Jonathan Remington [NÖJ - Jinx: Sångare] (Spirry)

Post Reply
MAGIVÄRLDSHATTEN
Posts: 114
Joined: 02 Mar 2010, 12:22
Borta t.o.m.: 04 Dec 2014
Segar t.o.m.: 04 Dec 2014
Contact:

Jonathan Remington [NÖJ - Jinx: Sångare] (Spirry)

Post by MAGIVÄRLDSHATTEN »

Sångare i pojkbandet Jinx

Jonathan Remington spelas av Spirry


London

”A, D-moll, och sen då?” Den brunhåriga killen som satt vid pianot tryckte ner några tangenter och sjöng några strofer med en ganska ljus röst. Hans röst klingade klart och starkt, det märktes att han var van vid att sjunga. När han sjungit klart den korta slingan såg han upp på killen som stod bredvid honom, han var i samma ålder, runt tjugo och höll själv i en gitarr. Han nickade långsamt och slängde en snabb blick på klockan som hängde på väggen ovanför pianot. ”Ledsen Jonathan, jag måste iväg nu. Men testa Ciss-moll, annars kommer du säkert på något bra. Det brukar ju bli ett bra resultat när du skriver låtar så.” Jonathan reste sig från pianopallen och de båda unga männen dunkade varandra i ryggen innan Jack, som den andra killen hette, lämnade rummet. Strax hörde Jonathan hur ytterdörren slog igen och hur tystnaden lägrade sig i lägenheten. Han gick fram till en stor musikanläggning och knäppte på den. Beatles-musik strömmade ut ur högtalarna. Trots att Jonathan hade levt nästintill hela sitt liv i magikersamhället så lyssnade han ändå mest på mugglarmusik, han tyckte att den hade en speciell klang i sig som tilltalade honom. Tonerna av Another Girl fyllde rummet och han började nynna med i melodin. Rummet han var i var ljust, dels på grund av de ljusa tapeterna men också på grund av de stora fönstren som täckte ena långsidan av det stora rummet. En soffgrupp i svart läder stod på mitten av det stora trägolvet, där slog sig Jonathan nu ner. Där satt han i fem minuter innan han, efter att hans blick fastnat på klockan, reste sig upp. Om en halvtimme skulle han vara nere i studion och spela in ett par jullåtar tillsammans med Jinx. Jullåtarna var specialversioner av några av deras största hits och de skulle släppas en vecka innan jul.

Tio minuter innan inspelningen skulle till att börja kom Jonathan in genom dörrarna och steg in i den flotta lobbyn till R.I.K.As huvudbyggnad. Han gick med eleganta steg fram till receptionsdisken där en ung kvinna med platt, blont hår satt och skrev på en skrivmaskin. Ett generat leende dök upp på hennes läppar när Jonathan lutade sig nonchalant mot disken. Han skickade iväg ett charmigt leende mot henne vilket fick hennes kinder att färgas lätt rosa. Hon slutade skriva och såg upp på Jonathan. ”Hur kan jag hjälpa er Mr Remington?” Hon fick svälja för att få rösten stadig. Jonathan lutade sig längre fram över disken. ”Jag undrar vilken studio jag ska vara i klockan fyra.” Sekreteraren vände genast bort ansiktet och började leta igenom en pärm med papper. ”Studio 11” andades hon fram utan att möta Jonathans blick. Han nickade och tog ett steg bort från disken. ”Tack Denise.” Receptionistens kinder blev ännu rödare när hennes namn nämndes. Så fort Jonathan vände ryggen åt henne började han le större. Han gick bort mot hissarna och knappade in våning sju där han visste att studio 11 fanns. Det var den studio som han vistats mest i. Hela Jinxs första platta var inspelad där. På våning sju hade han även haft sin audition två år tidigare. Sedan dess kändes det som om han vissa perioder hade varit mer här än hemma hos sig. Han hade bott i London i ett år nu, innan dess hade han pendlat från Birmingham för varje möte, intervju och inspelning. Det hade blivit jobbigt så när det första tumultet hade börjat lagt sig hade han börjat leta efter en lägenhet närmare London. Efter några visningar hittade han den för honom perfekta lägenheten mitt i centrala London, bara tre kvarter från R.I.K.A.

