Amelia Atrox [TDM: Skolstyrelsen] (Taura-Tierno)

Post Reply
MAGIVÄRLDSHATTEN
Posts: 114
Joined: 02 Mar 2010, 12:22
Borta t.o.m.: 04 Dec 2014
Segar t.o.m.: 04 Dec 2014
Contact:

Amelia Atrox [TDM: Skolstyrelsen] (Taura-Tierno)

Post by MAGIVÄRLDSHATTEN »

Godkänd: 30/12/2005
Uppdaterad: 10/10/2008

Ledamot i Skolstyrelsen på Trolldomsministeriet och Äldste i Wizengamots Förvaltningstjänst

Amelia Celestine Atrox spelad av Taura-Tierno


Det är ett faktum att Amelia Atrox är den äldsta levande medlemmen i familjen Atrox, på båda sidorna av släktträdet. Hon har uppnått en ganska häpnadsväckande ålder – även om det givetvis inte är hemskt ovanligt bland trollkarlar och häxor.

En sen kväll den trettonde mars 1820 föddes Amelia, som den äldsta av de tre barn som Zeamon Atrox fick. Hennes något yngre syster hette Selene Gabriella och den tio år yngre brodern hette Darius Gregory. Deras mor hette Wilhelmina.

Barnen växte upp under allt annat än lugna förhållanden, med tanke på den stora fejd som rasade mellan familjen Atrox och familjen Brendan-Synclair. Hennes far hade fjorton syskon, vilket berodde på att Amelias farfar, Taeric Sernays, fick alla sina första barn förbannade till barnlöshet efter att fejden mellan de två familjerna startade. Förbannelsen upptäcktes inte förrän strax innan Zeamon föddes, vilket resulterade i att de kommande barnen skyddades mot förbannelsen ifråga, så Zeamon kunde få barn. Man blev därför oerhört lycklig när Amelia kom till världen, men redan sedan vaggan blev hon upplärd till hur hemska alla Brendan-Synclair var och att man inte skulle göra annat än att hata dem.

När Amelia började på Hogwarts hamnade hon liksom de flesta Atrox i Slytherin, men hon blev inte alls besviken när både systern och brodern hamnade i Ravenclaw; det var trots allt ingen skam, eftersom det elevhemmet krävde bra egenskaper av sina elever. Amelia själv var en rätt så duktig elev, eftersom föräldrarna inte skulle ha tolererat något annat än det.

När hon hade gick ut från Hogwarts träffade hon en man som hennes familj ansåg att hon behövde gifte sig med, Nämligen James Caleb Clearwater, givetvis från en renblodig släkt. Olyckligtvis nog ville inte James byta sitt efternamn till Atrox, han gick inte med på att låta Amelia behålla det och deras barn skulle absolut heta Clearwater. När Amelia blev gravid var hon tjugoen år, och det lämnade inte speciellt många alternativ till vad hon skulle göra, eftersom hon ville ha barnet som Atrox. För att dra bort misstankar från sig själv använde hon en mycket skickligt utförd Imperiusförbannelse på en ung häxa, som hon tvingade att förföra sin man. Eller försöka förföra; James var trots allt trogen. Hon fick sedan den unga häxan att brutalt mörda James, vilket hon givetvis blev avrättad för. Och så kunde Amelia döpa sitt barn till Merlyn Triston Atrox.

Amelia uppfostrade sin son väl och fram till 1853 levde de någorlunda lugnt, bortsett från fejden som pågick. Det året inträffade den stora duellen mellan Amelias farfar Taeric och den hemska Adair Brendan-Synclair, där Taeric dog och Adair blev så illa skadad att han dog senare. Det satte fyr i fejden ett tag, men år 1874 kallade en del av Taerics barn samman ett möte som de flesta ur familjen Brendan-Synclair kom till, där de skulle diskutera fram hur man skulle upplösa stridigheterna. Innan diskussionerna hann komma igång ordentligt hade de från familjen Atrox som var där fattat ett eget beslut – de förgiftade alla närvarande Brendan-Synclair.

Detta fick dock konsekvenser, eftersom inte alla ur den rivaliserande familjen dog. En av dem som överlevde fick för sig att hämnas, och mördade Amelias syster, dennes man och parets tioåriga son. Och än värre ägde det rum på Amelias födelsedag. Sedan dess har hon avskytt den dagen och tyckt illa om allt som heter födelsedagar.

Amelia började efter ett tag arbeta på Trolldomsministeriet, där hon först arbetade som lobbyist, sedan på Avdelningen för Internationellt Magisamarbete och till sist på Avdelningen för Magiska Katastrofer och Olyckor. Fast inget passande henne, så hon sökte vidare arbete och fick en plats som professor i Försvar mot Svartkonster på Hogwarts, när hon var runt åttio år gammal. Hon arbetade på Hogwarts i närmare fyrtio år, efter vilket hon drog sig tillbaka. Det var ganska synd, eftersom hennes yngre kusin Sirelda precis hade börjat arbeta där som bibliotekarie. Det hade varit trevligt att fortsätta, men Amelia hade tröttnat aningen på sitt dåvarande arbete – och speciellt på alla småbarn.

Istället blev hon anställd på en mer administrativ post inom Trolldomsministeriet del för utbildning, och sedan, när hon var runt etthundrafyrtio år gammal, hamnade hon i Hogwarts skolstyrelse, där hon fortfarande arbetar kvar. Hon hamnade dessutom redan då i Wizengamot, där hon suttit sedan dess, och idag är hon en av de två Äldsta i domstolen, en position som hon är mycket stolt över att inneha.

Till utseendet är Amelia relativt kort och hennes tidigare bruna hår är helt vitt. Hon ser – kanske inte så konstigt nog – väldigt uråldrig ut, med sina rynkor och den ganska gnälliga uppsynen. Hon är både väldigt högdragen och brukar anse sig vara bättre än de flesta, eftersom hon oftast är äldre än dem. Men hon underskattar däremot inte folk; hon tycker bara om att få andra att känna sig underlägsna. Det finns väldigt få människor som hon faktiskt hyser en djup respekt för, även om hon aldrig är mer otrevlig än nödvändigt mot sådana som skulle kunna bli framtida fiender. De enda hon rent sagt hatar utan att ha träffat dem är alla som har en nära koppling till familjen Brendan-Synclair, eller bär det namnet. Hon är väldigt perfektionistisk och godtar inget arbete från någon om det skulle ha kunnat vara bättre. De blåa ögonen är ofta väldigt hårda och kan stirra ner de flesta människor, vilket hon är ganska förtjust i. Hon klär sig oftast i blåa eller gröna kläder, ibland även svarta, och hon föredrar att sitta ner eftersom hennes ben inte är lika starka som de en gång var. Hon tycker dessutom om att använda sin käpp, som hon egentligen inte behöver, och att tvinga folk att anstränga sig för att hon ska behöva röra sig så lite som möjligt. Trots att hennes kropp känner av åldern är hon fortfarande skarp till sinnet, och hon skulle hellre ta livet av sig än att gå och bli senil.
Post Reply