer glaset på det glasbordet. En hård dag, men samtidigt älskar hon det. Det är inte så mycket att hjälpa och rädda människors liv hon tycker om – det är snarare en väldigt stor bonus – utan det är utmaningen som intresserar henne. Att förstå sig på hur trolldomsbaciller fungerar, hur man bekämpar dem ... det var det som först fick henne att bli intresserad av botning när hon gick på Hogwarts. Sedan dess har hon expanderat sina vyer något, men det är fortfarande fascinationen av magiska åkommor och utmaningarna som ständigt kräver att man blir bättre som gör att hon älskar sitt jobb.

Efter att ha suttit ned i några minuter går hon och öppnar ett av de många fönstren för att släppa in lite friskluft. Huset hon bor i är högre än grannbyggnaderna, så hon har en ganska fin utsikt området, framförallt parken på andra sidan gatan. Alla mugglare som tittar på huset ser bara ett utrymme högst upp utan fönster och gissar antagligen att det är en del av husets vindsutrymme – vilket det var innan någon magiker bestämde sig för att göra om en del av det till en bostad. Det är en fin lägenhet; ett stort vardagsrum som går över till ett fräscht kök i ena änden. Den kostade ganska mycket att köpa, men som den framstående botaren hon är har hon inga problem att betala av lånet hon fick ta för det. Den smutsiga gränden utanför till trots så är hon mycket nöjd; hon tycker om den stora, ljusa planlösningen.

Magen kurrar till, och Odelia ångrar lite att hon inte valde att ta sig hem till sina föräldrar, som hennes mor föreslog veckan innan. Hennes mor, Daphne, arbetar som bagare på ett bageri i Diagongränden, och har kulinariska kunskaper som vida överträffar Odelias patetiska försök till matlagning. Hon går iväg och rotar runt lite i köket, tills hon lyckas hitta lite matrester sedan helgen, vilket får duga som middag idag. Tidigare i livet brukade hon laga det enklaste hon kunde komma på, men sedan hon flyttade hit och började promenera hem från jobbet har hon utvecklat en förkärlek till mugglarnas såkallade "snabbmat", eftersom det finns flera sådana matställen på vägen hem, speciellt en av hennes favoriter som serverar måltider med asiatiskt tema. Hon vet inte mycket om mugglare, men hon kan åtminstone konstatera att de har bemästrat formen av smidig och effektiv försäljning av mat. Vilket sparar Odelia mödan att laga mat själv. Har hon tid så föredrar hon däremot att äta ute i Diagongränden, men med tanke på det tidskrävande arbetet blir det bara när hon ska ut med vänner och kollegor.

Hon borde faktiskt besöka Diagongränden snart, nu när hon tänker på det. Hennes lillebror, Alexander – som är sexton år yngre än Odelia – arbetar i Diagongränden, som ekonom på ett auktionshus. Hon har alltid haft en bra relation till sin bror, sedan han var en liten bebis att gulla med, och genom hela hans uppväxt. Att de inte bodde hemma samtidigt bidrog antagligen till att de aldrig riktigt bråkat såsom många syskon gör; Odelia var kanske mer som en häftig äldre kusin, eller något åt det hållet, som inte ställde några krav på honom. Att de har en liknande syn på livet är bara en sak som gör att de drivs ihop; de tar livet som det kommer, mer eller mindre. Och det var ett tag sedan hon hade tid att träffa honom. Hon får bjuda ut honom på lunch någon dag snart, bestämmer hon sig för. Utöver trevligt sällskap så behöver de planera hur de ska hantera nästa stora familjemiddag, eftersom de båda får en del kritik från sina föräldrar.