Utanför studion satt redan fyra personer och väntade. Alla var unga män i ungefär samma ålder som Jonathan. De reste sig allihop upp när han kom, det var bara honom de väntade på. Klockan över dörren de nu gick in genom hade passerat fyra med två minuter. En av killarna framför Jonathan vände sig om, det var Nate. ”Om du inte flirtade så med stackars Denise där nere så skulle du ju kanske kunna komma i tid för en gångs skull. Du vet ju dessutom hur hon blir, hon kommer att få hjärtattack snart om du inte ger dig.” Flinet spelade på Nates läppar och Jonathan himlade med ögonen. ”Du vet att jag inte kan hjälpa det, det är mitt underbara utseende som gör det.” Han knuffade sig före Nate in i studion där deras producent stod och väntade på dem. Han nickade uppskattat när alla fem var inne i det lilla rummet. ”Bra, då kan vi köra igång. Noterna ligger där inne så det är bara för er att ta plats så att vi får det här klart någon gång. Det är inte lång tid innan skivorna ska vara ute i butik. Har Stephanie pratat med er om release-festen än förresten?” Alla nickade. De hade blivit informerade om att de skulle vara på Den vita pegasen den 15 december. Den vita pegasen var en flott festlokal och klubb i hjärtat av London där de flesta stora kändisfesterna hölls. Jonathan tyckte inte ens att det var något speciellt med alla dessa fester längre. För tre år sedan när han gick ut från Hogwarts kunde han inte ens drömma om att han några år senare skulle vara en stor popstjärna i en av Storbritanniens största musikgrupper.

När han lämnat Hogwarts som en medelmåttig gryffindorelev hade han planer på att bo hemma i ett år och jobba på sin morbrors advokatfirma som städare för att tjäna ihop lite pengar så att han kunde ge sig ut och resa runt i världen sen i några månader. Så hade det blivit, i alla fall till viss del. I 6 månader hade han jobbat kvällar på byrån. Han hade svabbat golv och tömt papperskorgar. En sen onsdagskväll strax innan jul hade han som vanligt lyft upp en hög med tidningar från en låda för att slänga ner dem i sopsäcken som satt på städvagnen han drog runt med. Det var för många tidningar och han tappade greppet om dem så att alla hamnade utspridda på marmorgolvet. Trött böjde han sig ner för att plocka upp dem. Det var sent och han ville hem. Det var hans flickväns födelsedag och han hade lovat att ta henne med ut på restaurang. Han fick upp de första tidningarna och kastade dem i den nästan fulla säcken innan han böjde sig ner för att plocka upp de tre sista. En av dem hade fallit öppen och visade en halvsidesannons med Ken Adams leende ansikte på. Nyfiken drog han tidningen närmare och ögnade igenom annonsen. Tröttheten lämnade honom snabbt. Han rev ur tidningssidan och vek ihop den för att få plats med den i jeansfickan. Orden ”Audition” och ”R.I.K.A” blinkade framför hans blåa ögon som nu sken av ett nytt slags sken, som inte bara var reflexer från gatlyktorna som sken in genom fönstren.

En vecka senare hade han darrande av nervositet stigit in i ett rum på R.I.K.A. och bokstavligt talat sjungit sig rakt in i skivbolagets hjärta. Musik hade alltid haft en stor del i hans liv. När han var barn så hade hans mamma ofta suttit vid pianot hemma och spelat och hans pappa hade jobbat som ljussättare, så flera gånger hade han fått följa med på konserter där pappan skulle sköta ljuset. Hans föräldrar hade sett till att han tog lektioner i piano innan han började på Hogwarts och när han väl kom till Hogwarts så hade han varit med i skolkören. I början hade några av hans klasskamrater retat honom för det, men det slutade de snart med när de upptäckte att han inte tog illa vid sig och dessutom var väldigt duktig på att försvara sig själv. Ju äldre och mognare han blev, desto större självförtroende fick han, samtidigt som han gjorde allt för att fortsätta vara så ödmjuk som möjligt mot andra. Det var hans morfar som hade lärt honom, redan vid tidig ålder, att så länge man var ödmjuk mot människorna runt omkring sig så kunde man bli vad som helst, och detta hade han lagrat i sitt minne fram till denna dag.
Post Reply