Att Odelia är strax över fyrtio år och ännu inte har några barn i sikte är inte något som har varit ett aktivt val, egentligen. Hon är bara kräsen. Hon vill ha en man som är intelligent och inte har några problem med en framgångsrik kvinna. Han ska även vara lika brutalt ärlig som Odelia själv är, eller åtminstone inte ha några problem med att hon alltid säger vad hon tycker och ger hård kritik där det behövs. Hon vill inte ha någon sliskig romantiker heller, för hon är väldigt rak på sak i kärlekslivet. Ser hon en man hon vill ha, då ger hon sig efter honom, och struntar i hela katt-och-råtta-leken som så många andra kvinnor verkar roa sig med. Hon är väl medveten om att hennes föräldrar och en del äldre släktingar ser henne som lössläppt, men det är inte sanningen; hon har bara råkat stöta på ganska många män som verkat ha stor potential till en början. Förr eller senare antar hon att hon kommer att träffa någon man som passar henne, och när hon gör det, då kan hon allt tänka sig att skaffa barn. Men just nu är hon ganska likgiltig inför den tanken. Hennes föräldrar får vänta med barnbarn att skämma bort. Hon och Alexander brukar planera dessa middagar ganska väl, med många sätt att avvärja frågor de båda ogärna svarar på.

När Odelia har värmt upp maten sätter hon sig med den vid köksbordet och slår upp senaste upplagan av Häxornas Värld vid sidan av. Sedan hon blev vän med chefsredaktören för tidningen har hon börjat uppskatta den mer och mer, främst för att det är en sådan lättsam konstrast till livet på sjukhuset. Att läsa allt oviktigt skvaller om kändisar och frågespalter och allt vad det är ... det får henne att glömma bort all stress och alla plågor på jobbet, vilket är skönt. Det blir som en riktig avkoppling ... och mer än så hinner hon oftast inte med. När hon har längre ledigheter brukar hon passa på att åka iväg utomlands – någonstans där det är varmt och finns mycket sol är att föredra. Att ligga på en strand och sola med en bok och en drink – det var alldeles för länge sedan nu. Det är tyvärr sällan det hinns med; oftast får hon bara någon dag eller två ledigt i sträck, och då brukar hon nöja sig med att gå ut med vänner.

När hon har ätit klart och diskat går hon förbi soffan mot den stora bokhyllan. Hon slänger en blick mot sina betyg som hänger på väggen; FUTT-betygen från Hogwarts, sin examen från botarutbildningen, samt ett antal certifieringar för specialkunskap inom trolldomsbaciller och upphävning av förvandlingskonstförbannelser. Det mesta har toppbetyg – precis som hennes föräldrar alltid väntade sig. Utom ett FUTT-betyg i Trollformellära, som hon aldrig riktigt tyckte om, men var tvungen att läsa för att kunna bli botare. Hennes far var inte helt nöjd med det, men hon brukade ursäkta sig med att hon trots allt var prefekt i Ravenclaw i två år och Försteprefekt i sjuan, och det var ju inte så att hon fick underkänt i något ämne. Hennes far kunde inte säga så mycket emot det. Som alltid ville hennes föräldrar bara hennes bästa och att hon skulle få en bra framtid. Ibland när hon växte upp tyckte hon att de var lite väl tjatiga över hennes skolgång, men aldrig så mycket att det blivit stora bråk, vilket hon är glad över. Hon vet att somliga släktingar har haft det betydligt jobbigare på den fronten med sina föräldrar. Amends tenderar att ha höga krav på akademisk framgång bland sina barn, trots allt. Odelias föräldrar hade aldrig något att oroa sig över, däremot; de uppfostrade henne väl, något strikt men, i hennes mening nu i efterhand, rättvist, och hon har alltid haft ett huvud för att plugga.

Hon plockar ut en spännande kärleksthriller från bokhyllan; en bok som hon haft ögonen på att läsa sedan hon fick den i present av en vännina, men aldrig riktigt har tagit sig tid till. Nu känner hon för att läsa något med substans, så hon tar med sig den in till det stora sovrummet, där den väldigt mjuka och bekväma dubbelsängen väntar.

Post Reply